I anledning af en uti det Tjugondeförsta Aftonbladet för den 3 innev. Maj Nr 403 isförd aOlyckligs bön twill Allmänheten, får jeg, med ogillande af det sanningslösa och osammnanhingande uti hela denna uppgift, lemna följande såsom tillförlisligen sanningsenligt: Mjölaaren vid Högabergs qvarn uti Grönahögs socken, Anders Johansson, nyligen återkoximen från Gillstugan, var redan före branden al ifrågavarande qvarn uti utblottadt tillstånd med fyra, icke sex, uoderåriga barm. Största delen af hans högst Tinga hosgeråd bief visserligen lågornas rof (uppgiften således äfven här öfverdrifven), återstående delen af hans lösören förvarades uti en nyligen uppbyggd Mjölnarestuga, den han vid olyckstillfället bebodde och ännu bedor, ehura olagligen, emedan han icke tillbör Grönahögs socken, såsom derivom icke skauskrifven och har icke heller hit inlemna: ilyttnilogsattest, hvadan haa härifrån icke har någon fauigvård aut anspråka, liksom han icke inoxa församlingen begagnar H. H. Nattvard. Förlusten af den vill förmalning inlesrnade säden drabbads endast egarne deraf. Qvaralägensheten var af flera hemmansåboer inom Högeberg arreaderad, åt hvilka Mjölnaren xalde mot öfverenskommen andel i tullen, utom hvad den beträffar, som i böneskriften kallar sig arrendator af Qvarnen och amed glad förboppning vänder sig till menniskovännerna, danns, en afsigkomemen förslagen bonde vid namu Sven Sun!qrist I Högaberg, hada fö-behbållit sig alt under den tiden, då tullafgften skulle tillfalla honom, sjelf, utan mjölnarebiträde, få förmala den ankommande säden, för at ufå sn andeli tullen odelad. Vid nu omskrifosjolyckshändelse förlorade Sundqvist icke det ringaste, utom toliafkastniogena för någon elier några månader; ty lika litat qvarn-uppbyggningen, som för osckring 44 år sedan verkställdes, då bekostades ensamt af Sundqvist, lika litet äfven nu återuppbyggandet; alldenstund Qvarnegaren, en välmåsnde Hemmansåbo inom Dalstorps Pastorat, lärer sjelf iaga befallning med denna byggnad, hvilket slutes deraf, att han vid en extra ordia: Seckenstämma i Grönahög afslog tilsbudet af dessa Sockenmän, ant kKostnadsfritt erhålia erforderligt timmer, sedan kozom af arundade anledningar blifvit nekad kontant i skade-ersättning ur Sockaens Branadstodskassa. Folket uti Gällstad är icke så fattigt, att det ju kan afbjelpn dylika brandskador som denna, om bebofvet och röden det påkalla, hvilket jag bevisar deraf, att då förliden vinter en vida större eldsvåda timade inom den minsta af Pastoratets socknar, de brandskadade likväl fullkomligt ersattes, utan främmande socknars sammanskott; ja, utan att ens sätta sådant i fråga. Då Sundqrist under sådane af mig kända förhållanden erfordrade mitt biträde till utförandet af det sedan fuliföljda förslaget, konde hela företaget icke annat än af mig sfrådas. Sedan flere af Socknemännen inom Grönabög råkst underteckoa i tidningen införda böneskwift, förmåddes Håkansson och Bylander dertill endast genom listigt öfvertalande, såsom de vid ordia. Walborgmässosockenstämman uti Grönshög den 45 dennes öppet förklarade. Då vid detta tillfälle tvenne bref åt Kyrkovärden Båkansson framlemnades, det ena från Stockholm, innehållande: cTill dena numera nedbrända Högabergs Qvarns Arrendator (2?) och Mjölnare Bko Rdr 4:. Stockholm den 8 Maj 1849 IH. F. fo; det andra från Norrköping: Till den genom eldsolycka fattige Mjölnaren och dess barn, gifves af. godt hjerta bossiutne Tre Rdr Res från Joh. I. 5 — Gif Gudi allena ärsn!b, röstade en stor del försavelings-ledamöter derför, att brefven under djupaste tacksamhet för de outtröttligt välgörande bland allmänbeten skulle, såsom på sanniagens bekostnad tillkomne, återsändas, men vidblefvo ändtligen, att förfrågan hos gifvarne på detta sättet skulie göras och svar afväntas huru de erhåline medlen, sedan rätta förhållandet blifvil andraget, skola användas och fördelas. Ulricehamn och Gällstads Prestgård den 48 Maj 1840. J. LINDSKOG, vicar. P. L.