,maärktaste sångerskor. Fru trelhaar larer
efter ärna att begagna början af de korta som
marferierna för en resa till Götheborg och jem
väl der gifva en konsert.
EN ÅTERBLICK PÅ DET FÖRFLUTNA, MEI
AFSEENDE PÅ DET TILLKOMMANDE.
Artikeln XIX.
ETT OCH ANNAT.
Vi hafva nu kastat blicken tillbaka på d
minnesvärdaste lagstiftnings- och inre styrelse
förhållanden allt ifrån statshvälfningen år 18509
samt, i den mån utrymmet medgifvit och el
allmännare intresse synts påkalla, i det hufvud
sakliga visat hvad regering och Rikets Stände
deruti åtgjort eller underlåtit. Det torde likvö
vara nödigt, innan vi gå att draga några slut
satser af allt detta, att fästa uppmärksamhete;
på vissa förhållanden, som ingripa i våra all
I männa angelägenheter, på ett helt annat sätt
än grundlagsstiftarne förväntat och nationens be
hof erfordrat.
Att grundlagens anda ursprungligen var re
formerande, torde ej mer betviflas, då vi nä
stan i hvarje artikel haft anledning visa lasaren
Ihuru 1809 års Ständer i snart sagdt alla dela
af den inre styrelsen, yrkat undersökningar ocl
begärt förslag till förändringar. Syftningen til
reform återfinnes också i flera af de nya insti
tutioner, som grundlagarne införde. Man kai
ej för ofta upprepa dessa grundlagsstiftares ord
då de yttrade sig icke anse, att en statsförfatt
nings värde, och i följd deraf, dess framtid
bestånd, berodde blott af Regeringsformens nog
grannt beräknade sammansättning, eller af d
konstitutionella makters sorgfålligt vägda förhål
landen.
Om, sade de, i dessa serskilda former icke ver
kar en allmän kraft, äro de och förblifva intet an
nat än tomma former, som ett yttre våld förr el
ler sednare skall bryta, Om dessa emot hvarandr;
ställda konstitutionella makter icke sammanhållas
icke hvar för sig ledas och då styrkas af ett all
mänt tänkesätt, så skall under deras strider stats
författningen förr eller sednare upplösas. Sverige
gamla lagstiftare synas icke hafva nog beräkna
verksamheten af detta allmänna tänkesätt. I ställe
att till skydd emot en blind och orättvis styrelse be
reda den möjligt återhållande kraften af en yttrac
nationalvilja, hafva de i förväg lagt uppsåtliga fjett
rar på all styrelse, äfven den rättvisa och upply.
sta. Dessa fjettrar, hindrande den jemna verksam:
heten af en makt, som ovilkorligen måste verka
hafva nödvändigt blifvit brutna. Styrelsen dereftei
icke längre bunden af lagar, som ingen medborger:
lig anda lifvade och stärkte, har under några ö-
gonblick af en uppväckt folkifver ryckt till sig en-
väldet och sist under en allmän nationens dvala, fört
detta välde till ytterligheten af egensinniga beslu!
och af nyckfulla anspråk. Då höjde sig till fäder-
neslandets räddning den hvilande svenska indivi
duella kraften; men förr kunde den icke höja sig
än sedan en allmän nöd och allmänt insedda faror
skapat ett allmänt tänkesätt, som nu yrkade högt
och samfäldt en länge förut hemligenr och enskildt
önskad styrelseförändring, Det är sålunda åt styr-
kan af detta vårt tillfälliga tänkesätt, som våra ef-
terkommande blifva skyldige den friare statsförfatt-
ning Riksens 5tänder nu fastställa; det är åt den
jemna visheten, den stadgade kraften af deras tän-
kesätt, danadt och försvaradt af denna statsförfatt-
ning, som vården och fullkomnandet af densamma
borde öfverlemnas. Denna tanka ligger till grund
för KonstitutionsUtskottets hela arbete. Utskottet
föreslår icke stora lysande förändringar i vår stats-
författnings åldriga grundformer. Det har trott, att
sådana former icke böra lättsinnigt omskapas, all-
raminst i de första stunderna af en återvunnen
frihet, under en då eundviklig söndring i tänkesätt.
Det har trott, hvad exemplet af Europas friaste stat
ifven bevisar, att för en nations allmänna rätt och
medborgares personliga frihet och säkerhet finnes
intet stadigare värn, än dessa former, omgifna af
seklers helgd och befästade af en allmän national-
kraft, som i dem verkar. Denna kraft uppkommer
uf friheten all tänka och yttra sig öfver nationens
Hora angelägenheter, att se dessa framställda till
warje medborgares kännedom och omdöme, att
eta lagarna vara hållna i aktning, och att med
visshet kunna vänta nationalrepresentationens åter-
commande verksamhet. Utskottet är ock derom öf-
vertygadt, att en sann medborgerlig anda icke län-
e skall saknas hos ett ursprungligen fritt och mau-
igt folk, som njuter en under grundlagens helgd
kyddad tryckfrihet, hvars regeringsärenden offent-
igen behandlas och granskas, hvars allmänna och
ndividnella rättigheter iakttagas, af en utaf natior-
jalrepresentationen förordnad väktare öfver fagar-
es efterlefnad af domare och embetsmän, och hvars
ullmäktige, Rikets Ständer, äro i sjelfva grundlagen
allade, att å bestämda erter ovilkorligen sam-
nankomma.
Sammanhåller man de begrepp, som här utveck -
ats, skall man finna, att grundlagstiftaren -
sade på krafter, som hanstrodde sig hafva för-
att i fri och kraftfull verksamhet; men som ti-
len icke visat motsvara hans förväntan.
Offentligheten i regeringsärendernas behand-
ing har på långt när icke blifvit den, som sy-
es vara behöflig för att betrygga nationen om nö-
liga förbättringars oafbrutna framgång. Rådgif-
areansvarigheten påräknades nemligen såsom en
aranti för fortskridandet på förbättringarnes ba-