en ny local, måtte taga propositionen om förökad
löneanslsg i öfvervägande. b) Kongl. Bibliothek:
dervid gjordes ingen anmärkning c) om öfvertali
slat i Kongl. Maj:t Canzli Juslitie Revisionen, hvil
ket anslag af 45516 Rr 40 s 9 rst, ock utszot
tet afstyrkt. Denna punkt . återremitterades, se
dan Biskoparte Hedren, Heurlin, cch Kullberg
Docter Wieslander och Professor Retzius yttra
sig derföre. — Professor Geijer, med hvilken Pro
starne Ödman, Lundblad, Sandberg, Ahiqvist, Säv
och Lyth instämde, fana. deremot Riksecs Stände
icke hafva skäl, att med ds öfverteliga tjenstemän
nen öka indragningsstaten, förrän man fick se de
Kongl. Canzliet bättre organiseradt.
6:83 puakter. Ministerstaten. Statsutskotte: ha
da ifrån 266,666 Rdr 32 sk. bko nedsatt detta an:
slag till 200,009 Rdr bko, hvaremot Biskop fHedren
Prosten Stenhammar, Psosten Åstrand reservera
sig och tillstyrkt gamla ansizgsis bibehållande, un:
der förrmaenende, att Ulskoiter för nedsaitnivger
saknat ell prund, hvaremot: Hr Schartau anset
anslaget ej böra öfverstiga 1350,000 Rir bko, hål
lande före att rikets intressen med lika fraragöng
kunde bevakas af diplomater med underordnad rang
som af envojeer med enorma apanrager, helst de
Europeiska frågorne i våra dagar ojermförligt mers
rörde sig kring folkens industriella .och kommer-
ciella behof, än kring krigiska förbållsnden, hvilks
först gifvit anledning till kostsamma beskicknin-
gar; deruti Hrr Walley och Kjellberg, satt riks-
dagsfullmäktrigs Peter Persson från Jöaköpings och
Anders Andersson från Skaraborgs län ivstämt.
Diskussionen öppnades af Prosien Östberg, som
förklarade, att han ogillade afgrutniogen af följan-
de skäl: 4:o att ingen tiliökning å denna utgiftsti-
tel blifvit begärd; 2:o att den sedan flere föregå-
ende riksdagar varit till sitt närvarande belopp be-
stämd; 3:0 att han ej tillirodde sig bedöma möj-
ligheten af nedsättning deruti; 4:0 att lyckan af en
långvarig fred kunde hufvudsakligen tillskrifvas en
verksem corps diplomatique, samt 5:o att, om pro-
hibitiva författeingar för handels bedrifvande med
utländska makter skulle upphöra, ministrarnes verk-
samhet då kunde komma att tagas i större an-
språk.
Prosten Lindmark. Biand de anslag, som bor-
de och kunde komma i fråga till nedsättning räk-
nade han företrädesvis det som utgår till minister-
staten, såsom varande en lyxsartikel, hvilken vårt
fattiga land hvarken kan eller bör bestå sig. Å-
beropade i detta afseende Hr Schartsus reserva-
tion, uti hvilken haninstämde. Ansigsvårligen kunra
bestridas, att våra dyra ambassader til fremmande
hef hörde till kategorien af en öbehöflig statslyx.
Det var en tid, fortfor han, cdå Sverige i poli-
tiskt hänseende stod, om icke främst, åtminstone
ganska högt på de Europeiska staternas rangliste;
men då ezgde dev ock härförare, under hvilkas be-
fäl furstar ställde sig, och diplomster, som presi-
derade vid de rådplägande makternas kongresser.
I en sådan tid vero ministrar vid de utiändske
hofven i sim erdning; men under nuvarande för-
hållanden, då vået land icke mera står på samma
höjd af betydenhet och inflytande, synas de alltför
väl kunna umbäras, och remplaceras af personer med
en underordnad rang. Man må orda så mycket
man behagar om nödvändigheten att upprätthålla
Statens anseende; hvad som är säkrast är, att man
hos oss sökte och vann detta afseende på en helt
annan väg, än den man nu tror sig finna detsam-
ma. Om den betydliga summan, som ministersta-
ten årligen kostar landet, till hälften kan insparas,
genom att utbyta ministrar mot charges daffeires
eller konsuler, och denna summa sedermera an-
vändas till inrättande af folkskolor, eller till för-
bättring af våra fängelso- och korrektionsonstolter;
månne landet dorigenom skulle förlora i trefoad
cch ära? Må man icke invända, att chargees daf-
faires eller konsuier hos främmande makter icke
kunna uträtta detsamma, som ministrar. Jag frå-
ger: hvad uträtta desse sednare, och hved hafva de
ssdan 30 är uträttst, som icke allt kunnat åstad-
kommas af de förre? Kan man nämna någon stör-
re, vigiigare fördel, som våra uttikes ackrediterade
ministrar, sedan det nya stalsskickets början, till-
skyndat viket, i ringaste mån motsvarande de 9
millioner Rår bko, som de under denna tidrymd
kostat landet, så vill jag medgifva deras nödvän-
dighet, men intilldess nödgas jag bestrida densam-
ma, samt yrka på ministerplaisernes besättende
med mindre kostsamma agenter, ty sådana måste
regeringen hafva hos utrikes makter, och till deras
anständiga underhåll är pationen äfven pligtig och
villig stt bidraga; men icke ait för några indivi-
der af en företrädesvis gypnad kast inom samhäl-
let bereda tillgångar, att vid främmande hof re-
presentera och lefva på stor fot, under det de skatt-
dragande, för ait lifoära sig, i flera trakter af lan-
det måste tillgripa onaturliga nödfödoämnen. Yr-
kade derföre återremiss, på det att anslaget måtte,
till det af Hr Schartau föreslagna belopp ned-
sättas.
Professor Geijer: Samtidigt med vårt nya stats-
skick öfverflyttades ministerstaten från Statskonto-
ret på Kabinettskasssn. Don lär väl nu, i afseen-
de på utbetalningarne, vara åte:fljt:iad till Stats-
kontoret. Men fördelningen sker af H. M. Konun-
gen. Det är bekant, att dessa löner de sednare å-
ren utgått med ett afdreg af 9 till 10 procent,
hvilket visar, att denna löningsstat finnes belastad
med andra för dess egentliga ändsmål främmande
utgifter. För min del skulie jag ej tveka att till-
styrka äfven ett ökadt anslag för ministerstaten,
om reda, ordning och säkerhet i denna utgiftstitel
dermed en gång kunde vinnas. Det bästa mediet
dertill synes mig vara, att sjelfva löningsstaten ej
blott uiginge från Statskontoret, utan underkasta-
des granskning af Rikets Ständers revisorer samt
att derjerate en mindre summa beviljades för de
utan tvifvel på denna titel boböflliga extra utgifter,
hvilken endast inför H. M. behöfde redovisas. För-
slaget om nedsättning af ministerstaten genom an-
vändandet af endast chargås daffeires ken jag icke
såsom alimän grundsats godkänna. Hof finzas, der
rikets både anseende och nytta fordra en högre j
befullmäktigad minister. Reduktionen skulle allt-
för mycket inskränka den diplomatiska banan, så-;
dan den för utbildandet af vederbörlig skicklighet
borde vars. Er charg qaffaires hsr vanligen in-
san loatianesacekreterare. NDenra gistnimnda atutte