lyra förtroende, honom öfverlermnats, och att bu-
set och lokalen, som nu begagnas till inrättningen,
endast äro hyrda lägenheter, hvilka lära snart skola
j älles. Hemställde till Statsutskottet, om icke
institutet borde heredas tillfälle ait skaffa sig en
I
egen lokal, hvartill likväl inrvättningens grundka
Ipital ej bör få användas, emedan detsamma blif-
lvit skänkt, med vilkor, att elovernas underhåll
skulle bestridas af räntovinston:
Brissman fån Skaraborgs Län tillstyrkto ock
anslagei, med afseende på föremålets nytta.
Strindlund: Den nuvarande Föreståndaren må
vara huru förtjent och nitisk gom keldet, är han
dock ännu ung och obepröfvad; det torde således
icke vara ur vägen, att ännu någon tid vänta med
bögra anslags beviljande. Deremot villa han ej
tveka att biträda förslaget till pension åt den af-
Ilidne Föreståndarens enka.
Anders Andersson från Skaraborgs Län: Stats:
utskottet skulle gerna tillstyrkt ökadt anslag, om
ej utrymma fattats.
Härmed förenade sig Peter Mårtensson från Jön-
köpings Län.
Nils Persson: Som Ståndet nyligen yttrat den
åsigt, att Invalidivrättningen på Ulriksdahl bör
upphöra, och detta slott således blir ledigt, samt
vi alla veta, att så väl H. M. Drottningen som H.
K. HB. Kronprinsessan så buldrikt nitälsta för ifrå-
gavarande institut, så skulle jag, i händelse åter-
remi:e kommer i fråga, vilja fästa Statsutskottets
uppmärksamhet och begära dess utlåtande, i af
soende på lämpligheten att förflytta institutet till
Ulriksdabl.
Lars Larsson från Elfsborgs Län biföll betänkan-
det, emedan den nye Föreståndaren ej ännu hun-
nit ådagalägga sin skicklighet, och utrymme för
flero elever saknades.
Peter Jönsson från Jönköpings Län instämde i
Oiof Olofssons motion.
Hans Jansson ansåg, derost återremiss skulle
meddelas, sig böra fästa Utskottets uppmärksamhet
derpå, att antalet elsver, hvilka komme stt iinsti-
tutet intagas, måtte från hvarje ort, i förbällande
till folkmängden, bestämmas, och icke stiftsvis,
emedan orättvisa derigenom kom att ega rum för
ge mera befelkade stiften.
Anders Andersson från Skaraborgs Län upplyste, l
att armtaler utaf blinda och döfstumma I hela Sverge
lärer utgöra vid pass 9.800, och att en betydlig ut-1
vidgning af institutet således borde tillvägabringas,
om alla sådane olyckliga der skulle vinna inträde.
Punkten bifölls.
Sjunde Hufvudtiteln. I
Om pensioner för militära embets- och tjensto-
var samt uaderoflicerares enkor och omyndige
arv.
Fredrik von Zweigberg: Då Rikets Ständez vid!
sistförflurna riksdag bibehöllo ifrågavarande anslag
vid det förut bestämda förhöjda beloppet af 23,000
Rdr intill bästa riksdag, skedde sådant med vilkor
ost en bestämdare reglering borde vid detta riks-
möte föreläggas ständerne, sedan bebofvet biifvit
närmare utrönt, och skulle beloppet: förminskas ij
mån som Armens pensiorskassa blef i tillfälle att
åt flere enkor och barn meddela understöd. — En
sådan reglering har likväl, så vidt Talaren egde
sig bokan:, ännu icke blifvit tillvägabragt, och han,
kunde således icke för sin del bifella något för-
nyadi ensleg,. så mycket smindre, som han icke vore
okunnig om, huru orättvist ifrägavarenide pensio-
ner ofia utdelas, sällan i min af verkligt behof,
men vanligtvis i följd af relationer till högt upp-
satta personar.
Härmed förenade sig en stor del af Ståndet,
Denna punkt återremitterades,
Attonde Hufvudtiteln. I
Anslaget för fångars skjuts, underhåll, medika-
menter m. m. samt spinohusen.
Hans Jansson: I afseende på Prosten Sylvans !
motion om tillökning i slottspredikanternes vid Mal-
mö korrekätionsinrättning löneförmåner, hade Utskot-
tet vid frågans behandling alldeles förbisett sin
skyldighet att hålla sig inom gränsen af ämnet för
motionen; han yrkade således återremiss af denna
; punkt på de skäl; som Strind!usd isin reservation
mot Utskottets beslut andragit. I likbhst härmed
talade von Zweigbergk, som villika anmärkte mot
Utskottets tillstyrkarde, att å stat uppföra dat af
Kongl. Mej:i begärda tillökta anslag 400,000 Rdr,
att ban ansåg detta böra så myckot mindre på sådant
sätt disponeras, som beloppet, i följd af hvarjehan-
da förändringar i författningarna om fångsrs trans-
porterasde m. m., sannolikt framdeles skulle kun-
nat nedsättas; hvarföre Riksgäldskontoret hellre
borde få uppdrag att till detta ändamål bestrida
erforderliga kostnader.
Strindlund yttrade, att då han reserverade sig
mot berörde beslut, insåg han nogsamt vådan af
den princip Utskottet ville etablera. Enligt gäl-
lande grundlag eger Utskottet ingalunda rättighet!
att behandlas andra frågor, än som blifvit från
IStånden remitterade, antingen på grund af Kongl.
Mej:ts nådiga propositioner och skrifvelser, eller j
enskilda motioner. StatsUtskottet bar nu för för-
sta gången i deta fall gjort sig saker till en öf-
verträdelse af grundlagen. Ståndet bör dock icke
låta häraf förleda sig till summa felaktighet, utan
återremittera frågan med åläggande för Utskottet
att densamma grundlagsenligt handlägga.
Härmed förenade sig Peter Jönsson från Jönkö-
pings län med flere andre ledamöter.
Appelqvist: Utskottets utgifisafdelning hade till-
styrkt, att en fångpredikant med 600 R:drs lön bor-
de anställas vid Malmö korrektionsinrättning, —
bvilket skett från den synpunkten, att det vore l
bättre att endast hafva en prest vid inrättningen
med högre lön, än tvenne med otillräckliga ipkom-
ster. Detta förslag blef efter omröstning, dervid
ledamöterne af Bonmdeständet tillhörde minoriteten, !
af Utskottet förändradt i enlighet med dess aflem-
nade uilåtande. — Yrkade återremiss.
Nils Persson, likasom Zweigbergk anmärkte, mot
uppförande på stat af den äskadetillökningen, 100,000
Rdr, att då den endast vore att beirakta såsom ett
förslags-anslag, borde den icke på ordinarie stat
uppföras, serdeles som det tillkommer Riksgälds-
kontoret att bestrida erforderliga kostnader för
ifrågavarande ändamål. Kontoret saknar för när-
varande icke tillgångar härtill, och det är vida
förmånligare att, i händelse någon besparing
skulle ärva rum, denna kommer att disponeras afl!
TO