beräknas till 2000 Rdr, en gymnasiiklarares un 500 ochen guvernacts, som har barnens vård oeh undervisning om hand, 266:32, ett belopp af 41.400 Rår för året. EN ÅTERBLICK PÅ DET FÖRFLUTNA, MED AFSEENDE PÅ DET TILLKOMMANDE. SLUT-REFLEXIONER. Vi hafva i de serskilda afdelningarna af denna afhandling öfverbeskådat de väsendtligaste lagstiftningsoch regeringsåtgärderna , sedan 1809 års statshvälfning. I de förra hafva vi sett huru Rikets Ständer, visserligen icke alltid med nog kraft, vid 1812 samt 1815 årens riksdagar hänförde af krigiska förespeglingar samt krigslyckans glädjeyttringar, och sedan länge och ofta förledde al regeringens löften och forsäkringar, likväl i allmänhet försökt att framgå i den anda af reform, som grunalagsstiltarne icke endast förklarat önskvärd, utan äfven laglig. I de sednare åter hafva vi funnit en alldeles motsatt syftning; direkta hinder lagda för påföljder af Rikets Ständers beslut ; förberedande arbeten började, utan att med allvar fullföljas, men begagnade såsom skäl att aflägsna nya frågor och förslag till förbättringar; samt i de få fall, då regeringen slutligen gifvit efter för Svändernas förnyade önskningar, hafva vi sett den på allt sätt söka att vid förändringen minska lagarnas välde och lagstiftningens bestämdhet, för att öka sin egen inflytelse och godtyckliga myndighet, samt göra hvarje individuelt fall beroende, icke af allmänna författningarne kända och af en hvar beräknade verkningar, utan af enskilda resolutioner: bevisen af en nåd, som vanligen förvärfvas på bekostnad af det allmännas fördel och egen aktning. Så har man sett frågan om rikets styrelseverks organisation på trettio år icke leda till det dermed åsyftade resultat; men väl begagnade till ett medel att göra mängden af rikets tjenster beroende af regeringens godtycke, och den förnämsta meriten hos dess innehafvare, att stå väl hos de maktegande, hvilket åter alldeles icke är förenligt med vårt samhällsskick, i synnerhet icke så länge ärendernas högsta ledning ej beror af nationens periodiskt utöfvade val och en verklig, icke blott skenbart stadgad rådgifvareansvarighet. Under tiden hafva likväl Rikets Stander tvenne gånger måst ansenligt förböja lönestalerna för snart sagdt alla embeten och tjenster, och, i hopp om afskaffandet af sportelsystemet, betryggat förvaltande verken ständiga inkomster. , Allmänna undervisningen har, egentligen endast genom enskildes bemödanden, framgått i den naturliga riktningen att öka massans at folket kunskap. Rikets Ständers bemödanden för elementar läroverkens förbättring hafva knappt kunnat uträtta det ringaste. Styrelsens åtgärder hafva endast afsett embetsmannaoch prestbildningen; men äfven denna kan ieke sägas hafva blifvi8 befordrad i sådan anda, att den tillfredsställt nationens billiga fordringar, eller motsvarat de betydliga äldre och nyare anslag, som de högre läroverken åtnjuta. ÅAndteligen hafva, efter lång tid, folkskolorna blifvit föremål för regeringens åtgärd, men äfven i denna gren röjes en syftning att inskränka ledningen af dessa nationens dyrbaraste angelägenheter, till regeringens organer och presterskapet. Kyrkväsendet står, med ringa skilnad, på samma punkt som vid 1809 års revolution. Det högre klericiets talrikhet och öfverdrifna inkomster ; det obehagliga och otillfredsställande aflöningssättet för landtförsamlingarnas presterskap ; det presterliga befordringssättets brister; de regala pastoraterna med sin lycksökerifrestelse ; de verldsliga utmärkelserna inblandade med illa beräknade verldsliga bestyr; den konsistoriella domsoch administrations-rättens oegentlighet m. m., allt detta qvarstår, jemte en politisk maktbetydenhet åt Siåndet såsom Stånd, hvilken ej står i någon proportion till dess medlemmars antal i förhållande till folkmängd, formögenhet eller naturen af deras verkningskrets. Sådant kan ho-! ta med de betänkligaste brytningar, om ej kyrkan, i sann religiös-protestantisk anda drager sig inom sin tillbörliga verkningskrets, innan j hon inblandas i de förestående striderna för den politiska protestantismen. l Statsinkomsternas fördelning, uppbörd, re-! dovisning och kontroll äro behäftade med en. mängd brister ifrån äldre tider, som alla national-representationens bemödanden icke förstått afhjelpa, emedan regeringen dels underlåtit att förbättra förvaltningen, dels motverkat förändringarne, De gamla, ojemt fördelta, jordbruksin-: dustrien nedtryckande skattebördorna, söker regeringen icke endast för ögonblicket att bibe-. hålla, genom ett grundlagsvidrigt inblandande af sin makt på nationens urgamla rätt att sig beskatta, utan hon gör dem till en snart sagdt med sin egen tillvarelse förenad kronoangelägenI het, som förr än hon tror, försätter henne i öppen fejd med kärnan af nationen. De nyare beskattningssätten kunna ej annat än afvika från de rationella principerna, då regeringens system