sa bort öfver Pingsthelgen ännu ej torde vara återkomne, i synnerhet de som hafva längre väg till sina hombyggder. Delade för öfrigt ej med Grefve Frölich den förhoppsingen, att oppositionen skulle segra hvarken vid detta eller anära val inom Riddarhuset. — H.r Ribbing, Bengt, kunde ej gå in på, ett Friherre Tergmedens förslag vore brädstörtadt. Det bade biifvit väckt i Lördags och sedan dess hvilat på bordet. Om man kallade detta brådstörtadt, så tycke han sig å andra sidan finna en böjelse ast, såsom ordspråket lyder, draga ut valet på långbänken. rodde ej ati det vore omöjligt företaga valet i morgon, om plenum började tidigt. Begärde proposition först om val skulle ske i morgon, sedan om huru många, som skola väljas. — H:r Tersmeden instämde till alla delar med motionären orm valets företagande i morgon. — Grefve Anckarsvärd. Ea Talare kade yttrat, att Ståndet borde öfverlemna åt talmännen att bestämma dag för vatet. Grefven beklagade då, att den ledamot, som yttrat detta, (H:r Lagerhjelm) ej bättre uppfyllt sitt rådgifvare-kall inom talmanskonferensen, än att han underlåtit fästa uppmärksamheten på detta vals företagande. Det borde hafva skett då Ståndens bord voro minst besvärade med maktpåliggande mål. Bestred högeligen omöjligheten, att ej tvenne val skulle kunna ske på en dag. I afseende på hvad som blifvit yttradt om motioner, bad han att man ej måtte tilltro honom och hans vänner inom Huset så liten verldserfarenhet och menniskokännedom, att de skulle föreställa sig satt der kunna vinna mejoritet för sina åsigter. En värd ledamot hade yttrat, att han skulle kunna fördröja valet, i fall ban finge det infallet väcka en formfråga. Talaren tog sig, med stöd af grundlagen, friheten bestrida honom möjligheten att följa sina infall. En Talare hade ytiret, att de som brådstörtade med valet, ej handlade försonligt. Grefven ville ej på minsta sätt bestrida, att en brytning existerat, att den ännu existerade, och att dertill vore ganska stora anledningar. Anledningar till försoning deremot hade hvarken hans öra hört eller hans öga kunnat skönja, och Styrelsen kunde således ej äga anspråk att Ständerna skulle handla i mera försonlig anda än hittills. Friherre Cederström, Jakob, förklarade, i anledning af Grefve Frölichs ystrende om olika afsigter bos de olika sidorna af Huset, ätt han för sin del icke kändes vid några sidor inom Riddarhuset, emedan Ilsismöterne voro svenska folkets represenranter. Al bildning af sidor vore grundlagsvidrig. Hemställde till de Herrar, som hade så brådtom, om de ej kunde gifva sig tålsmod till öfvermorgen, Fredag. Grefve Anckarsvärd hade sagt, att det vore omöjligt läggs frågan om suppleanierna på bordet. Friherren försäkrade Grefven, under hänvisning till någon grundlagsparagrsf, att det ginge mycket väl för sig. — Grefve Horn understödde motionen; hade trott att då fråga blifvit väckt inom Siåndet om detta val, så hade den bordt gifra anledning till öfverepskommelse i talmanskonklaven. Trodde Ridderskapst och Adeln ej borde besinna sig att handla grundlagseniigt i morgondagens plenum. — Friherre Boije, Ludvig, b:de bivistat alla riksdagar sedan 48142, men kunde ej påminna sig, att valet till förstärkt StatsUtskoli skett inom de fyra första månaderna. Trodde likväl ej, att oppositionen vid förra riksdagar efterskänkt någon rättighet. — Grefvo Frölich bad att förskottsvis fålvederlägga Friherre Cederström. Den värde ledsmoten kade förklarat, av han icke kände till några sidor i Huset. Detta påminte Grefven om det bekanta yttrandet, att man kunde skrifva stora böcker om hvad alla menniskor visste. Här och inom alla representativa förssmlingar funnos olika opinionar, hvilkas tillvaro åter gifvit anledning till benämningen: sidor. Friherren torde således blifva nödsakad låta både orden: opposition och sida inflyta i sitt lexikon. — Hr Hjerta hade förblandat Grefvens ywrade hopp med bens tro. Dst vore egentligen ott hopp Grefven hyste om valets utgång, och det vore grymt att vilja betaga ho-. nom hoppet. Hvad Greive Posses yttrande om motiver angick, så hade Talaren icke satt i fråga, att Grefve Posses motiver skulle vara de samma som Talarens; han kunde blott försäkra att de motiver han uppgifvit vore hang, och trodde för ö!rig: att ej någon tviflade om dem. Freiberre Boije hede undrat, hbvarföre ej denna riksdag kunde likna de föregående, då valet till förstärkt StatsUtakott skett Bsednare. Greofrven finge förklara, att han just gläds sig doråt, att denna riksdag ej skulle komma att lizna de föregående. Försökrade slutligen, med afseende på den förespeglade omöjilgheten att kunea uppgöra listor till morgondsgen, ect oppositiocen nog skulle hinna sätta upp sina lista tili dess. Om materiella binder å andra sidan mötte, så mycket bättre för oppositionen. — Hr Stuart, Carl, förundrade sig öfver det motstånd, Friherre Tergemedens förslog rönt, och kunde ej fiana någonting brädstörtadt i ett företega valet de sista degarne af rikedogens lagtima tillvaro, då tvenne riksstånd redan valt. — Friherre Hamillon, H., avsåg dagen efter morsondager, (Fredegen) bäst, emedan ett valredan är utsatt tilli morgon. — H: Hjerta, L., erinrade Frib. Cederström under fuiit metglfvande afhevs rätt att vindicere Husets ensidig het, om der gamlasenninger, att :llt här i verlden her sina sidor, således åtminstono tvenne. Icgick för öfrigt på Frih. Hamiltons förslag, att valet måtte utsättas till fredagen. Då motiver blilvit ilvågasatta, måste han fästa uppmärksomheten derp3,! att deres opinion, som vills hafva val:t denna veckan, hade grurdlagen helt och hållet för sig. Han tyckte det då vara nog, ett ena siden af Huset önskada valets företegande inom den grundlagliga riksdagstiden; och när icke något onda giltigt hinder; funnes på andra sidan, sedan man bogifvit sig till Fredeag., så hemställde han jemförelsen mellan de olika motiverna till bvars mens emdöme. — Frih. Raab, Adam, fann ej skäl att utsätta valet till i morgon, emedan det ej vore möjligt företags 2:ne val på en dag. Iostämdo i deras mening, som föreslagit Fredagen. — F:ib. Cederström, Jacob, ville blott yttra några ord i anledning af Grefve Fröllchs ej mångsidiga logik, men deremot ensidiga uppfattning. Dst berodde af 2:n8 ledsmöter, att för andra gången begära Frih. Tersimedens motion hvilande på bordet, och valet kunde således verklimA fe LTÄsIlsam möt MAL 8 AA Ilan brad