lyra förtroende, honom öfverlermnats, och att buset och lokalen, som nu begagnas till inrättningen, endast äro hyrda lägenheter, hvilka lära snart skola j älles. Hemställde till Statsutskottet, om icke institutet borde heredas tillfälle ait skaffa sig en I egen lokal, hvartill likväl inrvättningens grundka Ipital ej bör få användas, emedan detsamma bliflvit skänkt, med vilkor, att elovernas underhåll skulle bestridas af räntovinston: Brissman fån Skaraborgs Län tillstyrkto ock anslagei, med afseende på föremålets nytta. Strindlund: Den nuvarande Föreståndaren må vara huru förtjent och nitisk gom keldet, är han dock ännu ung och obepröfvad; det torde således icke vara ur vägen, att ännu någon tid vänta med bögra anslags beviljande. Deremot villa han ej tveka att biträda förslaget till pension åt den afIlidne Föreståndarens enka. Anders Andersson från Skaraborgs Län: Stats: utskottet skulle gerna tillstyrkt ökadt anslag, om ej utrymma fattats. Härmed förenade sig Peter Mårtensson från Jönköpings Län. Nils Persson: Som Ståndet nyligen yttrat den åsigt, att Invalidivrättningen på Ulriksdahl bör upphöra, och detta slott således blir ledigt, samt vi alla veta, att så väl H. M. Drottningen som H. K. HB. Kronprinsessan så buldrikt nitälsta för ifrågavarande institut, så skulle jag, i händelse återremi:e kommer i fråga, vilja fästa Statsutskottets uppmärksamhet och begära dess utlåtande, i af soende på lämpligheten att förflytta institutet till Ulriksdabl. Lars Larsson från Elfsborgs Län biföll betänkandet, emedan den nye Föreståndaren ej ännu hunnit ådagalägga sin skicklighet, och utrymme för flero elever saknades. Peter Jönsson från Jönköpings Län instämde i Oiof Olofssons motion. Hans Jansson ansåg, derost återremiss skulle meddelas, sig böra fästa Utskottets uppmärksamhet derpå, att antalet elsver, hvilka komme stt iinstitutet intagas, måtte från hvarje ort, i förbällande till folkmängden, bestämmas, och icke stiftsvis, emedan orättvisa derigenom kom att ega rum för ge mera befelkade stiften. Anders Andersson från Skaraborgs Län upplyste, l att armtaler utaf blinda och döfstumma I hela Sverge lärer utgöra vid pass 9.800, och att en betydlig ut-1 vidgning af institutet således borde tillvägabringas, om alla sådane olyckliga der skulle vinna inträde. Punkten bifölls. Sjunde Hufvudtiteln. I Om pensioner för militära embetsoch tjenstovar samt uaderoflicerares enkor och omyndige arv. Fredrik von Zweigberg: Då Rikets Ständez vid! sistförflurna riksdag bibehöllo ifrågavarande anslag vid det förut bestämda förhöjda beloppet af 23,000 Rdr intill bästa riksdag, skedde sådant med vilkor ost en bestämdare reglering borde vid detta riksmöte föreläggas ständerne, sedan bebofvet biifvit närmare utrönt, och skulle beloppet: förminskas ij mån som Armens pensiorskassa blef i tillfälle att åt flere enkor och barn meddela understöd. — En sådan reglering har likväl, så vidt Talaren egde sig bokan:, ännu icke blifvit tillvägabragt, och han, kunde således icke för sin del bifella något förnyadi ensleg,. så mycket smindre, som han icke vore okunnig om, huru orättvist ifrägavarenide pensioner ofia utdelas, sällan i min af verkligt behof, men vanligtvis i följd af relationer till högt uppsatta personar. Härmed förenade sig en stor del af Ståndet, Denna punkt återremitterades, Attonde Hufvudtiteln. I Anslaget för fångars skjuts, underhåll, medikamenter m. m. samt spinohusen. Hans Jansson: I afseende på Prosten Sylvans ! motion om tillökning i slottspredikanternes vid Malmö korrekätionsinrättning löneförmåner, hade Utskottet vid frågans behandling alldeles förbisett sin skyldighet att hålla sig inom gränsen af ämnet för motionen; han yrkade således återremiss af denna ; punkt på de skäl; som Strind!usd isin reservation mot Utskottets beslut andragit. I likbhst härmed talade von Zweigbergk, som villika anmärkte mot Utskottets tillstyrkarde, att å stat uppföra dat af Kongl. Mej:i begärda tillökta anslag 400,000 Rdr, att ban ansåg detta böra så myckot mindre på sådant sätt disponeras, som beloppet, i följd af hvarjehanda förändringar i författningarna om fångsrs transporterasde m. m., sannolikt framdeles skulle kunnat nedsättas; hvarföre Riksgäldskontoret hellre borde få uppdrag att till detta ändamål bestrida erforderliga kostnader. Strindlund yttrade, att då han reserverade sig mot berörde beslut, insåg han nogsamt vådan af den princip Utskottet ville etablera. Enligt gällande grundlag eger Utskottet ingalunda rättighet! att behandlas andra frågor, än som blifvit från IStånden remitterade, antingen på grund af Kongl. Mej:ts nådiga propositioner och skrifvelser, eller j enskilda motioner. StatsUtskottet bar nu för första gången i deta fall gjort sig saker till en öfverträdelse af grundlagen. Ståndet bör dock icke låta häraf förleda sig till summa felaktighet, utan återremittera frågan med åläggande för Utskottet att densamma grundlagsenligt handlägga. Härmed förenade sig Peter Jönsson från Jönköpings län med flere andre ledamöter. Appelqvist: Utskottets utgifisafdelning hade tillstyrkt, att en fångpredikant med 600 R:drs lön borde anställas vid Malmö korrektionsinrättning, — bvilket skett från den synpunkten, att det vore l bättre att endast hafva en prest vid inrättningen med högre lön, än tvenne med otillräckliga ipkomster. Detta förslag blef efter omröstning, dervid ledamöterne af Bonmdeständet tillhörde minoriteten, ! af Utskottet förändradt i enlighet med dess aflemnade uilåtande. — Yrkade återremiss. Nils Persson, likasom Zweigbergk anmärkte, mot uppförande på stat af den äskadetillökningen, 100,000 Rdr, att då den endast vore att beirakta såsom ett förslags-anslag, borde den icke på ordinarie stat uppföras, serdeles som det tillkommer Riksgäldskontoret att bestrida erforderliga kostnader för ifrågavarande ändamål. Kontoret saknar för närvarande icke tillgångar härtill, och det är vida förmånligare att, i händelse någon besparing skulle ärva rum, denna kommer att disponeras afl! TO