beräknas till 2000 Rdr, en gymnasiiklarares un 500
ochen guvernacts, som har barnens vård oeh undervis-
ning om hand, 266:32, ett belopp af 41.400 Rår för
året.
EN ÅTERBLICK PÅ DET FÖRFLUTNA, MED
AFSEENDE PÅ DET TILLKOMMANDE.
SLUT-REFLEXIONER.
Vi hafva i de serskilda afdelningarna af den-
na afhandling öfverbeskådat de väsendtligaste
lagstiftnings- och regeringsåtgärderna , sedan 1809
års statshvälfning. I de förra hafva vi sett huru
Rikets Ständer, visserligen icke alltid med nog
kraft, vid 1812 samt 1815 årens riksdagar hän-
förde af krigiska förespeglingar samt krigslyckans
glädjeyttringar, och sedan länge och ofta för-
ledde al regeringens löften och forsäkringar, lik-
väl i allmänhet försökt att framgå i den anda af
reform, som grunalagsstiltarne icke endast för-
klarat önskvärd, utan äfven laglig. I de sed-
nare åter hafva vi funnit en alldeles motsatt
syftning; direkta hinder lagda för påföljder af
Rikets Ständers beslut ; förberedande arbeten bör-
jade, utan att med allvar fullföljas, men be-
gagnade såsom skäl att aflägsna nya frågor och
förslag till förbättringar; samt i de få fall, då
regeringen slutligen gifvit efter för Svändernas
förnyade önskningar, hafva vi sett den på allt
sätt söka att vid förändringen minska lagarnas
välde och lagstiftningens bestämdhet, för att öka
sin egen inflytelse och godtyckliga myndighet,
samt göra hvarje individuelt fall beroende, icke
af allmänna författningarne kända och af en hvar
beräknade verkningar, utan af enskilda resolu-
tioner: bevisen af en nåd, som vanligen för-
värfvas på bekostnad af det allmännas fördel och
egen aktning.
Så har man sett frågan om rikets styrelse-
verks organisation på trettio år icke leda till det
dermed åsyftade resultat; men väl begagnade till
ett medel att göra mängden af rikets tjenster
beroende af regeringens godtycke, och den för-
nämsta meriten hos dess innehafvare, att stå
väl hos de maktegande, hvilket åter alldeles icke
är förenligt med vårt samhällsskick, i synnerhet
icke så länge ärendernas högsta ledning ej be-
ror af nationens periodiskt utöfvade val och en
verklig, icke blott skenbart stadgad rådgifvare-
ansvarighet. Under tiden hafva likväl Rikets
Stander tvenne gånger måst ansenligt förböja lö-
nestalerna för snart sagdt alla embeten och tjen-
ster, och, i hopp om afskaffandet af sportel-
systemet, betryggat förvaltande verken ständiga
inkomster. ,
Allmänna undervisningen har, egentligen en-
dast genom enskildes bemödanden, framgått i
den naturliga riktningen att öka massans at
folket kunskap. Rikets Ständers bemödanden
för elementar läroverkens förbättring hafva knappt
kunnat uträtta det ringaste. Styrelsens åtgärder
hafva endast afsett embetsmanna- och prestbild-
ningen; men äfven denna kan ieke sägas hafva
blifvi8 befordrad i sådan anda, att den tillfreds-
ställt nationens billiga fordringar, eller motsvarat
de betydliga äldre och nyare anslag, som de högre
läroverken åtnjuta. ÅAndteligen hafva, efter lång
tid, folkskolorna blifvit föremål för regeringens
åtgärd, men äfven i denna gren röjes en syft-
ning att inskränka ledningen af dessa nationens
dyrbaraste angelägenheter, till regeringens orga-
ner och presterskapet.
Kyrkväsendet står, med ringa skilnad, på
samma punkt som vid 1809 års revolution.
Det högre klericiets talrikhet och öfverdrifna in-
komster ; det obehagliga och otillfredsställande af-
löningssättet för landtförsamlingarnas presterskap ;
det presterliga befordringssättets brister; de regala
pastoraterna med sin lycksökerifrestelse ; de
verldsliga utmärkelserna inblandade med illa be-
räknade verldsliga bestyr; den konsistoriella
doms- och administrations-rättens oegentlighet
m. m., allt detta qvarstår, jemte en politisk
maktbetydenhet åt Siåndet såsom Stånd, hvilken
ej står i någon proportion till dess medlemmars
antal i förhållande till folkmängd, formögenhet eller
naturen af deras verkningskrets. Sådant kan ho-!
ta med de betänkligaste brytningar, om ej kyr-
kan, i sann religiös-protestantisk anda drager
sig inom sin tillbörliga verkningskrets, innan j
hon inblandas i de förestående striderna för den
politiska protestantismen. l
Statsinkomsternas fördelning, uppbörd, re-!
dovisning och kontroll äro behäftade med en.
mängd brister ifrån äldre tider, som alla natio-
nal-representationens bemödanden icke förstått
afhjelpa, emedan regeringen dels underlåtit att
förbättra förvaltningen, dels motverkat förändrin-
garne, De gamla, ojemt fördelta, jordbruksin-:
dustrien nedtryckande skattebördorna, söker re-
geringen icke endast för ögonblicket att bibe-.
hålla, genom ett grundlagsvidrigt inblandande af
sin makt på nationens urgamla rätt att sig be-
skatta, utan hon gör dem till en snart sagdt
med sin egen tillvarelse förenad kronoangelägen-
I
het, som förr än hon tror, försätter henne i
öppen fejd med kärnan af nationen. De nyare
beskattningssätten kunna ej annat än afvika från
de rationella principerna, då regeringens system