0 RN VV 2 EON
lards län, Hr C. A. Eckhell. (T. tf. Falu. Jas 00 54)
BLANDADE ÄMNEN.
Några ord om ulkademiens för de fria kon-
slernas. exposition år 1840.
(Forts. från Lö,dagsbl.)
Vi värda oss rn till ei: par större taflor på den
motsatta väggen: En revy på Ladugäårdsgardet,
samt hyllningen i Stockholm 48148, båda af Bzron
C. S. Bennel. Om begge kan sägas, att mycken
omsorg är använd på grupperingen, men de äre
ock behäftade af ett gemensamt fel, nämligen att,
mot all färgtioori, de aflägsnare föremålea aro lika
mörka, som de närmaste, hvilket gör dem båda
hårda och utan all perspektiv effekt. I den först-
nämnda tafan förorsaka fruntimmnecnas hvita kläd-
ningar oeh battar ea stötaade pupillotage, utan
skugga och ruvdning; lointänea på Ladugårdsgär-
det är vacker, äiskilliga persoaers ansigten aro
igenkäpvliga, artistens eget icke att förgata, som
sannerligen icke beböf.s dea ofvapsiående namn-
teckningea; Exce!leosen Brahes ställning är ej
lyckligt va!d, dena tröttar och slutas med att blifva
obehaglig. I hylloingstafan är slottet alldeles för
starkt färglogat, uiav ell perspektivbebandlag; li-
kaså den nedanföre befintlige dekorationen, som är
dysier och fawig, i s.allet för att, enligt veckliga
förhållavdet, vara ljus, rik och bländande. Vattnet
under broo är klar: och geromskinl:gt, men föslo-
rar, Dårpare kanonslupareo, både färg och ka-
rakter.
En flicka, som siger i badet, staty i marmor a?
Or Byström, är visserligen behaglig at påse, men
her mind:e frissa former och är icke fullt mot-
sveiande de arbeten, mana tullförene baft tillfalle
att se af denne a:öst. Br Lundberg, bars eov,
har deremot lemnat eti Coristus-hulvad marmor,
al sublim karakter i ansigtets öfre parider. Mosl
de nedre kan anmärKas, it bakan är för bied,
hviket, om dei afbjelp:es, stsulle göra skägget nå-
gi mera framstående, som ej kunde szada. Carll
XI:s byst ör afven vacker och de små berasiaty-
erpe äro utmärkte af ea innerlig töckhet.
Af H: Nysiröm finnas rivningar i a.kitekur, af
vacker och ren stiit samt behogligt uttörde i lavy:;
man kunde kanske anpmärska, eu de öfra fönstren
batva något orange vessist, som påminger om de:
b!omska flyttbara kuseo. Br Scholanders eruder,
efter antiu. marmrorarbeten, äro af mycser föi-
tjenst och vittaa om fonstnärssinne, sam. kunana,
tjeoa till ett efieröljd vardi exempel! för Akade-
miens e!ever.
Dei försia, som frapperar, vid inträdet från dena
yttre salongen, är de kolossela proportionerne i ett:
po:trätt, bvars Öfre ansigtdelas förråda hvem cet!
skall förestä!la. V-d sidan a? dot väl lyckade por-!
trattet af Professor Cube, för men svår: ett för-
klara, buru en d:lis missteckning kunnat hända en,
konstnär med Hr Sandberys talang. I P.otessor
Schöders poctrött är för mjeket gråt. både j arsigtet
och oå kläder. Professo: Branting, vid Lng; byst,
är både va! tänk: och utförd, bysten kanske rågot
för hvit. Ljuseffetten i lycktscenen är svår ett be-
döma, vten jemaföse!se med verkigheten, men ön
H
;
I
bella är ej behagligt och emwnav åtskilligt att ön
ska, när man sett Loureus. Gr Sandberg bar i sin
målning ett visst ritmaner och sakrar det mjuka)
ock Popsmältande, som wuilbör pecce!n.
Framsi b!end de sex tador, som af H; Fahterantz
blifgit in!emocde till exposiioa, utmärker sis Dom-,
parefo:sea; der rinnande vativet är spyetligt, butul
st;id dess for och buru paturlige bojver det s:g ej)
i fallet vit fors? dura iahiudarde och ökia nör- j
diski det på andra sidan liggande landskapet? O:-
hjbus vid månsken, i citen of cn mid Posdisk
böstnaii, ör ew vacker stycke. För örigi. ken
man icke de! de eomörka ngar, som vtbtviv 2jor-
da vid träparöseroa på en anauan a: dessa tefor;
lufuigbet i förg. urdenas tran ger lerdstapet ljus ech
behag ocu är en Fons.regel, bylivea dock, ksom
mycket s0n02i, ej år doivas för längt.
fir sulins berg ö:o ör eotoaiga i synne net vid
förgruvtere; de stule blifva rögre, om Ofve. sie Pri
tieraa egde mera luftförger; så förbålter sig äfven
med bang i förstucden ståeade twäd: afs.åndet rån
roten tl trädets ofversia topp måste landsisps nå
laren bebandia efter perspelt teas reglor, det vt:
säga de öfverste biaden Höra icke vara lisa stora
med dem vid trädets rot, icke heler ega samma
färgton örvera!t. I framsiällningeo af lugna vat
eojior målar H- J. icke uian effeki, I forssar mia-
dre; för öfrist emnas all sötvisa åt Hr J:s vövde
som artist: det ör sn t!ets och tolangens.
Af BH: Berjers echeten skule man vilja !emaa
företrödet åt bans aqusrel!er, som töja känsta och
geni. -
Br; Schiuzeieraniz bas tb expoctopen iatemnat
åtskilliga målningar I Olja, om bvika öfverhafvud
kan sägas, aut de röja för mycket dillettanuism. för
oti underställas en strängare granstning. Sedan
L:ureus och Hjalmar Mörner skänti oss Oster!
och Pifresa:i, borde så val försigiighet som b
pit överraska med något nytl ur söderas ika
lif, förmå våre Ars Turister att välja andra, än ve-
dan med så mycket ialsas behandlada ämaen. Hvad
dessatom Hr: Pitattanter i allmänket och Hr 5.
isyoverhei beträffar, ville man råda dem, atv först
söka viona säteshet i teckning, innan de våga sl
ut på diopdi med komposvioner.
De båda eskisseraa i olja, sf Er Palsitröm, den
era föreställande en revy på Ladugsårsgärdet. den
ondsa d. v. Gevecaten Bernadottes passase öfver
Rbenströmmen, äro uimörtta ar rörlighet och Nf
samt lyckliga grupperirzar, och skulle men, hvsi
komposilion beträffar, vilja sätta denn2 sednarel
framför den öfver slaget vid Lubeck, om hvilken vil;
på sitt ställe skola yttra några ord.
Pilgrimen af Br Lundgren är en värdig, flävdfiri tl,
Ja
Ör ff oo Ju Lamla mA
I