lorat sine förnämsta artister o. 8. V. Dsat är genom ett dylikt förfarande man inom rikets första stånd förvärfvar de utsöktaste loford, ja, man förvärfvar icke endast förtjenst om det närvarande, utan äfven cen hög förtjenst om framtiden,. Det torde vara läsaren oförklarligt hvarigenom sådart skett. Jo, genom uppsättningen af Robert de diable. Atskilliga andra dirsktioner bafva äfven uppsatt pjeser, icke så alldeles utan sitt värde, för att ej gå längre tillbaka än till Hr Grefvens egen, som gaaf Trollflöjten, Don Juan, Herman von Unna m. fl. Friherre ÅAkerhjelms som gaf Vestalen, Friskytten och Tilus, Grefve Pukes som gaf Righinis Jerusalem, ait ej tala om de praktfulla uppsättningarna under Grefve Lagorbjelkes tid af Preciosa, Jessonda, Ferdinand Cortez o.s.v. fvad som likväl aldra mest lärer väcka förundran är dock att den nuvarande direktionons ekonomiska administration är aförträflig. Sådant är också obestridligen sant; det kommer endast an på hvad man menar med ordet förträfflig. Hr grefve Löwenhjelm lemnade theatern, efier 4 års förvaltning, med en skuld af endast 8,751 Rdr, ehuru recetten då icke utgjorde mer än 80 procent af hvad den nu är och ungefär 60 af hvad den kan vara med fulla hus. Grefve Puke satte theatern, på icke två år, i en skuld af 36,956 Rdr, Hr Beskow på ett år, hvarunder han gaf ingen enda kostsam pjes, 1 47,545 Rdr, Presidenten Westerstrand på gex år, i 47,040 och Hrr Forssberg och Backman på första året af sin förvaltning, i trots af en ovanligt lycklig recett och med inträdespriser ökade ungefär tolf procent mot förra årens, i 3,172 Rdr:s skuld. Under Hr Grefve Löwenhjelms styrelsa var aflöningsstaten — man torde erinra sig, att då funnos på denna stat Hrr Hjortsberg, Åbergsson, Sewelin, Broman, Lindström, Fruarna Ruckman, ÅAbergsson, Sewelin, Lindström, Casagli, Mamsellerna Wesselius och Widerberg, Fru Carrey, med för öfrigt en fallstärdig och god balett-personal; Dupuy, CTrusell, Franz Preumayr — 412.000 Rdr, nu ungefär 425,000, och de materiella utgifterna stego under den förstnämnda tiden till 45,000, nu till 55.000 Rdr, då nämligen alla lyxartiklar fås för oändligt bättre pris, än för 20 år sedan. Det mäste medgifvas, att Talarens omdöme är i högsta grad modest, äfvensom att det, enligt detsamma, är oändiigt lätt att bli förträfflig: man behöfver endast öka sina utgifter och skulder, en väg till förträflighet, som nutiden också i allmänhet påstås vara ganska böjd att beträda. Det långa talets kerta mening tyckes imediertid vara, att en Kongl. teater måste fianas och att ingen annan teater bör få fianas. Skälen äro: En enskild teater har ingen pensionsinrättning. En sådan är likväl ganska lätt att få, och se här medlen: Någon ädelmodig gifvare, t. ex, Konungen skänkas henne en summa af 40,000 Rdr. Denna lemnas att förkofra sig i några och trettio år. Bedan tillåtes henne baskatta de Kongl. teatrarne med två pro procent för hvarje representation af af det högsta belopp denna kan inbringa, hvilket skulle utgöra ungefär 4,000 Rdr om året, och alutligen afdrage man vissa procent på sujetternas löner. Så har Kongl. teaterns pensiorsksssa upp: kommit, blott med den skilnad, att hon boskattat icko någon af staten understödd och pensionerad inrättning, utan alla enskilda konsertgifvare, förevisare af korststycken, djur, m. m. samt teatrar, till hvilken staten ingenting bidragit och hvilka man förebrår, att de ej hafva några stora tiligångar. Dessa sistnämndes förbättring är imedlertid ett lappri. Mean gifve dem endast en 50,000 Räår om året; man upplåte dem en kostnadsfri lokal, och om det likväl icke vill bära sig för dem, så skänke man dem af statsmedlen ytterligare ungefår en 45—416,000 Rår om året, Få so, huru det dä kommer att gå med deras finansor; kanske skall det då inträffa, att de råka i ständigt behof, att staten oupphörligt kommer att anlitas om medel till dessas fyllanda, kommitteer af statens högsta embetsmän tillsättas, för att föreslå reglementen och planer för deras framtida existens och styrelsemak. tens tid upptagas, såsom en Talaro i Borgareståndet anmärkt, med grundliga undersökningar, huruvida recetiter böra beviljas, åt den ena aktrigen, för det hon är så dygdig, den andra, för det hon är gå skicklig, den tredje, för det hon skall spela Jeune amoureuse, och derföre behöfver en ny garderob, m. m. Att dylika förtjenster åro stora och prisvärda, lärer ingen bestrida; men man behöfver endast ädslmodigt öppna privatteatrarna tillfälle att äfven förvärfva dem, och vi hoppas, att de snart skola täfla med den Kongl. skådeplatsen. De enskilda teatrarne hafva inga skolor! Den Kongliga deremot har från sin sängskola fått två sujelter. Utom dessas uppfostran, som väl med nåeoriunda säkerhet tordo kunna antagas till 10,000 Rdr, kostar deras undervisning i sång allena hittills 48,000 Rdr Bko, och om man får antaga, att proportionen för de kommande 9 årea blir densamma, komma de nästa tvenne nya eleverna, i anseende till sånglärarens ökade löneförmåner, att kosta minst 30,000 Rdr Bko.) Nu har imedlertid denna sängskola verkat så förmånligt för teaterns bestånd, att hon gifvit henne ingen enda karlröst; att, om icke lyckan tillskyndat henne en sångare, som ej gått I denna skola, hade dess sångscen måst tillslutas, i brist på någon tenor, och att detsamma troligen kommer att ske, i fall han råkar sjukna, eller teaterns enda bas afgår derifrån. En af de skönaste röster teatern någonsin egt, Mamsell Widerberg, har aldrig variti skolan; Sellström bildades, icke i skolan, utan af Dupuy enskildt, Dot största tragiska anlaget vid nuvarande teater har ej bildats iteaterns skola, utan förkastades derifrån, efter en mindre lycklig debut, och återtogs först, sedan han genomgått landsortsteatrarnas och sjelfbetraktelsens skola. Ganska många aftoaterns bästa sujetter kommo fordom från privatteatrar — Stenborgs bildade flere sådana — och hon skulle kanske icke göra så oklokt i, att nu se sig om efter en förstärkning derifrån. — Vid Gustaf III:s asköna skapelse voro tre fruntimmer födda i andra länder — vi vilja icke nämna den fjerde, som) var en liten tid vid baletten, utan att der tillhöra den högre klassen och som ingen för öfrigt känt 1 annan egenskap, än såsom vår förstel sångares hustru. Den tester Gustaf III uppsatte, hade ingen skola, och likväl förmådde han an) Denna beräkning anser Red. icke kunna helt och hållet antagas. Om man efter samma grunwu mor Puss: oo a SS ann 3