för någon fromhet och religiositet, voro just de för
sta theaterstycken, som gålfvos, af bibliskt innehåll
och under Sten S:ures tid, om Ins. ej minnes orätt
uppfördes här i Sverige ett skådespel, som had
Christi Korsfästelso till ämne. Men å propos: de
var ändå flera år förut, som Parny skref sitt Guerr
des Dieux. Skulle det icke, för att undvika dyli
ka skandalösa framställningar, hvilka gerom boken
portatisa egenskap komma inför ännu fleras ögol
än då theatraliska representationerna, vara bäs
att förbjuda ail privat litteratur och blott tillåt:
den Koagl. och ofticiella? Men det är cj endas
detta andäktiga, uian äfven det politiska sinnet
som man hos Hr Grefven förnärmat, ty man ha
verkställt på theatern semtidiga Konungamord
bland andra Kejsar Pauls, hvilken således är en a
våra samtida, precis som våra för 40 år sedan af
lidna farfäöder och mormödrar äro det. Men Her
Grefven har glömt att omteala, att man sett Gusta
II, hvilken med samma rätt kan vara vår samti
ding, mördas, icke på någon evskilds theater, uta:
på den Kongl. Franska operan, och samma mor:
sedan reproduceras på flera Kejserliga och Kongl
theatrar, med undantag af den Kongl. Svenska, son
nöjt sig med att spela den baiett, man, högtide:
till prydnad, vid tillfället dansade.
Det är icke de enskildta theatrarnas täflan me
den Korgl. som Hr Grefven frukter. Nej bevars
han fruktar bott att dessa skulle ckomma till kor
tan Sådant är i högsta grad menniskoälskande
ty Hr Grefven förutser utan tvifvel, ast när nu cen
suren hindrar skandalens framställande derstädes
blifva de åtminstone obesökta af honom och Rid
darbus2ets medlemmar. Men otack är verldons lö:
och Ias. tycker sig höra de blifvande privata thea
trarnas föreståndare i deras embryotillståad rop
till honom:
Honorez nous, Sciyneur de votre indifference!
Insändaren har på långt när icke uttömt det rik
haltiga ämnat, emedan han fruktat att trötta läsa
rens tålamod; men i fall det redan anförda ick
skulla anses nog, i fall Ur Grefven antingen i nå
gon tidning eller från sin bänk skule vilja repli
cera härpå, så är Ing. lika villig som skyldig, at
icke förblifva svarslös.