sa bort öfver Pingsthelgen ännu ej torde vara åter-
komne, i synnerhet de som hafva längre väg till
sina hombyggder. Delade för öfrigt ej med Grefve
Frölich den förhoppsingen, att oppositionen skulle
segra hvarken vid detta eller anära val inom Rid-
darhuset. — H.r Ribbing, Bengt, kunde ej gå in på,
ett Friherre Tergmedens förslag vore brädstörtadt.
Det bade biifvit väckt i Lördags och sedan dess
hvilat på bordet. Om man kallade detta brådstör-
tadt, så tycke han sig å andra sidan finna en bö-
jelse ast, såsom ordspråket lyder, draga ut valet på
långbänken. rodde ej ati det vore omöjligt före-
taga valet i morgon, om plenum började tidigt. Be-
gärde proposition först om val skulle ske i morgon,
sedan om huru många, som skola väljas. — H:r
Tersmeden instämde till alla delar med motionären
orm valets företagande i morgon. — Grefve Anckar-
svärd. Ea Talare kade yttrat, att Ståndet borde
öfverlemna åt talmännen att bestämma dag för va-
tet. Grefven beklagade då, att den ledamot, som
yttrat detta, (H:r Lagerhjelm) ej bättre uppfyllt sitt
rådgifvare-kall inom talmanskonferensen, än att han
underlåtit fästa uppmärksamheten på detta vals fö-
retagande. Det borde hafva skett då Ståndens bord
voro minst besvärade med maktpåliggande mål. Be-
stred högeligen omöjligheten, att ej tvenne val skul-
le kunna ske på en dag. I afseende på hvad som
blifvit yttradt om motioner, bad han att man ej
måtte tilltro honom och hans vänner inom Huset
så liten verldserfarenhet och menniskokännedom,
att de skulle föreställa sig satt der kunna vinna
mejoritet för sina åsigter. En värd ledamot hade
yttrat, att han skulle kunna fördröja valet, i fall
ban finge det infallet väcka en formfråga. Talaren
tog sig, med stöd af grundlagen, friheten bestrida
honom möjligheten att följa sina infall. En Tala-
re hade ytiret, att de som brådstörtade med valet,
ej handlade försonligt. Grefven ville ej på minsta
sätt bestrida, att en brytning existerat, att den än-
nu existerade, och att dertill vore ganska stora
anledningar. Anledningar till försoning deremot
hade hvarken hans öra hört eller hans öga kunnat
skönja, och Styrelsen kunde således ej äga anspråk
att Ständerna skulle handla i mera försonlig anda
än hittills.
Friherre Cederström, Jakob, förklarade, i anled-
ning af Grefve Frölichs ystrende om olika afsigter
bos de olika sidorna af Huset, ätt han för sin del
icke kändes vid några sidor inom Riddarhuset, e-
medan Ilsismöterne voro svenska folkets represen-
ranter. Al bildning af sidor vore grundlagsvidrig.
Hemställde till de Herrar, som hade så brådtom,
om de ej kunde gifva sig tålsmod till öfvermorgen,
Fredag. Grefve Anckarsvärd hade sagt, att det
vore omöjligt läggs frågan om suppleanierna på
bordet. Friherren försäkrade Grefven, under hän-
visning till någon grundlagsparagrsf, att det ginge
mycket väl för sig. — Grefve Horn understödde
motionen; hade trott att då fråga blifvit väckt in-
om Siåndet om detta val, så hade den bordt gifra
anledning till öfverepskommelse i talmanskonkla-
ven. Trodde Ridderskapst och Adeln ej borde be-
sinna sig att handla grundlagseniigt i morgonda-
gens plenum. — Friherre Boije, Ludvig, b:de
bivistat alla riksdagar sedan 48142, men kunde
ej påminna sig, att valet till förstärkt StatsUtskoli
skett inom de fyra första månaderna. Trodde lik-
väl ej, att oppositionen vid förra riksdagar efter-
skänkt någon rättighet. — Grefvo Frölich bad att
förskottsvis fålvederlägga Friherre Cederström. Den
värde ledsmoten kade förklarat, av han icke kän-
de till några sidor i Huset. Detta påminte Gref-
ven om det bekanta yttrandet, att man kunde skrif-
va stora böcker om hvad alla menniskor visste.
Här och inom alla representativa förssmlingar fun-
nos olika opinionar, hvilkas tillvaro åter gifvit an-
ledning till benämningen: sidor. Friherren torde
således blifva nödsakad låta både orden: opposition
och sida inflyta i sitt lexikon. — Hr Hjerta hade
förblandat Grefvens ywrade hopp med bens tro.
Dst vore egentligen ott hopp Grefven hyste om va-
lets utgång, och det vore grymt att vilja betaga ho-.
nom hoppet. Hvad Greive Posses yttrande om
motiver angick, så hade Talaren icke satt i fråga,
att Grefve Posses motiver skulle vara de samma
som Talarens; han kunde blott försäkra att de mo-
tiver han uppgifvit vore hang, och trodde för ö!-
rig: att ej någon tviflade om dem. Freiberre Boije
hede undrat, hbvarföre ej denna riksdag kunde lik-
na de föregående, då valet till förstärkt StatsUt-
akott skett Bsednare. Greofrven finge förklara, att
han just gläds sig doråt, att denna riksdag ej skul-
le komma att lizna de föregående. Försökrade slut-
ligen, med afseende på den förespeglade omöjilghe-
ten att kunea uppgöra listor till morgondsgen, ect
oppositiocen nog skulle hinna sätta upp sina lista
tili dess. Om materiella binder å andra sidan möt-
te, så mycket bättre för oppositionen. — Hr Stu-
art, Carl, förundrade sig öfver det motstånd, Fri-
herre Tergemedens förslog rönt, och kunde ej fia-
na någonting brädstörtadt i ett företega valet de
sista degarne af rikedogens lagtima tillvaro, då
tvenne riksstånd redan valt. — Friherre Hamil-
lon, H., avsåg dagen efter morsondager, (Fredegen)
bäst, emedan ett valredan är utsatt tilli morgon. —
H: Hjerta, L., erinrade Frib. Cederström under fuiit
metglfvande afhevs rätt att vindicere Husets ensidig
het, om der gamlasenninger, att :llt här i verlden her
sina sidor, således åtminstono tvenne. Icgick för
öfrigt på Frih. Hamiltons förslag, att valet måtte
utsättas till fredagen. Då motiver blilvit ilvåga-
satta, måste han fästa uppmärksomheten derp3,!
att deres opinion, som vills hafva val:t denna veckan,
hade grurdlagen helt och hållet för sig. Han tyck-
te det då vara nog, ett ena siden af Huset önska-
da valets företegande inom den grundlagliga riks-
dagstiden; och när icke något onda giltigt hinder;
funnes på andra sidan, sedan man bogifvit sig till
Fredeag., så hemställde han jemförelsen mellan
de olika motiverna till bvars mens emdöme. —
Frih. Raab, Adam, fann ej skäl att utsätta valet till
i morgon, emedan det ej vore möjligt företags 2:ne
val på en dag. Iostämdo i deras mening, som fö-
reslagit Fredagen. — F:ib. Cederström, Jacob,
ville blott yttra några ord i anledning af Grefve
Fröllchs ej mångsidiga logik, men deremot ensidiga
uppfattning. Dst berodde af 2:n8 ledsmöter, att
för andra gången begära Frih. Tersimedens motion
hvilande på bordet, och valet kunde således verkli-
mA fe LTÄsIlsam möt MAL 8 AA Ilan brad