nal! — tänker han: Aha! de vilja förbjuda mig att
supa, på det de skola få ut ännu mera skatter-af
mig. Kan jag spara en styfver, tänka de, så bör
den dem till. Jo, jag tackar, jag! Ar icke detta
den paturliga tankegången till det der yttrandet:
Nu vilja de förbjuda bonden att taga en sup;
slutligen förbjuda de väl honom att äta också! — ?
Att bonden misstager sig, i afseende på den verk-
liga nykterhetsvännens ändamål, derest han verk-
ligen supponerar det vara detta, det är säkert.
Huruvida något afseende på skatterna och möjlig-
heten af deras indrifvande, medvetet eller omed-
vetet, inverkar på en eller annan nykterhetsbe-
främjares ifver, det kan vara en annan fråga, som
jag icke tilltror mig att besvara.
Å
i a dn RA UR FR TR