acrigenocm DiOtL INGaUKna MUMEIdart: OCh KJOTU
till en allmän afgift för den stora majoriteten a
landets innevånare, hvad som blott i några enskil
da fall var en frivilligt åtagen förbindelse, samt di
mar, tvärt emot grundlageas föreskrift, för en följe
af 15 år fastställde en skatt, som åtminstone lik
alla andra borde upphöra vid påföljande riksdag
Man lyssnade icke då till denna protest, och Bon:
deståndet vet ej och vill ej veta, hvad som föran-
ledde eller förklarade denna uraktlåtna uppmärk:-
semhet på dess önskan, degs rätt och lagens röst.
dat hoppas nu msra se det fordna missödet rät:
tadt, och att finna ett villigare öra hes sina med-
siänder, serdeles hog Ridderskapet och Adein, som
på mångfaldigt sätt gynnadt af lyckligare samhälls.
vilkor, häri gäkerligen finner en ökad förbindelse
att lysspa till det Stånds klagan, som af samhälls-
inrättningens fördelar och börder, känner föga mel
är de sednare.
Af Ridderskanet och Adeln, som till en del sjel
icke är obskant med dessa bördor, ehuru deras
tyngd för många lättas af fördelar, hemtade från
statens tjerst, men hvarom Bendeståndet ej ve
ennat, än den dageligen vexande svårigheten, att
dertill anskaffa medel, kan Bendeståndet sålunda
med full tillförsigt således förvänta etv rättsenligt be-
dömande af saken. Ridderskapsts och Adelns upp-
lysoing lärer det icke undgå, att då Bondeståndet
önskar framgång åt StatsUtskottsts förslag, hvari-
genom mötespassevolanser skulle öfverflyttas från
rust- ech rothållare till bevillningena, önskar de:
icke att blifva befeiadt från demna afgifts utgörande,
ty det är i alla fall Bondeståndet, som måste be-
sala bevillningsns drygasts del, utan blott den bil-
ligare fördelning, då alla skulle åraga sig en all-
män skett, ej en viss del af landets innevånare en-
samme tryckas deraf; det önskar en återgång till
indelningsverkets bestämmelse, det önskar, att 15g
och naturlig rättvisa måtte få gälle, och då det är
öfrertygadt, att Riddorskapets och Adelns rätts
känsla fullt motsvarar dess upplysning, gör detsig
förvissadt att det ej skall behöfvas mer än ett väd
jande till dessa båda egsnskapaor, för att få siva
besvär efbjelpta, och närvarande fråga behandlac
med den urskiljning, den fördomsafrinet och der
grannlagenhet, den förtjenar.
Till Presteståndet!
Det högvördiga Stiåndets beslut, att återremit
tara Statsu!skottets betänkande om mötespassovo-
Jansen, har hos Bendeständet väckt farbågar, at
denna återremiss möjligtvis kunde vara förebuda
till ett slutligt afslag. Dot är i afsigt att, om möj
ligt, förebygga en sådan utgåsg, vi, på dess väg.
par, Du tegit oss friheten infiana ocs här, för at
uttrycka dess bokymmer öfeor den behandling saken
rönt hos våra Medständer, våra önskningar för eu
annat och bättre resultat samt tilllka vära för-
hoppningar, att de.sa önskningar icko skola tiil-
intetgörsa. Iaom detta högvördiga Stånd ha så
många skäl anförts till stöd för den åsigt, som
ledt Statsutskottet, att vi behöfva föga eller inte!
dervid tillägga. Ingen känner bättre, än Prester-
skapet, allmogens belägenhet, ingen kan, vi äro
derom öfvertygade, mera ömma för densamma, än
våra själasörjare, som, i händslag deras bemöåan-
den för vårt andeliga väl icke alltid burit de ön-
skade frukterna, merendels måste skrifra det på
räkningen af den lekamliga nöd, som trycker oss,
på dot allmänna obeståad och dea utarmning, hvar-
med vi hotas och som bsklagligena alltför verksamt
motarbetar tankan på ett högre väl och sinnets
lyftning dertill. Pzresterskapet, som stär i den
närmast:e beröring med allmogen, som följer dess
lefnad från vaggan till grafven, känner dess be-
hof, och vet, om dessa, under de sednere tider-
ne, ökats eller minskats. Det vet, om det är möj-
ligt för densamma, att bära ytterligare bördor, om
den icke snarare behöfver minskning i de nuva-
rande; och då vi till detta aktningsvärda Stånd
framföra vår önskan, att den obilligaste afalla skat.
ter, som någonsin blifvit oss ålagd, och hvars hi-
storia Presteståndet alltför väl känner, åtminstone
mätte lyfias från våra skuldror, såsom Rust- och
Rotebållare, för att läggas på dem i vår allmänna
egenskap af skatidregande, göra vi 088 förvissade,
att vi ej förgäfves talat till dess högre upplysning,
dess rättskänsla, dess politiska insigter, och att
dessa egenskiper verksamt understödjas af dess
serakilda kännedom om hvad Bondestånder tarf
var. Da båda Ståndens oväldigt uppskattade och
väl förstådda intressen äro ailtför nära förknippsde,
ej blott såsom medborgare inom ett gemenssmt
fådornasland, utan äfven som lärare och åhörare,
stt vi ett ägonblick skulle befara, ett do ef det
bögvördiga Ståndet skulle kunna åtskiljas. I denna
öfvertygelso innesluta vi detta ärende, äfvensom så
många andra af våra angelägenheter i detta Stånds i
bebjertande.
Till Borgareståndet!
Den af Vällofl. Borgareståndet beslutade återre
miss af Statsutskottets betänkande rörande mö:es.!
passevolsnsen och de motiver hvarpå denna åter.
cemiss grundat sig, her förmått Bondeståndet at,
renom 0:s åt madstånden sanförtro den oro, som;
örestäl!ningen om en fortsatt orältvisa ingifvit det.
samma. En orättvisa var det, som vid 4829 åra:
Rikadag belastade Rust- och Rotehållare a.0d kost-
naden för armeens vapenöfningar, — en kosirad,!
som sörer hela landet och följaktligen bör af hela!
landet bestridas. Men den tid, hvarunder sådant!
sunde ske, är numera förbi, och Bondeståncget,
förlitande sig på en bättre Insigt och den bättre
anda, som nu röjer sig hos representationen, är:
fvertygadt, att det ej talar för obenägna öron, då
det päkallar sina Medständers aktgifvande å det nu
frågavarande ämnet. Möterpessevolansens läggande
på Rust- och Rotehållare allena är ej den första
yngd, hvarmed men i sednare tider belastat dessa,
ill förmån för endra samhällsklasser. Fordom ut-
sjordes soldatens beklädnad af vadmal, som allmo-
sen sjelf förfärdigade. Men har nuifrån den landt-
iga husslöjden öfverflyttat beklädnadens anskaffande
ill fobriksinrättningen; och Rust- och Rotehållare
nåste med 70,000 Rdr årligen i denna del bidraga
ill stadsmennanäringarnes förkofran. Det klagar
;j deröfver; det vet ganska väl, att borgaren och
andtmannen ej äre tvenne flendtlige klasser, med
2 RA soda fm AL AKA Lo amalmnman ass LA 1