(Insändt.)
Småsaker af en Nybegynnare. Lund 41836 —
4840.
Ena nybegynnare? — Ja kanske i författare-
yrket, men icke i tanke, i bildning, i iaktta-
gelse. Den, som så begynner, har en stor och
svår bana framför sig. Han skall sluta i kon-
stens allraheligaste eller ock öfverhoppa detta
mellausteg och genast gå till sitt rätta bem. Det
lärer bafva inträffat med ifrågavarande anybegyn-
nere, eller — såsom läsaren vid första raden
inser — nybegynnarinna.
Vi tillstå genast och oförbehållsamt, att vi
aldrig sett en upplrädande författarinna, som
lofvat en vackrare framtid. Lofvat, säga wi,
ty utbildad var bon icke, eller rättare, bon eg-
de denna fullkomligt rena ech okonstlade blyg-
sambet, som förbjöd henne att anse sig så ut-
bildad, som hon verkligen var, och att företa-
ga annat än asmåsakers. Det är skada, att hon
icke hann utkasta någon större tafla, med dju-
pare cch genomfördare plan; croquierne äro
herrliga, men dock eroquier.
Om man får döma efter dessa, låg en stor
förmåga dold under den sonspråkslösa, högtälsk-
liga ytan. Hos många författarinnor har fram-
lyst en fin, nail observationsförmåga; men hos
de flesta af dem bar bon antingen svängt sig
omkring de bvardagligaste hvardagssaker, det
slisksölaste tbevaltenskram, hos andra omkring
saker, som synas bögre ech vigtigare, emedan
de med högtidligt allvar behandlas i det kon-
ventionella lifvet. Ingen hafva vi deremot sett,
som kastat så skarpa blickar in uti det rent
menskliga hos menniskan, om vi så få säga, el-
ler det, som i alla tider, i alla förhållanden,
i alla bildningsgrader är och förblifver mensk-
lig känsla och menskligt intresse. Den bild-