;
acn) men att aclutat sluta att allmogen, om sa
gällde, icke lagligen skulle kunna tvingas att
Jinhemta ett större kunskapsmått än det som
för närvarande konvenerar med dess kända be-
. hof, anse vi vara alldeles fålskt och, om n an-
I nan än Prosten Ästrand framkastat satsen, skul-
Ile vi velat kalla det sofistiskt och jesuitiskt.
Gud hjelpe css så visst, Hr Prost! Vår allmo-
ge tvingas väl till det som är värre, än att få
upplysning. Man kunde nämna tusende saker
Itill och med i prestväg, hvartill de hafva ännu
mindre böjelse än till upplysning, men hvartill
de ändå tvingas af lagen, och dessutom om en
menniska af oförstånd vägrade att emotlaga en
Iför hennes välfärd nödvändig gåfva, skulle jag
icke, om jag rätt älskade henne, till och med
med största möda och uppoffring, söka förmå
henne dertill? Och tvång behöfdes sannerligen
icke, blott den del af presterskapet, som nu har
I kappan fylld endast med religionsväder, en liten
smula vände på henne och lät Guds ande in-
blåsa äfven från ett annat håll. Om prester-
Iskapet blott bemödade sig om att visa folket
nödvändigheten af, catt det stora bushållet, sta-
ten, är i lika godt skick som de små hushållen
familjerna, och att, emedan staten är till för
Ifamiljernas skull, icke desse för statens skull,
Idet är nödvändigt för hvarje familj att kunna
luttrycka sitt tillstånd, för staten, (betraktad som
Jen moralisk person), på det staten må kunna
bidraga till afhjelpande af de enskilda familjer-
nas obestånd och till befordrande af deras väl.
Men för att uttrycka det enskilda familjetill-
ståndets förhållande till staten och statens för-
bållande till familjen, så fordras någon insigt i
statskunskapen, någon öfning att skrifva, tala
och fänka, och någon känedom af historien,
geografien och af den närvarande tidens gång.,)
Om presterne framställde detta såsom en ange-
lägenhet for folket, hvilket i framtiden torde
minska deras skatter och förenkla statssystemet
utrota Jlättjan, den djuriska njulningslusten
osnyggheten och obeqvämligheten inom och u-
tom hus, förbättra åkerbruks- och boskapssköt-
seln, skaffa nödiga binäringar, och framför allt
emancipera bonden ur herrarnes händer, så
ville anmärkaren viga 4000 emot, 4 att allmo-
gen skulle vara den försa, som ginge in på
folkupplysningen, äfven i det värsta fallet, att!
de sjelfva skulle bekosta sina skolor.
Apropos abekosta skolor, så tillåte vi ess
ännu en anmärkning emot Prosten Astrand. Han
anser kommunerne sjelfva böra bekosta sina ska-
lor bland annat af det skäl, att kden högre bild-
ningsgrad, hvartill folkskolan lemnar tillfälle,
afser icke statens utan kommunens fördel., Äf-
ven detta skäl för en grym sats har sannolik-
het för sig och skulle derföre liksom föregåen-
de sofismen verkligen vara att misstänka, om
man icke vore af andra facte föranledd att tro
Hr Prosten Astrand om redbarhet i tänkesätt,
Här frågas först: afser prestens verksamket i
församlingen statens eller kommunens bästa?
Svaras: genom quinquennii-tabellernas uppgö-
rande m. fl. små politiska uppdrag, befordrar
han statens, genom religionsundervisningen kom-
munens bästa; så frågas åter: men det gafs en
tid, då dessa politiska göromål icke åligo pre-
sten, var han då att anse som statens eller
kommunens tjenare? Svaras nu; ablott kom-
munens,; så frågas: hvarföre har då staten bi-
dragit till prestens bildning? Svaras åter för sta-
tens bästa, så frågas: befordrar då icke folk-
skolan äfven statens bästa i bredd med reli-
glonsundervisningen, som många anse böra egent-
ligen afse kyrkan. Alla ändamål, som vin-
) Att vi här mena Tidningarne kan icke nekas. .
Hvad ondt af tidningslägning, mera än af annan
icke egentligt religiös läsning, skulle härflyta, äro).
vi icke i stånd att inse. Om det ljus, com tid-.
ningarne sprida, gäller allt detsamma som förut
är sagdt om verldslig upplysning: det kan miss-
brukes, det kan förvilla dem, som låta sig för-
villas.Men felet ligger då icke blott hos tidnin-
gerne, utan äfven hos tidningsläseren. Sjelfvaste
averldens ljus,, vår Gudomlige återlösare, miss-
brukas ju dagligen till säkerhet och synd, och
huru många har icke Evavgelii lära förvillat der-
igenom, att de missförstått Evangelium. Så an-
ses ju hela Kasbolska läroformen och ritualen,
Svedenborgianismen, Hernhutismen med flera e-
vangeliska sällskaper af oss Lutheraner såsom
förvillelser. Hvem skulle då kunna hindra, att
tidningarna, hvilka ändå såsom menskliga skrif-
ter måste innehålla mycket ofullkomligt, kunde
medföra förvillelse och föranleda till missbruk.
Det är, äfven från en annan sida betraktadt, i
värt tycke ytterst enfaldigt och barnsligt, att
frukta tidningsläsning för allmogen. Hvsrföre
kunna de icke så gerna sqvallra om statens en-
gelägenheter, som om socknens eller de enskilda
familjernas. Det förra sqvallret, om man så vill
kalla tiningsläsning och samtal öfver tidningarna,
är ändå mera själsupplyftende ech själsbildande
än det lumpna by- och bussqvallret. Der vidgsr
sinnet och rycker det utom den trånga omgif-
ningens gränser. Huru man ken göra gig ott fuil-
ständigt begrepp om det cändligt stora och sali-
ga samchällslifvet i bimmelen, utan att förut haf-
va fattat till djup och betydelse det förebildardo
sambhällslifvet på jorden, är äfven svårt att inse:
äfvensom det icke är så lätt att begripa, kuru
detta sambällslif någonsin skall kunna blifva för-
I CV YT VIE FRITT Si SE AES ISA 1