(Insändt.) Småsaker af en Nybegynnare. Lund 41836 — 4840. Ena nybegynnare? — Ja kanske i författareyrket, men icke i tanke, i bildning, i iakttagelse. Den, som så begynner, har en stor och svår bana framför sig. Han skall sluta i konstens allraheligaste eller ock öfverhoppa detta mellausteg och genast gå till sitt rätta bem. Det lärer bafva inträffat med ifrågavarande anybegynnere, eller — såsom läsaren vid första raden inser — nybegynnarinna. Vi tillstå genast och oförbehållsamt, att vi aldrig sett en upplrädande författarinna, som lofvat en vackrare framtid. Lofvat, säga wi, ty utbildad var bon icke, eller rättare, bon egde denna fullkomligt rena ech okonstlade blygsambet, som förbjöd henne att anse sig så utbildad, som hon verkligen var, och att företaga annat än asmåsakers. Det är skada, att hon icke hann utkasta någon större tafla, med djupare cch genomfördare plan; croquierne äro herrliga, men dock eroquier. Om man får döma efter dessa, låg en stor förmåga dold under den sonspråkslösa, högtälskliga ytan. Hos många författarinnor har framlyst en fin, nail observationsförmåga; men hos de flesta af dem bar bon antingen svängt sig omkring de bvardagligaste hvardagssaker, det slisksölaste tbevaltenskram, hos andra omkring saker, som synas bögre ech vigtigare, emedan de med högtidligt allvar behandlas i det konventionella lifvet. Ingen hafva vi deremot sett, som kastat så skarpa blickar in uti det rent menskliga hos menniskan, om vi så få säga, eller det, som i alla tider, i alla förhållanden, i alla bildningsgrader är och förblifver mensklig känsla och menskligt intresse. Den bild