STOCKHOLM den 6 Juni.
— Öppnandet af Ridderskapets och Adelns
listor till förstärkta Statsutskottet fortfor till
sent inpå den förlidna natten. Osktadt det
skulle synas nästan omöjligt, att äfven med
största flit sammanställa bland Ridderskapets och
Adelns Ledamöter en nammnförtecknirg, mera
afskräckande och oantaglig för hvar och en,
som icke betraktar den svenska representatio-
nen rent af såsom en beskattningsmakt, hvilken
bör finnas i styrelsens egna händer, att efter
behag sättas i rörelse, såsom det sker i Egyp-
ten af Mehemed Alis organer, så gick det lik-
väl igenom med pukor och trumpeter, som
man säger: ty den erhöll 48 rösters plvralitet,
eller 470 mot 492. Detta visar, att Herr von
Hartmansdorff, om han, såsom det allmänt på-
stås, är den egentliga fadren för denna lista,
ganska väl känner, hvar ban har sitt folk; och
att han icke är den, som bindras af betärklig-
heter, när det är frågan om att vinna ett än-
damål, hvilket ban, i frågen om anslag, förut
från sin bänk ganska öppet argifvit vara att
skaffa styrelsen mera penningar, än den sjelf
begärt, det känner man af gammalt.
Men man bör äfven ej kunna undgå, att af den-
na tilldragelse bemta tvänne andra vigtiga lär-
doroar. Den era är, att ministeren, genom att
ställa sig under Hr vor Hartmansdorffs ledning
i afseende på riksdagstaktiker, cch genom att
nästan utesiutarde låta sina amovibla organer,
invehafvare af hofvets cch regeringens förtro-
ende-embeten, votera om folkets skatter, tydligen
visat hvad en sådan fras som den, att de nuva-
rande rådgifvarne ej vilja hafva andra anslag än
de nödvändiga, i sjelfva verket och i handling
betyder; den andra, alt anslagens beviljande nu
likasom förr är dess bufvudögnpamärke, ceh att
den redan anser sig stå på en nog fast punkt,
för att i öfrigt vara helt ech hållet oberoende
la opinionens moraliska makt här i landet. Ty
på hvar cch en, som icke sjelf på befallning
eller utan befallning tillhör Riddarhusmajoriteten,
måste denna lista göra ett intryck, som icke
hastigt skall utplånas; det är en så öppen ut-
maning åt nationens känsla af dess sielfbeskatt-
ningsrätt, att det, äfven med en styrelse som
visat den varmaste och tydligaste syfining att
öka återknyta det brutna bandet afförtroende,
kulle fordras en lång tid för att vinna detta
indamål, buru mycket mera då med den när-
varande, som ännu icke med ett tecken, ett
pår af handling uppenbarat, att den kommer
tt blifva sina föregångare olik, om icke deri,
tt den ämnar visa sig något mer positif och