sig med Dahllöf i afseende på nedsåttning af av
slaget till ministerstaten, men skiljde sig från ho
nom derutinnan, att han trodde, det utländske mak
ter icke högt nog kunna mäta Sverges resursei
då Svenskarne i sanning mera äna hundra år ar
betat på sin undergång, men, Gudilof! ännu G
hunnit så långt.
Dahllöf: Uti Hr Schartaus reservation voro ski
anförda, som tillräckligt vederlägga, hvad som ä
yttradt uti de öfriga, med utlåtandet följande re
servationer. Åfven han kunde ej inge någon för
bindelse för Rikets Ständer, att gälda en skuld
som dem ovetande, samt således olagligen, till
kommit i rikets namn.
Von Zwoigbergk: Statsutskottet hade alldeles för
bisett hans statsregleringsförslag, äfven hvad före
gående punkt angår. Han hade deruti uppfört kost
naderna för ministersiaten till 350,000 Rår Ham
burger Banko eller 433,330 Rdr svensk Banko
samt dervid yttrat: cInskränkning i kostnaden fö
ministerstaten har vid flera riksmöten varit yrkad
ehuru fordringarna på mera sparsamhet i denn
utgiftspost ännu icke förmått göra sig gällande
År 1823 yttrade Rikets Ständer sin öfversygelse
att Sverges diplomatiska förhandlingar borde kunn:
skötas genom charges daffaires, generalkonsule
och konsuler. Då förhållandet likväl ännu ej un
dergått någon förändring, då ministerstaten fortfa
rande medtagit ett, relatift till Sverges nuvarand
ekonomiska och politiska ställning, alltför dryg
anslag, samt dessutom en betydlig del af anslage
för extra utgifter, jomte hvad handols- och sjöfarts
fonden och bidraget från konungariket Norge lem
nat; och då, sådant oaktadt, det förljudes, at
ministerkassan häftar för en betydlig utländsk skuld
utan någon Rikets Ständers medverkan, och til
hvilkens amortissement statsanslaget utan dera:
hörande begagnas, synes den ändamålsenligaste ut
vägen, att komma till något önskadt resultat i
denna del, vara anslagets nedsättande; hvarföre de
föreslås, att endast uppföra detsamma till ofvan:
nämnda belopp.
Per Jönsson från Skåne ansåg Statsutskottet, som
bäst varit i tillfälle, att bedöma det möjligen min-
sta anslag, som för ministerstaten erfordras, haf-
va haft skäl för sitt tillstyrkande, hvadan deana
punkt torde, utan afprutning, bifallas.
Appelqvist instämde ned Hr Schartaus motion.
Hvad kadinettskassans omtalta skuld vidkommer,
gäller för långifvaren den gamla reglen: Skylle
sig sjelf den sig ej bätte föresåg. Yrkade åter-
remiss.
Johannes Christoffersson från Kronobergs Län
ansåg äfven ifrågavarande anslag kunna nedzsättas
till 450,000 Rdr, på de skäl, som Hr Schartau i
sin reservation anfört.
Trysen: aStatsutskottet har yttrat: att vid åtskil-
lige hof, Rikets engelägenhetsr kunde bevakas af
chargås daffaires. Talaren såg ingen orsak hvarföre
sådant ej kunde ske vid alla hof. Önskade, att
Statsutskottet måtte uppgifva förslag å de kostna-
der, som skulle erfordras för underhållet af dylike
charges dsffaires.
En stor del af Siåndet instämde med dem, som
yrkat anslagets nedsättande till 150,000 Rdr på de
skäl Hr Schartau i sin reservation anfört.
Sjetie punkten blef återremitterad.
7:0 Kongl. Postverket.
På begäran af von Zweigbergk, beslöt Ståndet
att före denna punkt skulle föredragas den 45:ds
om Tullverket.
Fredrik von Zweigbergk yrkade återremiss af
45 punkten. Erfarenheten hade ådagalagt, att vid
Tullverket äro en mångd tjenstemän, som intet haf-
va att uträtta. För att nämna ett exempel, finnas
reseinspektor med 4,200 Rdr Bko lön, men få el-
ler knappt några göromål. Sådant är nästan äfven
förhållandet med Tulldistriktcheferna. Ingen för-
valtningsgren kostar så mycket, och önskligt vore
att få utredt hvarmed mängden af tjonstemän vid
detta verk sysselsättes.
Dahllöf var af aamma mening som von Zwecig-
bergk. Då vi få förändrade tullagar, torde härut-
innan ändring kunna vinnas, och regeringen upp-
manas att organisera Tullstaten på en sådan fot,
att den ej uppslukar så betydliga summor som
hittills.
Häruti instämde Anders Jonsson från Östergöth-
lands, Per Persson och Lars Larsson från Örebro,
Johan Persson från Upsala, Ephraim Larsson, Pe-
terl Caösson och Henrik Hansson från Eifsborgs,
Boöhius, Anders Jöransson, Anders Olsson, Erik
Andersson och Weström från St. Kopparbergs, Per
Hansson från Wermlands och Erik Persson från
Gefleborgs län m. fl.
45:e punkten återremitterades; men den 7:e puni-
ten bifölls.
8:0o Konal. Kammarkollegium. Bifölls.
Kongl. Statskontoret. Momentet a) — Bifölls.
b) Härvid åberopade Dahltöf hvad Hans Janssons
i denna hufvudtitel afgifna skriftliga anförande in-
nehåller, deruti Nils Persson från Södermanland,
David Andersson och Lindbäck från Hellend, Per
Pålsson, Sone Persson, Håkan Nilsson, Nils Jepps
son och Lars Bengtsson från Skåne, Per Hansson
från Warmland, samt en stor del af? Ståndets öfri-
ge ledamöter sig förenade, samt yrkade återremiss
af detta moment.
Fredrik von Zveigbergk ansåg detta moment in-
refatta ett nytt anslag under andra hbufvudtiteln.
Kunde dock icke inse lämpligheten af att från in-
dragningsstaten förflytta kronobagerigesällernas af-
löning, hvilken torde böra stå på indregpingsstat.
Det vore att förmoda, att den nya minisieren vid-
tager sådene förbättringar i denna förvaltningsgren,
att alla kostnader för slike ändamål blifva öfver-
flödiga, hvilket måhända bäst genom entreprenad
auktioner kunde tillvägabringas. — Dotta moment
återremitterades.
Mom. c) och d) biföllos.
e) Härvid erinrade Fredrik von Zweigbergk, att
han väckt en serskild motion om charte sigillate
försvinnande, samt ansåg ifrågavarande anslag icke
böra beviljas förr än Utskottet vidtagit åtgärd iaf-
seende på denna hans motion.
Benyt Gudmundsson från Hallands län upplyste
det den af von Zweigbergk åberopade motion blif-
vit remitterad till Bevillnings-, men icke till Stats-
Utskottets handläggning. — Detta moment återre-
m— da a ans