för någon fromhet och religiositet, voro just de för sta theaterstycken, som gålfvos, af bibliskt innehåll och under Sten S:ures tid, om Ins. ej minnes orätt uppfördes här i Sverige ett skådespel, som had Christi Korsfästelso till ämne. Men å propos: de var ändå flera år förut, som Parny skref sitt Guerr des Dieux. Skulle det icke, för att undvika dyli ka skandalösa framställningar, hvilka gerom boken portatisa egenskap komma inför ännu fleras ögol än då theatraliska representationerna, vara bäs att förbjuda ail privat litteratur och blott tillåt: den Koagl. och ofticiella? Men det är cj endas detta andäktiga, uian äfven det politiska sinnet som man hos Hr Grefven förnärmat, ty man ha verkställt på theatern semtidiga Konungamord bland andra Kejsar Pauls, hvilken således är en a våra samtida, precis som våra för 40 år sedan af lidna farfäöder och mormödrar äro det. Men Her Grefven har glömt att omteala, att man sett Gusta II, hvilken med samma rätt kan vara vår samti ding, mördas, icke på någon evskilds theater, uta: på den Kongl. Franska operan, och samma mor: sedan reproduceras på flera Kejserliga och Kongl theatrar, med undantag af den Kongl. Svenska, son nöjt sig med att spela den baiett, man, högtide: till prydnad, vid tillfället dansade. Det är icke de enskildta theatrarnas täflan me den Korgl. som Hr Grefven frukter. Nej bevars han fruktar bott att dessa skulle ckomma till kor tan Sådant är i högsta grad menniskoälskande ty Hr Grefven förutser utan tvifvel, ast när nu cen suren hindrar skandalens framställande derstädes blifva de åtminstone obesökta af honom och Rid darbus2ets medlemmar. Men otack är verldons lö: och Ias. tycker sig höra de blifvande privata thea trarnas föreståndare i deras embryotillståad rop till honom: Honorez nous, Sciyneur de votre indifference! Insändaren har på långt när icke uttömt det rik haltiga ämnat, emedan han fruktat att trötta läsa rens tålamod; men i fall det redan anförda ick skulla anses nog, i fall Ur Grefven antingen i nå gon tidning eller från sin bänk skule vilja repli cera härpå, så är Ing. lika villig som skyldig, at icke förblifva svarslös.