nal! — tänker han: Aha! de vilja förbjuda mig att supa, på det de skola få ut ännu mera skatter-af mig. Kan jag spara en styfver, tänka de, så bör den dem till. Jo, jag tackar, jag! Ar icke detta den paturliga tankegången till det der yttrandet: Nu vilja de förbjuda bonden att taga en sup; slutligen förbjuda de väl honom att äta också! — ? Att bonden misstager sig, i afseende på den verkliga nykterhetsvännens ändamål, derest han verkligen supponerar det vara detta, det är säkert. Huruvida något afseende på skatterna och möjligheten af deras indrifvande, medvetet eller omedvetet, inverkar på en eller annan nykterhetsbefrämjares ifver, det kan vara en annan fråga, som jag icke tilltror mig att besvara. Å i a dn RA UR FR TR