LEAVE 1 TULL MVYIVISSVE 8RrrHIVIMAe TA RV Mvs vara vår pligt, att vända oss till mensklighetens och rel;gionens vänner i andra länder, som ännu äro invecklade i slafveriets eller slafhandelns system, och hvilkas uppmärksamhet mäbanda ännu ickie blitvii tillräckligen fästad på de; ämne, som är föremålet för denna adtess. RIESDAGEN. Grefve D. Frölichks ytirande på Riddarnuset, vid föredragningen af BevillningsUtskottets betänkande, angående bevillningsgrunderna. (Då detta yttrande i vår tanka på ett förtjenstfulli satt ingår i sjelfva gruvderaa för beskaltningea och kastar en blick på tillståndet i landet, så införes det här sevskildt in extenso.) Det torde vara förgäfves, att under närvarande förbilleaden söka göra några slaisekonomistka gruadsatser i afseende på beskattning och dess inverkan på samhället gällande. Imedlertid är man skyldig den siundande tiden och sig sjelf att visa, om man äger några, eller om man tve:tiemot de vittnesbörd, man vid den aldra minsta exkursion åt laadsbygden, har för sina ögon, af ekonomisk: beiryck i alla näringsgrenar, af låga priser på födoämnen och ändock en nästan afstannad upphandling deraf, låga arbetslöner och likväl en tynande rörelse, — eller om tvertemot de oMiciella vittaesbörd man har att bem2a för tilltagande fattigdom, nemligen en tillsättning af kommitteer Sör fattigvård, öfverljudd kiagan öfver tilltagande lösdrifve:i och brettslighet, om, säger jeg, till trots af alla dessa symptomer hvarpå mau kan igenkänna beskaffenheten af dea sjukdomsart, hvaraf vår landsbygd och våra näringar lida, man likväl funnit sig af vissa frejdade talare i detta och andra Riksstånd öfvertygad, det icke carmod utan cöfvermod vore förhandea, det apauperismen, lik en ouiredd naturkrafs, vållade o.edan, och att aiällgångar, ännu ytterligare tillgånyar icke fattades. Min mening utwalar jag derföre nu, (om jag också icke så snart blir i tillfälle att bevisa den), att det är från en i flera sekler uthärdad, och i sednare tider stegrad och derjemte systematiserad, mot landets tillgångar oproportiooerlig beskattning och från inskränkning i folkets näringsfrihet, (bibehåller om också icke vidtagen för att kunaa inbringa denna beskattning) och sluteligen från användandet på improduktiva föremål, såsom krig, stora rustningar i fredstid, dyrt styrelsemachine:i m. m. af de medel, dem folket i sitt armod frambrivgat, som allt både materieit och moraliskt ondt i samhället väsendtligen leder sitt ursprung. Hade den alldeles icke slösinnade eiler lättjefulla Svenska nationen någonsin få.t anderum, äfven under fredens lugn, att samta, det är för sig sjelf bibehålla, så mycken frukt af sil: arbete, som icke oundgängligen behöfdes ati afstå till samhällsskydd, så att rörliga kapitaler hos massan af folket kunnat komma i stadig tillvext; eller om det slags säkerhet till egendom bär i landet någonsin existerat, som betryggande idogheten för oberäkneliga ryckningar af lagstiftningen och administrationen, allestädes, der den funnits, och der tillräckliga kapitaler saknats inom landet, inlockat utländska, hvilka här dock icke vågat placera sig; hade man besinnat, att i ett kapital-fattigt land, eller der förmögenheten icke vwisar sig i jemnt tilltagande, befolkningens tillvext snarare är ett tecken, ja nastan en verkan af fattigdomen och alldeles icke tvertom, ehuru i vissa landsorter, der folkxökningen är stationär, orsaken dertill, vid närmare undersökning, kan finnas vara, att det ekonomiska tillståndet icke är alldeles utblottadt; att derenot, om man äfven der, genom ytterligare beskaliniog inskrävkie landtiiannens tillgångar, så att ban hade ingenting att dela emellan sina barn, mer än den graverade jorden, så skulle, under den sednares oupphörlisa styckning, såsom i Daler2e och en del af Wermland — troligen äfven i de nordligare trakterne — pauperismen och folkökninvgen tilltaga i bredd med hvarannan och i bredd jemväl med sedeförderfvet. Om nu det finnes vara ea savning, att em hård beskattnings resultater ä:o så olycksdigra och att det är lika fåfängt, under dess bibehållande, att genom periodiska undsälsningar eller ariificiella arbetsförtjenster, eller genom hved s!ag af fattigvårdsinrätiningar som heldst, söka bota eller förekomma den öfverhandtagande pauverismen, som att med tullagar och privilegier söka upprättbål!a fabriker och manufakturer i ett lord, der Fapitalförmögenheten antingen är alltför ringa eller också så illa fördelad, att de som kunura köpa äro alltför få, emot dem som vilja sälja; så är det ju nära ändamiålslöst, att Rik. Ständer bråka siva bjernor för att i underdånig! önskoingsväg vifurdera och bereda plåster åt do verbölder, som på siatskroppen och öfverallt successivt slå ut, derest de icke i beskattnirgsväg söka bota sjurdomen något radikalere. Beskattniogen, den möjligen missta nemligen, e!ler dea ovrd-: vikliga för sietsemachbinens gärg, får icke heller avSvarsritt kastas på hvilket föremål som heldst. Det år icae ligiltigt för sambällets förkofran — om också för statskassan — aniivgen man srattlägger folkets personer, och deras kapitsa!er, elle. deras Fopsumr L 1 tioa ech deres inkomsier. Af alla fyra ru uppj I ( ( räknade föremål, är det förstnämnda, ellor skattläggning af personer, den bärdastö och minst rationella. Den som ingenting eger mer än s!a kropp och med denprva, i fall den båller målet och icke ör missbildad, står i pligiband till det allmännas. försvar, den syres icko njuta mycket skydd afstaten, för hvilkea bara behöfver betala. Det lilja ban I! kan förvärfva utöfver sitt uppehälle, borde ban inf om kommunen få autönrda till sin egen och sivaj: berns moraliska och inteliektuella förkofren, on-! nors blir han sjelf, liksom affödan, snart lösdrit; 1 f Å vere. Att sedermera vilja beskatta dem sårom sådene för all den skada, samhället af dessa lider, är en gruvdsats så originelt orimlig, att den förtjerar ett eget namn efter sin uppfianare. 1 o-dniogen derefter är beskattning å kapitaler den minst tillvådliga. Om man försöker, att be-1 skatta enskildes kontanta kapitaler, så förfljita dela sig u: landet och belägenheten blir än värre ef1: teråt. För vissa kesser, t. ex. den fattigaste klas-l( m-. AL. vr vo . åardtnaeforam Afa darag anda