ne hat AA nde Ser reted Me VE TARLLALIUL YLLIm
ken. I ett land med få och ringa städer, samt
med svåra kommunikationer, der bokhandeln icke
kan blifva ett nog verksamt medel till spridandet
aftryckta skrifter, äro tidningarne det hufvudsak-
ligaste medel för tryckpressen att uppfylla den
bestämmelse, lagstiftaren åsyftat med dess frihet.
Men indragningsmakten har tillintetgjort den mo-
raliska grundval för tidningsutgifvandet, som e-
gande rättens helgd erbjuder och ansenligt mot-
verkat den periodiska litteraturens, för större po-
litiska ämnen, egentligen verksamma utveckling.
Den så kallade Tryckfrihets-kommitten, som är
stadgad i 105 Reg.formen. och som synbar-
ligen aåsyftat, att genom bloit en moralisk an-
svarighet, ålagd genom Rikets Ständers förtro-
ende utsedda personer, lemna författare och bok-
tryckare ett skydd, i fråga om politiska skrifter,
har helt och hållet förfelat ändamålet, derigenom
att Tryckfrihetsförordningen utsatt dess ledamö-
ter äfven för juridiskt ansvar.
JustitieOmbudsmanna embetet har ännu aldrig
fullkomligt motsvarat sin bestämmelse. Lagstif-
taren påräknade detsamma, icke blott för atillsyn
öfver lagars, författningars och instruktioners ef-
terlefnad af domare, embets- och tjenstemänn,
utan äfven för att inför R. St. utreda lagskip-
ningens tillstånd, anmärka bristerna i lagar, för-
fattningar och allmänna hushållningen samt upp-
gifva förslag till deras förbättring., JustitieOm-
budsmannen ålades, att jemte uppgift till R. St.
om chvilka af deras vid sistförflutne Riksdag fat-
tade beslut och gjorde hemställningar blifvit af
Konungen gillade, utfärdade och i verket ställ-
de,, hos Rikets Ständer cyrka en till enhet och
sammanhang i lagstiftningen verkande förklaring
af de lagar, som olika eller oriktigt tillämpas,
till följd af deras otydligbet eller skiljaktiga be-
grepp om deras ändamål;, han skulle icke en-
dast anmäla emot lag stridande rättegångsbruk,
utan, om de vållades af brister i lagarne, fram-
ställa angelägenheten af en fullständigare lagstift-
ning; han skulle vaka aöfver lagförklaringarnes
lämplighet och behörighet; anmäla hos Konun-
gen, om några anstalter förmärktes nödiga rö-
rande allmänna hushållningen, eller eljest af all-
män beskaffenhet;, han skulle bereda cupphäf-
vandet af onödiga författningar och af de lagar
samt författningar, hvilka ej stå i förening med
de antagna regeringslagarne; han skulle bevaka
afgörandet och utgången utaf de, af Rikets Stän-
der i allmänhet eller af Stånden hvart för sig,
eller af en hel landsort eller stad, under Riks-
dagen underdånigt andragna besvärs och med
synnerlig uppmärksamhet och nit iakttaga hvad
Rikets Ständer, till skyddande af tryckfriheten,
stadgat., Han skulle slutligen äfven vårda sig
om de individuella rättigheternas iakttagande, på
ett sätt, som tryggade personliga friheten och
säkerheten. Han tillerkändes i och för utföran-
det af detta sitt, för allmänt och enskildt väl så
utomordentligt vigtiga kall, en den största rät-
tighet, som åt någon enskild i staten är öfverlå-
ten: den att till sitt biträde antaga så många
skicklige, för redlighet kända personer, som han
anser till ärendernas skyndsamma och noggranna
behandlande behöfvas.n
Följer man nu detta embetes verksamhet se-
dan år 1809, hvartill likväl en serskild afband-
ling vore nödig, som utrymmet icke här tillåter
oss, skall man med förundran finna, att äfven
detta, på RiksStåndens förtroende likväl beroende
embete, gjort så föga att uppfylla dessa skyldig-
heter. Långt ifrån att vara den kraft, som lag-
enligt kan inverka på regeringens verksamhet för
nyttiga och nödiga reformer i sambället, har Ju-
titieOmbudsmanna-embetet hitintills gjort nästan
ntet i detta afseende; och om man icke bör
eka den nuvarande innehafvaren, att hafva i
viss mån egnat en större omvårdnad åt embe-
ets åligganden, än hans företrädare, synes dock
lt hvad som går utom den juridiska delen der-
f, eller hvad som tillhör embetets politiska och
konomiska verkningskrets, alltför ringa tagas i
etraktande. Det är dock all anledning, att Ri-
ets Ständer, med det förtroende de visat sig
ysa till nu verande JustitieOmbudsmannens nit
ch rättsinne, icke skulle vägra honom all nö-
ig ökning i sina biträden, för vinnandet af ett
ndamål, som utgör ett af vilkoren för vårt fram-
kridande på väl öfvertånkta, utredda och af all-
nänna tänkesättet understödda reformers bana.
Det synes imedlertid vara nödigt, att refor-
nerna sträckte sig till sjelfva detta embete, om
jet skall kunna motsvara sin bestämmelse, och
tt det förvandlas till organen för en talrikare,
ned större inflytelse och anseende utrustad kor-
oration, som, vald af R. St., emellan riksda-
arne icke endast beredde lag- och hushållnings-
renden, utan äfven kunde uppdragas, vatt utan
nnan ansvarighet än inför Rikets Ständer, an-
efalla JustitieOmbudsmannen att utföra en del
f de, för allmänna och enskilda säkerheten nö-
iga åtgärder, som denne embetsman nu, till
öljd af en under våra närvarande förhållanden
liför vådlig juridisk ansvarighet, ofta nödgas
mna ovidtagna.
Den i grundlagen så kallade aLandt-Regerin-
em, Landshöfdingeembetena, svnes icke heller