oo STINCIUNRQ AIGPILEGAGG, GP CLAtSULAG:teL FEGAR lermoat de af N:is Persson äskade upplyseinger och jew deres olika grad. Efter hans omdöme kunde den föresisgna upplösningen ej åstadkoramas, utsn med velse härom blefve nödvändig. Zweigbergk. Nils Persson erinrade, i anledning af Strindlunds uppgif:, att Hr Wallena i sin motion meddelat upplysving, angående kostnaden till en invalids underhåll på Ulriksdebl, samt föreslagit pensionsbelopp, i händelse Invalid-inrättningen upplöstes, men att StatsUiskottet för egen del ej yttrat rågot derom. Dakllöf förenade sig med Nils Persson, och ansåg de af Walien föreslagna pensioner för högt tilltagna. Strindlund yttrade, att då StatsUiskottet gillat motionären, Wallcas, åsigter, måste desamma väl äfven böra anses utgöra Utskottets egna tankar. Om anslag för allmänna fattigvården i landsorterna. Hans Jansson ville visserligen ej afslå denna punkt, men anmärkte missförhållandet emellan anslaget till hufvudsteaden och landsorierpa, enär det förra utgör 3043 Rdr 8 sk., och det sednara endasi 3000 Rår. Bifölls. Om anslag tiil det vid Johannis kyrka här i staden belägna hospital, benämndt Drottninghuset. Nils Persson: Då i allmänhet hvarje kommun sjelf får vidkännas vården och underhållet af sina fattigo (hvilket serdeles på lande: icke sflöper utanv stora kosinader) vore det icke billigt at öka anslaget till en sådan enskild fattig-inrättring. Härmed förenade sig flere. Hans Jansson skulle icke bestrida det tillstyrkta anslaget, utan till och med medgilva eu förhöjning deraf, såvida fattige bönders och torpares eiukor till vård der emottogos. Det är ej rättvist, ati vissa folkklasser gynnas på de öfrigas bekostnad. jJaruti instämde åtskillige tedamöter. Mats Persson från Siockholes län yttrade sig lika med Hans Jansson. Von Zweiybergk: aDet är ej längesedan Rikets Ständer boviljat Stockho!ms fattig-inrättningar ewt anslag af 3000 Rdr. — Under ett annet nzmn fordras ou ett nytt; men vi böra tänka på vära egna fattiga i landsorterna, hvilka behöfva allt det understöd vi kunna lemna; han bestred således icke allenast den tillstyrkta förhöjningen, utan yrkade jem väl nedsättning af det gamla anslaget tui 666 Hdr 32 sk Bko. Strindlund: Då man tar i betraktande hvad Stan lemnat i anslag till fattiga enkor, sedan är 418142, å måste rmedgifvas, att beloppet är i förhållande till vära tillgångar ganska stort; och jag anser näget mera för berörda ändamål icke billigtvis kunna lamnas. Peter Jönsson från Jönköpings län yrkade jemväl återremiss, på de af Hans Janssoa uppgilna grunder. Från hans hemort hade aldrig någon fattig enka fätt understöd ar ifrågavarande inrättning; stf deremot afslogs en a5soxEirg os pension till en fautig oflicers-enka, hvilken srdormera måst försörjas af församlingen. Johan Andersson från Upsala Län, förekommen af Hans Jansson. De ståndsklasser, hvilka njuta förmåner af ifrågavarande fawtiginrättning, äro i allmänhet bättre iottade, än bönderne, hvilka dock måste erlägga de största stavsbidragen. Orättvisan af ökade anslag till berörde ändamil låg således i öppen dager. Appelqvist delade Hans Janssons åsigter. I Staisutskoller var Taelaren af samma mening; men de 3:e öfrige Stånden förenade sig om des ifrågavarande tillstyrkandet. Det blef iredlertid inem Utskottet upplyst, att flera fattiga enkor från landsorterna underhållas å Drottolnghuset. Anders Andersson från Skaraborgs Län hade i Utskoitet äfven tillhört minoriteten, yrkade återremiss. cOm något anslag bör beviljas till ifråga-; versande fattiginrättning, böra borgares enkor uteslutes från rättigheten att begagna fattigvården derstädes hvilken således endast borde tillkomma fattige eflivers-, civile embetsmänrs och presters enkor. Inrättningen uppfyllde då sits ursprungliga ändamå: eller att vara en tillflyktsort för enkor efter sådana personer, som egnat sig åt statens tjenst. Aterremitterades. Om begärdt förhöjd anslag för Institutet för Blinda och Döfstummae. Peter Jönsson från Jönköpings Län hemställde, om icke denna inrättning, som har för syftemål att uppfostra och till nytiiga medlemmar i samhället dana de mest vanlottade bland menniskor, bör röna mer än vanlig uppmärksamhet och förses med sådana tillgångar, at inträdet dit kunde beredas för flera olyckliga. Den är för närvarande! så inskränkt, att när 40 från ett stift anmälas till upptsgande i institutet, finnes blott rum för en. Yrkade återremiss. Nils Persson från Södermanland ansäg institutets nytta vara allmänt erkänd och skulle ej tveka att tillstyrka anslag dertill, om icke, enligt hvad Statgutskottet upplyst, utrymme saknades till flere elevers intagande; men vid detta förhållande ansåg han ytterligare anslag för närvarande vara utan ändamål. äl tillstyrkt pensiocer åt Invaliderne i mån ati Kongl. Maj:ts nådiga vilja, så att en underd. skrifPeter Persson från Adeifors instämde med von 6 mt Öh rm fs AV PE MA KR Per 9 vn Mm mm mm — AA ÖR MÅ kH om MM —— MS mm å Ben -—-— JA PM ÅA nn FA MR — — I Olof Olofsson från Westerås Län: aDen jord, hvarpå institutet år beläget, finves numera till salu; och som instititutet eger en kapitalfond aflti 70,000 Rdr, kunde lokalen för isrättningens räk-t ning inköpas. Utrymme till flere elever kunde be-lr redas genom uppförande af nya byggnader, hvar-s till plats är att tillgå., Hans Jansson delade Nils Perssons mening. Så-la vida Protokollsekreteraren Borg ännu lefvat, skulie!r Talaren varit färdig att bevilja hvad anslag som heldst; men ehuru han ej betviflade den nuvarandelv Föreståndarens skicklighet och nit, ansåg han dockI betänkligt, att ännu på någon tid bereda en utvidg-f ning åt institutet, som dessutom för närvarande ej dertill eger lämplig lokal. Härmed förenade sig åtskillige. i Johannes Andersson från Calmare Län hade varit! i tillfälle att se verkningar af den nytta, ifrågava-f rande institutet åstadkommer, och skulle alltid!s med tacksamhet minnas den bädargångne Före-f ståndaren, och då han bestämdt kände, att hansld son, hvilken blifvit bans efterträdare, med lika nitih och förtienst. som fadern, förvaltar sitt ansvarsfulla f d