ej mande makter varit rubbad. Att säga, det ända. målet med ifrågavarande anslag är en statslyx, och jl anställa en jemförelse mellan mer lyckligt ettade -Istater och dem, som äro i en tryckande belägenbet, ansåg Talaren olämpligt och utan ändamål samt kunna leda till obehag, cför hvilka vi böre ,J vakta oss. Dorutiinstämde Kontraktsprosten Halitlbeck äfvensom Biskop Heurlin, hvilken anmärkte, latt alla aflöningar m. m. utbetalas af Statskontoelret, och att räkenskaperne utvisade hvarje diploPi mats sflöning, men hemställde för öfrigt, i afseen-Ide på den summa, som K. M. genom Kabinettet tl disponerat och som icke är underkastad offentlig granskning, elier annan redovisning än inför K. M., om döt vore önskligt, att redovisning för desamma framlades för allmänheten, då utgifter kunde förekomma, som icke under några vilkor borde allmärgöras. Medel för hemliga utgifters bestridande måste fionas. Frågan om förändringen af ministrarno till charges daffaires kunde ban ej beI döma, men angående bidraget från Norrige, hvarom talats, kunde han upplysa, att nämnde bidrag blifvit bestämdt på grund af Norriges och Sveriges folkmängd till proportionen: sågom ett till tre. II samma ögonblick Sverige gjorde en nedsättning deruti skulle det äfven ovilkorligen ske i Norrige. Tackade Professor Geijer för hans framställning om vigten stt äga utvägar att bilda unge män till skicklige diplomater. Af tidsingarne vore kändt, att Norska Storthinget bkyllade helt andra åsigter, än dem Statsutskottet syntes vilja göra gällande. — Storthinget hade nämligen icke nedsatt utan snarare ökat anslaget just med fästadt afseende på vigten ef att unga män måtte användas vid missionerna för att bildas till statsmän och diplomster. Med erntegande af den utaf Hr Schartau yrkade nedsättning, så kunde han icke inse, huru det skulle blifva möjligt för vederbörande att rätt ombesörja brödrafolkens diplomatiska angelägenheter. Prosten Ödman: I hufvudsaken instämmer jag med Statsutskottet, att nedsättning i denna utgiftsartikel bör ske. Jag grundar denna åsigt helt och hå!let på ziffrorna, hvilka här utgöra den säkraste ledning. Det heter i utlåtandet, att egentligen kostnaden för korgl. kabinettet för utrikes brefvexlingen år 4837 utgjort en summa 390,518: 26. 40, hvaraf å 2:a hufvudtiteln ministerdaflöningen och kuhinettskasSån . so... ov... 2 266,666: 32. — Af öfverskotten å Statsverkets inkomster, kursförlust . ... . . . ..1,351: 42.10, extra utgifisfonden anvisade . ..... . 45,000: — — samt konungariket Norriges bidrag 40 000 Sp. beräknade å 93 sk. COUF8S . . . ss 0 2, 77500: — — 390,518: 26. 40. Finge jag antagge, att dessa medel verkligen varit anvärda i och för ministerstatens bekostande,. så skulle jag icke ifrågasätta någon nedsättning i anslaget. Men jag anser mig böra upplysa, att förhållandet icke verit sådant. Af Statsrådsprotokoliet i ministeriella ärender för den 34 Augusti 4839 förekommer uti 25 mom., att t. f. Hofkanslern Ihre begärt decharge för följande, till hans disposition, såsom kabinettssekreterere, anordnade summor åren 1836, 1837 och 4838, nämligen: 4836 återstoden af de å ministersiaten för år 1835 Hamb. Bko Sv. Bko uppkorana besparingar . 44,125: 35. 6. — anordnade af extra utgiftsmedlen för kabinettskassans behof . ......-. — — — 35 000: 4837, beloppet af besparingarne å ministerstaten för år 1836 . .. . . 17,618: 4.— -— af extra utgiftsmedlen, anordnade för kabinetsxassans bohof .. ....cc ——— 45,008: 4838, besparingar på ministerstaten för år 48537 9.997: 7. 4. SSR — I för år 4838 14000: —— 93 997: 7. A. —) af extra utgifts. eclon anordnade för kabinetskassansbebof ....... ——— 40,400: Summa 52,740: 435. 2. 420,400: Desga belopp upptagas i förenämnde protokoll såsom besparinger, för hvilkas Hofkanslern inför Kongl. Maj:t redovisat. Och när så betydliga besparingar kunnat ske, måste nedsättning i snslaget kunnaj ega rum. Om användandet af meranämnde besparingar känner jag intet. Derom meddelas i förrberörde dokument ingen upplysning; der talas blott om dåecharge för Hofkanslerens förvaltning. Men hvad jag icke blott förmedar, utan äfven känner, är: att ministerkassan är eller varit i betydlig skuld. Kände man beloppet af denna skuld och visste, hvad som deraf amorterats eller betöfver vidare amorteras, kunde man ock bedöma behofvet för frewtiden och derefter äfven i afgörandet af närvarande fråga rätta sig. Då kunde man säga, att en del skuils gå till ministerstatens aflöning, en annan till bemliga utgifter och resten till amoriering af kabinetskassans skuld. . Men då ru Konstitutiorsutskottet endast känner eit äldre lån af 30,000 Rdr Hamb. Bko, för hvilket staten hbäftar i skuld, synes det, som ministerkassan borde bafva eit öfverskott. Af detta skäl och cå merberörde skuld nu bör anses vara betald och någon amortoringsfond för detta ändamål ej vera behöflig, tror jag, att en nedsättning i anslaget, på sätt, som Utskottet föreslagit, kunde ega rum, hvarföre jag, med bifall till Statsutskottets utlåtando, en ji sådan tillstyr.t och tilletyrher. I ölverensstämmelse med hvad Biskopen Heurlin upplyst, medgifver jag, att utbetalnisgarne af närvarande anslag ske ur Sistskontoret:; men det är endest för sflöningsbeloppst som ett slags redovisning medI I I I j 4 l ; 1 ) f : s 1 ö ! f C ö S delas. Resten af anslaget lemnas till Kongl. Moj:ts disposition och är undandragen både Statskonto-k rets och Riksenrs Ständers Revisorers speciella S sranskning. Jag erkännor väl, att medel böra finf nes för hemliga utgiftors bestämmande i diploma-; lisk väg; men den summa, som dertill utgått; synes vara alltför stor, hvilket för Staisutskottei torGe varit en enlednirg att föreslå nedsättning. Dess: t c