Hr Norgrens målningar röja ärnu spår 2f nye
börjaren och skola kanske alliid göra det, !
äro dessa porträtter de första man s
hand. De sakna ej likbet, men färgeran äre
kande och utan all harmoni, kouturersa skarpa
och ohbebagliga.
Om Aroskuian, ea Hr Pa!m, kan bott sägas, att
målaingea är så bård, att den caarare litner en
litokromi, än en tefla i olja.
Ds3a yttre salongen preseniorar nå första skär-
men åtskilliga crayonritvingar af M::le Röhl, bland
hvilka JM 83, porträtt ef en ung wan, och AF 85,
af Grossbanalaren Hr S., onekliven äro verkliga
mästerstycken i behandlingen af svartkritaa, samt
till kompositioner och accessoirer lika intagande,
hvilket icke fulls kan sägas om 84 och än mindre
om 86; likheierna i 88 och 89 aro ingalunda be-
haglige.
Angående H: Ringdahls båda ritningar: fiskroark-
naden och en bötorgscen, refereras till hvad förut
blifvit yttredt. Folkseenen torda mähända blifva
hans genre äfven såsom målare; den bibliska kom-
positionen ligger utom bana konstsione. Han har
en föreiradaro i den för konsten alliför tidigt hä-
dangångope G:efve H. Mörner, hvars plats han torde
lyckas att fylla. Man ken ej rämna en förlust,
sådan som den af Mörner, utan att göra rättvisa
åt den fivi och trohet, hvarmed kopiorna N:ris 90
och 91 biifvit i sepia utförde ef den jemvalaflldne
Artisten Rydingsvärd. At Hrir Billmark, Herlin
och Cardon finnas åtskilliga vackra litografier,
bland hvilka i synnerbet den förstnimndes ypper-
liga behandling af rituingen på sten, med nyance-
ring och kulör, förljenar högsta bifall.
Till hvad Hr O. O. i sin recenzioa yttrat, angå-
eade Hr Gillberg, är man rädd kunde finnas att
tillägga, men föga att fråntega. Några obetydliga
983e530irer urdariagne, är H.M. Druitnirgens por-
trätt tyd!igen ea svag kopia. Hans komposition
om krukan är under medelmåttan, ett omdöme,
hvarifrån Ref., med all sia akining och aranvulea-
genhet för ålderdomen, likväl ej kan återhålla sig,
vid tankan på, ait dessa arbeien tillhöra en Prso-
fessor i teckningen och dertill Akademiens Direktör.
Hr Dalströms t2fla öfver s!aget vid Lubeck frap-
perar gevom sin storlek; mesta effekten förorsakas
af krutröken och dammet från hästfötterna, äfven-
som af den gerom röxmolpen synbera elden från
kanonerne; men någon delning af dessa moln kunde
och borde väl funnits, för att låta se en flyende
fiende, hvilkea helt och bållet saknas på detta
bataljsiycke och lemnar scenea utsn iniresse, samt
gör taflan både i historiski och artistiskt afseende
fattig. (Slu:et följer.)
Prr—— Le 5