sig med Dahllöf i afseende på nedsåttning af av slaget till ministerstaten, men skiljde sig från ho nom derutinnan, att han trodde, det utländske mak ter icke högt nog kunna mäta Sverges resursei då Svenskarne i sanning mera äna hundra år ar betat på sin undergång, men, Gudilof! ännu G hunnit så långt. Dahllöf: Uti Hr Schartaus reservation voro ski anförda, som tillräckligt vederlägga, hvad som ä yttradt uti de öfriga, med utlåtandet följande re servationer. Åfven han kunde ej inge någon för bindelse för Rikets Ständer, att gälda en skuld som dem ovetande, samt således olagligen, till kommit i rikets namn. Von Zwoigbergk: Statsutskottet hade alldeles för bisett hans statsregleringsförslag, äfven hvad före gående punkt angår. Han hade deruti uppfört kost naderna för ministersiaten till 350,000 Rår Ham burger Banko eller 433,330 Rdr svensk Banko samt dervid yttrat: cInskränkning i kostnaden fö ministerstaten har vid flera riksmöten varit yrkad ehuru fordringarna på mera sparsamhet i denn utgiftspost ännu icke förmått göra sig gällande År 1823 yttrade Rikets Ständer sin öfversygelse att Sverges diplomatiska förhandlingar borde kunn: skötas genom charges daffaires, generalkonsule och konsuler. Då förhållandet likväl ännu ej un dergått någon förändring, då ministerstaten fortfa rande medtagit ett, relatift till Sverges nuvarand ekonomiska och politiska ställning, alltför dryg anslag, samt dessutom en betydlig del af anslage för extra utgifter, jomte hvad handolsoch sjöfarts fonden och bidraget från konungariket Norge lem nat; och då, sådant oaktadt, det förljudes, at ministerkassan häftar för en betydlig utländsk skuld utan någon Rikets Ständers medverkan, och til hvilkens amortissement statsanslaget utan dera: hörande begagnas, synes den ändamålsenligaste ut vägen, att komma till något önskadt resultat i denna del, vara anslagets nedsättande; hvarföre de föreslås, att endast uppföra detsamma till ofvan: nämnda belopp. Per Jönsson från Skåne ansåg Statsutskottet, som bäst varit i tillfälle, att bedöma det möjligen minsta anslag, som för ministerstaten erfordras, hafva haft skäl för sitt tillstyrkande, hvadan deana punkt torde, utan afprutning, bifallas. Appelqvist instämde ned Hr Schartaus motion. Hvad kadinettskassans omtalta skuld vidkommer, gäller för långifvaren den gamla reglen: Skylle sig sjelf den sig ej bätte föresåg. Yrkade återremiss. Johannes Christoffersson från Kronobergs Län ansåg äfven ifrågavarande anslag kunna nedzsättas till 450,000 Rdr, på de skäl, som Hr Schartau i sin reservation anfört. Trysen: aStatsutskottet har yttrat: att vid åtskillige hof, Rikets engelägenhetsr kunde bevakas af chargås daffaires. Talaren såg ingen orsak hvarföre sådant ej kunde ske vid alla hof. Önskade, att Statsutskottet måtte uppgifva förslag å de kostnader, som skulle erfordras för underhållet af dylike charges dsffaires. En stor del af Siåndet instämde med dem, som yrkat anslagets nedsättande till 150,000 Rdr på de skäl Hr Schartau i sin reservation anfört. Sjetie punkten blef återremitterad. 7:0 Kongl. Postverket. På begäran af von Zweigbergk, beslöt Ståndet att före denna punkt skulle föredragas den 45:ds om Tullverket. Fredrik von Zweigbergk yrkade återremiss af 45 punkten. Erfarenheten hade ådagalagt, att vid Tullverket äro en mångd tjenstemän, som intet hafva att uträtta. För att nämna ett exempel, finnas reseinspektor med 4,200 Rdr Bko lön, men få eller knappt några göromål. Sådant är nästan äfven förhållandet med Tulldistriktcheferna. Ingen förvaltningsgren kostar så mycket, och önskligt vore att få utredt hvarmed mängden af tjonstemän vid detta verk sysselsättes. Dahllöf var af aamma mening som von Zwecigbergk. Då vi få förändrade tullagar, torde härutinnan ändring kunna vinnas, och regeringen uppmanas att organisera Tullstaten på en sådan fot, att den ej uppslukar så betydliga summor som hittills. Häruti instämde Anders Jonsson från Östergöthlands, Per Persson och Lars Larsson från Örebro, Johan Persson från Upsala, Ephraim Larsson, Peterl Caösson och Henrik Hansson från Eifsborgs, Boöhius, Anders Jöransson, Anders Olsson, Erik Andersson och Weström från St. Kopparbergs, Per Hansson från Wermlands och Erik Persson från Gefleborgs län m. fl. 45:e punkten återremitterades; men den 7:e puniten bifölls. 8:0o Konal. Kammarkollegium. Bifölls. Kongl. Statskontoret. Momentet a) — Bifölls. b) Härvid åberopade Dahltöf hvad Hans Janssons i denna hufvudtitel afgifna skriftliga anförande innehåller, deruti Nils Persson från Södermanland, David Andersson och Lindbäck från Hellend, Per Pålsson, Sone Persson, Håkan Nilsson, Nils Jepps son och Lars Bengtsson från Skåne, Per Hansson från Warmland, samt en stor del af? Ståndets öfrige ledamöter sig förenade, samt yrkade återremiss af detta moment. Fredrik von Zveigbergk ansåg detta moment inrefatta ett nytt anslag under andra hbufvudtiteln. Kunde dock icke inse lämpligheten af att från indragningsstaten förflytta kronobagerigesällernas aflöning, hvilken torde böra stå på indregpingsstat. Det vore att förmoda, att den nya minisieren vidtager sådene förbättringar i denna förvaltningsgren, att alla kostnader för slike ändamål blifva öfverflödiga, hvilket måhända bäst genom entreprenad auktioner kunde tillvägabringas. — Dotta moment återremitterades. Mom. c) och d) biföllos. e) Härvid erinrade Fredrik von Zweigbergk, att han väckt en serskild motion om charte sigillate försvinnande, samt ansåg ifrågavarande anslag icke böra beviljas förr än Utskottet vidtagit åtgärd iafseende på denna hans motion. Benyt Gudmundsson från Hallands län upplyste det den af von Zweigbergk åberopade motion blifvit remitterad till Bevillnings-, men icke till StatsUtskottets handläggning. — Detta moment återrem— da a ans