hufvud.v Densammes hufvudpolitik består der-
uti, att haa förkläder sig till en ljusets engel,
hvilket är en urgammal observation, men som
ej skadar att förnya. Det är då han gör sina
bästa affärer. Men hans bjerta är ondt, och så
ondt, att det understundom eller i vredesmod
förleder hunom att glömma sitt goda hufvud.
Det är då vi kunna se honom omaskerad, sådan
han är — icke, som vanligt, en frestare, utan
ett monstruw, för hvilket vi antingen skygga
och fiy, eller mot hvilket vi gå att segra elier
dö. Denua nakenhet hos persona quoestionis är
dock något att tacka honom för, och komma vi,
under så beskaffade omständigheter, öfverens om
något slags tacksägelseadress, så blir det hädan-
efter en stor osanning, att vi äro ett otacksarmt
slägte, en synd, som blivit oss tillvilad af nå-
gon stor — jag mins ej så noga hvilken — hi-
storikus. )
) Skulle det ej kunna vara t. ex. i Les memoires
du Diable, som denaa tillvitelse flanes? lika myc-
ket värd i sitt slag som det vamrkunniga ora-
kelspråket: ala charie sera une vorite i sitt. Dock
fruktansvärdt må väl vara, att denna hypothes är
något för långt sträckt af författarens
, 7.
srifvare.