I anledning af en uti det Tjugondeförsta Aftonbladet för
den 3 innev. Maj Nr 403 isförd aOlyckligs bön twill All-
mänheten, får jeg, med ogillande af det sanningslösa och
osammnanhingande uti hela denna uppgift, lemna följande
såsom tillförlisligen sanningsenligt: Mjölaaren vid Högabergs
qvarn uti Grönahögs socken, Anders Johansson, nyligen
återkoximen från Gillstugan, var redan före branden
al ifrågavarande qvarn uti utblottadt tillstånd med fyra,
icke sex, uoderåriga barm. Största delen af hans högst
Tinga hosgeråd bief visserligen lågornas rof (uppgiften så-
ledes äfven här öfverdrifven), återstående delen af hans
lösören förvarades uti en nyligen uppbyggd Mjölnarestuga,
den han vid olyckstillfället bebodde och ännu bedor, ehu-
ra olagligen, emedan han icke tillbör Grönahögs socken,
såsom derivom icke skauskrifven och har icke heller hit
inlemna: ilyttnilogsattest, hvadan haa härifrån icke har nå-
gon fauigvård aut anspråka, liksom han icke inoxa för-
samlingen begagnar H. H. Nattvard. Förlusten af den vill
förmalning inlesrnade säden drabbads endast egarne der-
af. Qvaralägensheten var af flera hemmansåboer inom
Högeberg arreaderad, åt hvilka Mjölnaren xalde mot öf-
verenskommen andel i tullen, utom hvad den beträffar,
som i böneskriften kallar sig arrendator af Qvarnen och
amed glad förboppning vänder sig till menniskovännerna,
danns, en afsigkomemen förslagen bonde vid namu Sven
Sun!qrist I Högaberg, hada fö-behbållit sig alt under den
tiden, då tullafgften skulle tillfalla honom, sjelf, utan
mjölnarebiträde, få förmala den ankommande säden, för
at ufå sn andeli tullen odelad. Vid nu omskrifosjo-
lyckshändelse förlorade Sundqvist icke det ringaste, utom
toliafkastniogena för någon elier några månader; ty lika li-
tat qvarn-uppbyggningen, som för osckring 44 år sedan
verkställdes, då bekostades ensamt af Sundqvist, lika li-
tet äfven nu återuppbyggandet; alldenstund Qvarnegaren,
en välmåsnde Hemmansåbo inom Dalstorps Pastorat, lä-
rer sjelf iaga befallning med denna byggnad, hvilket slu-
tes deraf, att han vid en extra ordia: Seckenstämma i
Grönahög afslog tilsbudet af dessa Sockenmän, ant kKost-
nadsfritt erhålia erforderligt timmer, sedan kozom af arun-
dade anledningar blifvit nekad kontant i skade-ersättning
ur Sockaens Branadstodskassa. Folket uti Gällstad är ic-
ke så fattigt, att det ju kan afbjelpn dylika brandskador
som denna, om bebofvet och röden det påkalla, hvilket jag
bevisar deraf, att då förliden vinter en vida större elds-
våda timade inom den minsta af Pastoratets socknar, de
brandskadade likväl fullkomligt ersattes, utan främman-
de socknars sammanskott; ja, utan att ens sätta sådant i
fråga. Då Sundqrist under sådane af mig kända förhål-
landen erfordrade mitt biträde till utförandet af det sedan
fuliföljda förslaget, konde hela företaget icke annat än af
mig sfrådas. Sedan flere af Socknemännen inom Gröna-
bög råkst underteckoa i tidningen införda böneskwift, för-
måddes Håkansson och Bylander dertill endast genom li-
stigt öfvertalande, såsom de vid ordia. Walborgmässosoc-
kenstämman uti Grönshög den 45 dennes öppet förklara-
de. Då vid detta tillfälle tvenne bref åt Kyrkovärden Bå-
kansson framlemnades, det ena från Stockholm, innehål-
lande: cTill dena numera nedbrända Högabergs Qvarns
Arrendator (2?) och Mjölnare Bko Rdr 4:. Stockholm
den 8 Maj 1849 IH. F. fo; det andra från Norrköping:
Till den genom eldsolycka fattige Mjölnaren
och dess barn, gifves af. godt hjerta bossiutne Tre Rdr
Res från Joh. I. 5 — Gif Gudi allena ärsn!b, röstade en
stor del försavelings-ledamöter derför, att brefven under
djupaste tacksamhet för de outtröttligt välgörande bland
allmänbeten skulle, såsom på sanniagens bekostnad till-
komne, återsändas, men vidblefvo ändtligen, att förfrågan
hos gifvarne på detta sättet skulie göras och svar afvän-
tas huru de erhåline medlen, sedan rätta förhållandet blif-
vil andraget, skola användas och fördelas.
Ulricehamn och Gällstads Prestgård den 48 Maj 1840.
J. LINDSKOG,
vicar. P. L.