da än under auttionsklutban, från en siackare til en annan, mena de bibebålla dock sin egeostap kapital och om dermed, i anseende till beskatt nisgens härdhet, aldrig lemnas tillfälle at: bil: röcliga kapital!er, så sönderbitas jorden i så små smu lor, under det den lika ynkligen häfdas, att inne hafvaren aldrig kommer på grön qvist. Utan att vidare nu, i anledning af Bevillninegs Utskottets utlåtande JM 42, ingå i theoretisk an? 1ys af de båda återstående föremålen för beskatt ning, förbrukning och inkomst — holst vi i afse ende på den förstnämnde få en mera direkt anled ning när tulltaxarm förekommer — ville jag endas! antyda, att det är å dessa begge, i synnerhet å be hållen verklig inkomst, som en välbetänkt beskattning rätt bör utöfvas, under det man i möjligaste måtto bör undvika att ställa boskattningen och förbrukningen så, att den direkte träffar produktio nen. Behållen inkomst är väl icke alltid lätt at utröna, men den röjer sig dock hos dess egere omisskänneligen på vissa yttre tecken t. ex.lefnadssättets glans. Denna, liksom hudens glatthei på djuret, förråder alltid en frisx och stark kropp som tål vid strapatser, och skulle någon gång ytans vackra utseende vara bedräglig och bero mera på smink än på verklig inre helsa, så må der, såsom dårskap, erbjuda sig till föremål för den mest rationella beskattning, som kan tänkas. At! beskatta embetsmän för deras löner kon deremo! aldrig bestå inför förneftets domstol, så vida ejlönerna äro gifae såsom sinecurer. Att å ena sidar öka lönerna och å den andra skattlägga dem, ä: att fortgå i en evig cirkelgång, hvaraf uppstår intet annat resultat än yrsel och förvirring. Nöd tvånget att uppsöka sådane källor till baskattnirg måste i sanning vara oemoiståndligt, om det skall kuuna urskulda åtgärden, men nödtvårget kan aldrig vara så stort, utan att hänvisa på det öfverdrifna i behofvet af skatter. Jag hade gerna önskat, om tiden så medgifvit, ati lindra vårt kanslis besvär med anieckningen af mina muntliga yttranden med afseende på detaljerna af förevarande betänkande; men om de också blifva derföre koria och ofullständiga, torde likväl BevillningsUtskottet efter återremiss, som j2g anser oundviklig, benäget lemna någon uppmärksamhet åt ofvanstående grundsatser, om de finnas riktiga och kunna tillämpas. Hvad jag synnerligen ber att få lägga vigt uppå, i fråga om tillämpning, är en ytterligare förminskning eller alldeles försvinpande af skyddsafgiften enligt 4:sia art. och dernäst en utsträckning af förslaget af nedsättning till hälften af all bevillning för Westierbottens, Norrbottens, Jemtlands och Westerrorrlands län, jemväl till de socknar eller fögderier af Westerdalarne, norra och vestra Wermland, hvarest endast en fattig allmoge är bosatt och hvars berkbröd statskassen borde låta innevånarne behålla för sig sjelfva så mycket som möjligt. Händelsevis är jag bekant med tillståndet i de sistnämndo trakterna och medvetondet härcm ålägger mig bestyrka hvad tvenne ledamöter inom Borgareståndet, Hrr We:n oca Petre, förut uppgifvit. Ena ledamot af Ridderskapet och Adela Her: Kriosrådet G. A. af Sillen, som i MM 114 af denna tidning blifvit nämnd ibland de ledamöter, hvilka den 45 Maj på Riddarbuset talat öfver frågan om anslaget till Lapdtbruksinstitutet på Degeberg, her hos Red. begärt få anmärkt, att hah vid tillfäl!et vttrada dis ÄmMAFf dot af Wtatentekattat förplslanrna