lorat sine förnämsta artister o. 8. V.
Dsat är genom ett dylikt förfarande man inom
rikets första stånd förvärfvar de utsöktaste loford,
ja, man förvärfvar icke endast förtjenst om det
närvarande, utan äfven cen hög förtjenst om fram-
tiden,. Det torde vara läsaren oförklarligt hvari-
genom sådart skett. Jo, genom uppsättningen af
Robert de diable. Atskilliga andra dirsktioner baf-
va äfven uppsatt pjeser, icke så alldeles utan sitt
värde, för att ej gå längre tillbaka än till Hr Gref-
vens egen, som gaaf Trollflöjten, Don Juan, Herman
von Unna m. fl. Friherre ÅAkerhjelms som gaf
Vestalen, Friskytten och Tilus, Grefve Pukes som
gaf Righinis Jerusalem, ait ej tala om de prakt-
fulla uppsättningarna under Grefve Lagorbjelkes
tid af Preciosa, Jessonda, Ferdinand Cortez o.s.v.
fvad som likväl aldra mest lärer väcka förun-
dran är dock att den nuvarande direktionons eko-
nomiska administration är aförträflig. Sådant är
också obestridligen sant; det kommer endast an på
hvad man menar med ordet förträfflig. Hr grefve
Löwenhjelm lemnade theatern, efier 4 års förvalt-
ning, med en skuld af endast 8,751 Rdr, ehuru recet-
ten då icke utgjorde mer än 80 procent af hvad den
nu är och ungefär 60 af hvad den kan vara med fulla
hus. Grefve Puke satte theatern, på icke två år, i en
skuld af 36,956 Rdr, Hr Beskow på ett år, hvarunder
han gaf ingen enda kostsam pjes, 1 47,545 Rdr,
Presidenten Westerstrand på gex år, i 47,040 och
Hrr Forssberg och Backman på första året af sin
förvaltning, i trots af en ovanligt lycklig recett och
med inträdespriser ökade ungefär tolf procent mot
förra årens, i 3,172 Rdr:s skuld. Under Hr Grefve
Löwenhjelms styrelsa var aflöningsstaten — man
torde erinra sig, att då funnos på denna stat Hrr
Hjortsberg, Åbergsson, Sewelin, Broman, Lindström,
Fruarna Ruckman, ÅAbergsson, Sewelin, Lindström,
Casagli, Mamsellerna Wesselius och Widerberg,
Fru Carrey, med för öfrigt en fallstärdig och god
balett-personal; Dupuy, CTrusell, Franz Preumayr
— 412.000 Rdr, nu ungefär 425,000, och de ma-
teriella utgifterna stego under den förstnämnda ti-
den till 45,000, nu till 55.000 Rdr, då nämligen
alla lyxartiklar fås för oändligt bättre pris, än för
20 år sedan. Det mäste medgifvas, att Talarens
omdöme är i högsta grad modest, äfvensom att det,
enligt detsamma, är oändiigt lätt att bli förträff-
lig: man behöfver endast öka sina utgifter och
skulder, en väg till förträflighet, som nutiden också
i allmänhet påstås vara ganska böjd att beträda.
Det långa talets kerta mening tyckes imediertid
vara, att en Kongl. teater måste fianas och att
ingen annan teater bör få fianas. Skälen äro:
En enskild teater har ingen pensionsinrättning.
En sådan är likväl ganska lätt att få, och se här
medlen: Någon ädelmodig gifvare, t. ex, Konun-
gen skänkas henne en summa af 40,000 Rdr. Den-
na lemnas att förkofra sig i några och trettio år.
