oo STINCIUNRQ AIGPILEGAGG, GP CLAtSULAG:teL FEGAR
lermoat de af N:is Persson äskade upplyseinger och
jew
deres olika grad. Efter hans omdöme kunde den
föresisgna upplösningen ej åstadkoramas, utsn med
velse härom blefve nödvändig.
Zweigbergk.
Nils Persson erinrade, i anledning af Strindlunds
uppgif:, att Hr Wallena i sin motion meddelat upp-
lysving, angående kostnaden till en invalids under-
håll på Ulriksdebl, samt föreslagit pensionsbelopp,
i händelse Invalid-inrättningen upplöstes, men att
StatsUiskottet för egen del ej yttrat rågot derom.
Dakllöf förenade sig med Nils Persson, och an-
såg de af Walien föreslagna pensioner för högt till-
tagna.
Strindlund yttrade, att då StatsUiskottet gillat
motionären, Wallcas, åsigter, måste desamma väl
äfven böra anses utgöra Utskottets egna tankar.
Om anslag för allmänna fattigvården i lands-
orterna.
Hans Jansson ville visserligen ej afslå denna
punkt, men anmärkte missförhållandet emellan an-
slaget till hufvudsteaden och landsorierpa, enär det
förra utgör 3043 Rdr 8 sk., och det sednara endasi
3000 Rår. Bifölls.
Om anslag tiil det vid Johannis kyrka här i sta-
den belägna hospital, benämndt Drottninghuset.
Nils Persson: Då i allmänhet hvarje kommun
sjelf får vidkännas vården och underhållet af sina
fattigo (hvilket serdeles på lande: icke sflöper utanv
stora kosinader) vore det icke billigt at öka an-
slaget till en sådan enskild fattig-inrättring. Här-
med förenade sig flere.
Hans Jansson skulle icke bestrida det tillstyrkta
anslaget, utan till och med medgilva eu förhöjning
deraf, såvida fattige bönders och torpares eiukor
till vård der emottogos. Det är ej rättvist, ati
vissa folkklasser gynnas på de öfrigas bekostnad.
jJaruti instämde åtskillige tedamöter.
Mats Persson från Siockholes län yttrade sig li-
ka med Hans Jansson.
Von Zweiybergk: aDet är ej längesedan Rikets
Ständer boviljat Stockho!ms fattig-inrättningar ewt
anslag af 3000 Rdr. — Under ett annet nzmn for-
dras ou ett nytt; men vi böra tänka på vära egna
fattiga i landsorterna, hvilka behöfva allt det un-
derstöd vi kunna lemna; han bestred således icke
allenast den tillstyrkta förhöjningen, utan yrkade
jem väl nedsättning af det gamla anslaget tui 666
Hdr 32 sk Bko.
Strindlund: Då man tar i betraktande hvad Sta-
n lemnat i anslag till fattiga enkor, sedan är 418142,
å måste rmedgifvas, att beloppet är i förhållande
till vära tillgångar ganska stort; och jag anser
näget mera för berörda ändamål icke billigtvis
kunna lamnas.
Peter Jönsson från Jönköpings län yrkade jem-
väl återremiss, på de af Hans Janssoa uppgilna
grunder. Från hans hemort hade aldrig någon fat-
tig enka fätt understöd ar ifrågavarande inrättning;
stf deremot afslogs en a5soxEirg os pension till
en fautig oflicers-enka, hvilken srdormera måst för-
sörjas af församlingen.
Johan Andersson från Upsala Län, förekommen
af Hans Jansson. De ståndsklasser, hvilka njuta
förmåner af ifrågavarande fawtiginrättning, äro i
allmänhet bättre iottade, än bönderne, hvilka dock
måste erlägga de största stavsbidragen. Orättvisan
af ökade anslag till berörde ändamil låg således i
öppen dager.
Appelqvist delade Hans Janssons åsigter. I Stais-
utskoller var Taelaren af samma mening; men de
3:e öfrige Stånden förenade sig om des ifrågava-
rande tillstyrkandet. Det blef iredlertid inem Ut-
skottet upplyst, att flera fattiga enkor från lands-
orterna underhållas å Drottolnghuset.
Anders Andersson från Skaraborgs Län hade i
Utskoitet äfven tillhört minoriteten, yrkade åter-
remiss. cOm något anslag bör beviljas till ifråga-;
versande fattiginrättning, böra borgares enkor ute-
slutes från rättigheten att begagna fattigvården der-
städes hvilken således endast borde tillkomma fat-
tige eflivers-, civile embetsmänrs och presters enkor.
Inrättningen uppfyllde då sits ursprungliga ändamå:
eller att vara en tillflyktsort för enkor efter sådana
personer, som egnat sig åt statens tjenst.
Aterremitterades.
Om begärdt förhöjd anslag för Institutet för Blinda
och Döfstummae.
Peter Jönsson från Jönköpings Län hemställde,
om icke denna inrättning, som har för syftemål
att uppfostra och till nytiiga medlemmar i sam-
hället dana de mest vanlottade bland menniskor,
bör röna mer än vanlig uppmärksamhet och förses
med sådana tillgångar, at inträdet dit kunde be-
redas för flera olyckliga. Den är för närvarande!
så inskränkt, att när 40 från ett stift anmälas till
upptsgande i institutet, finnes blott rum för en.
Yrkade återremiss.
Nils Persson från Södermanland ansäg institu-
tets nytta vara allmänt erkänd och skulle ej tveka
att tillstyrka anslag dertill, om icke, enligt hvad
Statgutskottet upplyst, utrymme saknades till flere
elevers intagande; men vid detta förhållande an-
såg han ytterligare anslag för närvarande vara utan
ändamål.
äl tillstyrkt pensiocer åt Invaliderne i mån ati
Kongl. Maj:ts nådiga vilja, så att en underd. skrif-
Peter Persson från Adeifors instämde med von
6
- mt Öh rm fs - AV - PE MA - KR Per 9
vn Mm mm
mm - — AA ÖR MÅ kH om MM —— MS mm -
å Ben -—-— JA PM ÅA nn FA MR — - —
I
Olof Olofsson från Westerås Län: aDen jord,
hvarpå institutet år beläget, finves numera till
salu; och som instititutet eger en kapitalfond aflti
70,000 Rdr, kunde lokalen för isrättningens räk-t
ning inköpas. Utrymme till flere elever kunde be-lr
redas genom uppförande af nya byggnader, hvar-s
till plats är att tillgå.,
Hans Jansson delade Nils Perssons mening. Så-la
vida Protokollsekreteraren Borg ännu lefvat, skulie!r
Talaren varit färdig att bevilja hvad anslag som
heldst; men ehuru han ej betviflade den nuvarandelv
Föreståndarens skicklighet och nit, ansåg han dockI
betänkligt, att ännu på någon tid bereda en utvidg-f
ning åt institutet, som dessutom för närvarande ej
dertill eger lämplig lokal.
Härmed förenade sig åtskillige. i
Johannes Andersson från Calmare Län hade varit!
i tillfälle att se verkningar af den nytta, ifrågava-f
rande institutet åstadkommer, och skulle alltid!s
med tacksamhet minnas den bädargångne Före-f
ståndaren, och då han bestämdt kände, att hansld
son, hvilken blifvit bans efterträdare, med lika nitih
och förtienst. som fadern, förvaltar sitt ansvarsfulla
f
d