ej mande makter varit rubbad. Att säga, det ända-
. målet med ifrågavarande anslag är en statslyx, och
jl anställa en jemförelse mellan mer lyckligt ettade
-Istater och dem, som äro i en tryckande belägen-
bet, ansåg Talaren olämpligt och utan ändamål
samt kunna leda till obehag, cför hvilka vi böre
,J vakta oss. Dorutiinstämde Kontraktsprosten Hali-
tlbeck äfvensom Biskop Heurlin, hvilken anmärkte,
latt alla aflöningar m. m. utbetalas af Statskonto-
elret, och att räkenskaperne utvisade hvarje diplo-
Pi mats sflöning, men hemställde för öfrigt, i afseen-
-Ide på den summa, som K. M. genom Kabinettet
tl disponerat och som icke är underkastad offentlig
granskning, elier annan redovisning än inför K. M.,
om döt vore önskligt, att redovisning för desamma
framlades för allmänheten, då utgifter kunde före-
komma, som icke under några vilkor borde all-
märgöras. Medel för hemliga utgifters bestridan-
de måste fionas. Frågan om förändringen af mi-
nistrarno till charges daffaires kunde ban ej be-
I döma, men angående bidraget från Norrige, hvar-
om talats, kunde han upplysa, att nämnde bidrag
blifvit bestämdt på grund af Norriges och Sveri-
ges folkmängd till proportionen: sågom ett till tre.
II samma ögonblick Sverige gjorde en nedsättning
deruti skulle det äfven ovilkorligen ske i Norrige.
Tackade Professor Geijer för hans framställning
om vigten stt äga utvägar att bilda unge män till
skicklige diplomater. Af tidsingarne vore kändt,
att Norska Storthinget bkyllade helt andra åsigter,
än dem Statsutskottet syntes vilja göra gällande. —
Storthinget hade nämligen icke nedsatt utan sna-
rare ökat anslaget just med fästadt afseende på
vigten ef att unga män måtte användas vid mis-
sionerna för att bildas till statsmän och diploms-
ter. Med erntegande af den utaf Hr Schartau yr-
kade nedsättning, så kunde han icke inse, huru det
skulle blifva möjligt för vederbörande att rätt om-
besörja brödrafolkens diplomatiska angelägenheter.
Prosten Ödman: I hufvudsaken instämmer jag
med Statsutskottet, att nedsättning i denna utgifts-
artikel bör ske. Jag grundar denna åsigt helt och
hå!let på ziffrorna, hvilka här utgöra den säkraste
ledning. Det heter i utlåtandet, att egentligen
kostnaden för korgl. kabinettet för utrikes bref-
vexlingen år 4837 utgjort en summa 390,518: 26. 40,
hvaraf å 2:a hufvudtiteln mini-
sterdaflöningen och kuhinettskas-
Sån . so... ov... 2 266,666: 32. —
Af öfverskotten å Stats-
verkets inkomster, kurs-
förlust . ... . . . ..1,351: 42.10,
extra utgifisfonden
anvisade . ..... . 45,000: — —
samt konungariket Nor-
riges bidrag 40 000 Sp.
beräknade å 93 sk.
COUF8S . . . ss 0 2, 77500: — — 390,518: 26. 40.
Finge jag antagge, att dessa medel verkligen va-
rit anvärda i och för ministerstatens bekostande,.
så skulle jag icke ifrågasätta någon nedsättning i
anslaget. Men jag anser mig böra upplysa, att
förhållandet icke verit sådant. Af Statsrådsproto-
koliet i ministeriella ärender för den 34 Augusti
4839 förekommer uti 25 mom., att t. f. Hofkans-
lern Ihre begärt decharge för följande, till hans
disposition, såsom kabinettssekreterere, anordnade
summor åren 1836, 1837 och 4838, nämligen:
4836 återstoden af de å ministersiaten för år 1835
Hamb. Bko Sv. Bko
uppkorana besparingar . 44,125: 35. 6. —
anordnade af extra utgifts-
medlen för kabinettskas-
sans behof . ......-. — — — 35 000:
4837, beloppet af bespa-
ringarne å ministersta-
ten för år 1836 . .. . . 17,618: 4.— -—
af extra utgiftsmedlen, an-
ordnade för kabinetsxas-
sans bohof .. ....cc ——— 45,008:
4838, besparingar på mini-
sterstaten för år 48537
9.997: 7. 4. SSR —
I
för år 4838 14000: —— 93 997: 7. A. —)
af extra utgifts. eclon an-
ordnade för kabinets-
kassansbebof ....... ——— 40,400:
Summa 52,740: 435. 2. 420,400:
Desga belopp upptagas i förenämnde protokoll så-
som besparinger, för hvilkas Hofkanslern inför Kongl.
Maj:t redovisat. Och när så betydliga besparingar
kunnat ske, måste nedsättning i snslaget kunnaj
ega rum. Om användandet af meranämnde bespa-
ringar känner jag intet. Derom meddelas i förr-
berörde dokument ingen upplysning; der talas blott
om dåecharge för Hofkanslerens förvaltning. Men
hvad jag icke blott förmedar, utan äfven känner,
är: att ministerkassan är eller varit i betydlig skuld.
Kände man beloppet af denna skuld och visste,
hvad som deraf amorterats eller betöfver vidare
amorteras, kunde man ock bedöma behofvet för
frewtiden och derefter äfven i afgörandet af när-
varande fråga rätta sig. Då kunde man säga, att
en del skuils gå till ministerstatens aflöning, en
annan till bemliga utgifter och resten till amorie-
ring af kabinetskassans skuld. . Men då ru Kon-
stitutiorsutskottet endast känner eit äldre lån af
30,000 Rdr Hamb. Bko, för hvilket staten hbäftar i
skuld, synes det, som ministerkassan borde bafva
eit öfverskott. Af detta skäl och cå merberörde
skuld nu bör anses vara betald och någon amor-
toringsfond för detta ändamål ej vera behöflig,
tror jag, att en nedsättning i anslaget, på sätt,
som Utskottet föreslagit, kunde ega rum, hvarföre
jag, med bifall till Statsutskottets utlåtando, en ji
sådan tillstyr.t och tilletyrher. I ölverensstäm-
melse med hvad Biskopen Heurlin upplyst, med-
gifver jag, att utbetalnisgarne af närvarande an-
slag ske ur Sistskontoret:; men det är endest för
sflöningsbeloppst som ett slags redovisning med-
I
I
I
I
j
4
l
;
1
)
f
:
s
1
ö
!
f
C
ö
S
delas. Resten af anslaget lemnas till Kongl. Moj:ts
disposition och är undandragen både Statskonto-k
rets och Riksenrs Ständers Revisorers speciella S
sranskning. Jag erkännor väl, att medel böra fin- f
nes för hemliga utgiftors bestämmande i diploma-;
lisk väg; men den summa, som dertill utgått; synes
vara alltför stor, hvilket för Staisutskottei torGe
varit en enlednirg att föreslå nedsättning. Dess:
t
c