Bedan tillåtes henne baskatta de Kongl. teatrarne
med två pro procent för hvarje representation af
af det högsta belopp denna kan inbringa, hvilket
skulle utgöra ungefär 4,000 Rdr om året, och alut-
ligen afdrage man vissa procent på sujetternas lö-
ner. Så har Kongl. teaterns pensiorsksssa upp:
kommit, blott med den skilnad, att hon boskattat
icko någon af staten understödd och pensionerad
inrättning, utan alla enskilda konsertgifvare, före-
visare af korststycken, djur, m. m. samt teatrar,
till hvilken staten ingenting bidragit och hvilka
man förebrår, att de ej hafva några stora tiligån-
gar. Dessa sistnämndes förbättring är imedlertid
ett lappri. Mean gifve dem endast en 50,000 Räår
om året; man upplåte dem en kostnadsfri lokal,
och om det likväl icke vill bära sig för dem, så
skänke man dem af statsmedlen ytterligare ungefår
en 45—416,000 Rår om året, Få so, huru det dä
kommer att gå med deras finansor; kanske skall
det då inträffa, att de råka i ständigt behof, att
staten oupphörligt kommer att anlitas om medel
till dessas fyllanda, kommitteer af statens högsta
embetsmän tillsättas, för att föreslå reglementen och
planer för deras framtida existens och styrelsemak.
tens tid upptagas, såsom en Talaro i Borgarestån-
det anmärkt, med grundliga undersökningar, huru-
vida recetiter böra beviljas, åt den ena aktrigen,
för det hon är så dygdig, den andra, för det hon
är gå skicklig, den tredje, för det hon skall spela
Jeune amoureuse, och derföre behöfver en ny gar-
derob, m. m. Att dylika förtjenster åro stora och
prisvärda, lärer ingen bestrida; men man behöfver
endast ädslmodigt öppna privatteatrarna tillfälle
att äfven förvärfva dem, och vi hoppas, att de snart
skola täfla med den Kongl. skådeplatsen.
De enskilda teatrarne hafva inga skolor! Den
Kongliga deremot har från sin sängskola fått två
sujelter. Utom dessas uppfostran, som väl med nå-
eoriunda säkerhet tordo kunna antagas till 10,000
Rdr, kostar deras undervisning i sång allena hit-
tills 48,000 Rdr Bko, och om man får antaga, att
proportionen för de kommande 9 årea blir den-
samma, komma de nästa tvenne nya eleverna, i
anseende till sånglärarens ökade löneförmåner, att
kosta minst 30,000 Rdr Bko.) Nu har imedler-
tid denna sängskola verkat så förmånligt för tea-
terns bestånd, att hon gifvit henne ingen enda karl-
röst; att, om icke lyckan tillskyndat henne en sån-
gare, som ej gått I denna skola, hade dess sång-
scen måst tillslutas, i brist på någon tenor, och att
detsamma troligen kommer att ske, i fall han rå-
kar sjukna, eller teaterns enda bas afgår derifrån.
En af de skönaste röster teatern någonsin egt, Mam-
sell Widerberg, har aldrig variti skolan; Sellström
bildades, icke i skolan, utan af Dupuy enskildt,
Dot största tragiska anlaget vid nuvarande teater
har ej bildats iteaterns skola, utan förkastades der-
ifrån, efter en mindre lycklig debut, och återtogs
först, sedan han genomgått landsortsteatrarnas och
sjelfbetraktelsens skola. Ganska många aftoaterns
bästa sujetter kommo fordom från privatteatrar —
Stenborgs bildade flere sådana — och hon skulle
kanske icke göra så oklokt i, att nu se sig om ef-
ter en förstärkning derifrån. — Vid Gustaf III:s
asköna skapelse voro tre fruntimmer födda i an-
dra länder — vi vilja icke nämna den fjerde, som)
var en liten tid vid baletten, utan att der till-
höra den högre klassen och som ingen för öfrigt
känt 1 annan egenskap, än såsom vår förstel
sångares hustru. Den tester Gustaf III uppsatte,
hade ingen skola, och likväl förmådde han an-
) Denna beräkning anser Red. icke kunna helt
och hållet antagas. Om man efter samma grun-
wu mor Puss: oo a SS ann 3