da än under auttionsklutban, från en siackare til
en annan, mena de bibebålla dock sin egeostap
kapital och om dermed, i anseende till beskatt
nisgens härdhet, aldrig lemnas tillfälle at: bil:
röcliga kapital!er, så sönderbitas jorden i så små smu
lor, under det den lika ynkligen häfdas, att inne
hafvaren aldrig kommer på grön qvist.
Utan att vidare nu, i anledning af Bevillninegs
Utskottets utlåtande JM 42, ingå i theoretisk an?
1ys af de båda återstående föremålen för beskatt
ning, förbrukning och inkomst — holst vi i afse
ende på den förstnämnde få en mera direkt anled
ning när tulltaxarm förekommer — ville jag endas!
antyda, att det är å dessa begge, i synnerhet å be
hållen verklig inkomst, som en välbetänkt beskatt-
ning rätt bör utöfvas, under det man i möjligaste
måtto bör undvika att ställa boskattningen och för-
brukningen så, att den direkte träffar produktio
nen. Behållen inkomst är väl icke alltid lätt at
utröna, men den röjer sig dock hos dess egere o-
misskänneligen på vissa yttre tecken t. ex.lefnads-
sättets glans. Denna, liksom hudens glatthei på
djuret, förråder alltid en frisx och stark kropp
som tål vid strapatser, och skulle någon gång y-
tans vackra utseende vara bedräglig och bero me-
ra på smink än på verklig inre helsa, så må der,
såsom dårskap, erbjuda sig till föremål för den
mest rationella beskattning, som kan tänkas. At!
beskatta embetsmän för deras löner kon deremo!
aldrig bestå inför förneftets domstol, så vida ejlö-
nerna äro gifae såsom sinecurer. Att å ena sidar
öka lönerna och å den andra skattlägga dem, ä:
att fortgå i en evig cirkelgång, hvaraf uppstår in-
tet annat resultat än yrsel och förvirring. Nöd
tvånget att uppsöka sådane källor till baskattnirg
måste i sanning vara oemoiståndligt, om det skall
kuuna urskulda åtgärden, men nödtvårget kan
aldrig vara så stort, utan att hänvisa på det öf-
verdrifna i behofvet af skatter.
Jag hade gerna önskat, om tiden så medgifvit,
ati lindra vårt kanslis besvär med anieckningen af
mina muntliga yttranden med afseende på detal-
jerna af förevarande betänkande; men om de ock-
så blifva derföre koria och ofullständiga, torde lik-
väl BevillningsUtskottet efter återremiss, som j2g
anser oundviklig, benäget lemna någon uppmärk-
samhet åt ofvanstående grundsatser, om de finnas
riktiga och kunna tillämpas. Hvad jag synnerli-
gen ber att få lägga vigt uppå, i fråga om tillämpning,
är en ytterligare förminskning eller alldeles för-
svinpande af skyddsafgiften enligt 4:sia art. och
dernäst en utsträckning af förslaget af nedsättning
till hälften af all bevillning för Westierbottens, Norr-
bottens, Jemtlands och Westerrorrlands län, jem-
väl till de socknar eller fögderier af Westerdalar-
ne, norra och vestra Wermland, hvarest endast en
fattig allmoge är bosatt och hvars berkbröd stats-
kassen borde låta innevånarne behålla för sig sjelf-
va så mycket som möjligt. Händelsevis är jag be-
kant med tillståndet i de sistnämndo trakterna och
medvetondet härcm ålägger mig bestyrka hvad tven-
ne ledamöter inom Borgareståndet, Hrr We:n oca
Petre, förut uppgifvit.
Ena ledamot af Ridderskapet och Adela Her:
Kriosrådet G. A. af Sillen, som i MM 114 af denna
tidning blifvit nämnd ibland de ledamöter, hvilka
den 45 Maj på Riddarbuset talat öfver frågan om
anslaget till Lapdtbruksinstitutet på Degeberg, her
hos Red. begärt få anmärkt, att hah vid tillfäl!et
vttrada dis ÄmMAFf dot af Wtatentekattat förplslanrna