acrigenocm DiOtL INGaUKna MUMEIdart: OCh KJOTU till en allmän afgift för den stora majoriteten a landets innevånare, hvad som blott i några enskil da fall var en frivilligt åtagen förbindelse, samt di mar, tvärt emot grundlageas föreskrift, för en följe af 15 år fastställde en skatt, som åtminstone lik alla andra borde upphöra vid påföljande riksdag Man lyssnade icke då till denna protest, och Bon: deståndet vet ej och vill ej veta, hvad som föranledde eller förklarade denna uraktlåtna uppmärk:semhet på dess önskan, degs rätt och lagens röst. dat hoppas nu msra se det fordna missödet rät: tadt, och att finna ett villigare öra hes sina medsiänder, serdeles hog Ridderskapet och Adein, som på mångfaldigt sätt gynnadt af lyckligare samhälls. vilkor, häri gäkerligen finner en ökad förbindelse att lysspa till det Stånds klagan, som af samhällsinrättningens fördelar och börder, känner föga mel är de sednare. Af Ridderskanet och Adeln, som till en del sjel icke är obskant med dessa bördor, ehuru deras tyngd för många lättas af fördelar, hemtade från statens tjerst, men hvarom Bendeståndet ej ve ennat, än den dageligen vexande svårigheten, att dertill anskaffa medel, kan Bendeståndet sålunda med full tillförsigt således förvänta etv rättsenligt bedömande af saken. Ridderskapsts och Adelns upplysoing lärer det icke undgå, att då Bondeståndet önskar framgång åt StatsUtskottsts förslag, hvarigenom mötespassevolanser skulle öfverflyttas från rustech rothållare till bevillningena, önskar de: icke att blifva befeiadt från demna afgifts utgörande, ty det är i alla fall Bondeståndet, som måste besala bevillningsns drygasts del, utan blott den billigare fördelning, då alla skulle åraga sig en allmän skett, ej en viss del af landets innevånare ensamme tryckas deraf; det önskar en återgång till indelningsverkets bestämmelse, det önskar, att 15g och naturlig rättvisa måtte få gälle, och då det är öfrertygadt, att Riddorskapets och Adelns rätts känsla fullt motsvarar dess upplysning, gör detsig förvissadt att det ej skall behöfvas mer än ett väd jande till dessa båda egsnskapaor, för att få siva besvär efbjelpta, och närvarande fråga behandlac med den urskiljning, den fördomsafrinet och der grannlagenhet, den förtjenar. Till Presteståndet! Det högvördiga Stiåndets beslut, att återremit tara Statsu!skottets betänkande om mötespassovoJansen, har hos Bendeständet väckt farbågar, at denna återremiss möjligtvis kunde vara förebuda till ett slutligt afslag. Dot är i afsigt att, om möj ligt, förebygga en sådan utgåsg, vi, på dess väg. par, Du tegit oss friheten infiana ocs här, för at uttrycka dess bokymmer öfeor den behandling saken rönt hos våra Medständer, våra önskningar för eu annat och bättre resultat samt tilllka vära förhoppningar, att de.sa önskningar icko skola tiilintetgörsa. Iaom detta högvördiga Stånd ha så många skäl anförts till stöd för den åsigt, som ledt Statsutskottet, att vi behöfva föga eller inte! dervid tillägga. Ingen känner bättre, än Presterskapet, allmogens belägenhet, ingen kan, vi äro derom öfvertygade, mera ömma för densamma, än våra själasörjare, som, i händslag deras bemöåanden för vårt andeliga väl icke alltid burit de önskade frukterna, merendels måste skrifra det på räkningen af den lekamliga nöd, som trycker oss, på dot allmänna obeståad och dea utarmning, hvarmed vi hotas och som bsklagligena alltför verksamt motarbetar tankan på ett högre väl och sinnets lyftning dertill. Pzresterskapet, som stär i den närmast:e beröring med allmogen, som följer dess lefnad från vaggan till grafven, känner dess behof, och vet, om dessa, under de sednere tiderne, ökats eller minskats. Det vet, om det är möjligt för densamma, att bära ytterligare bördor, om den icke snarare behöfver minskning i de nuvarande; och då vi till detta aktningsvärda Stånd framföra vår önskan, att den obilligaste afalla skat. ter, som någonsin blifvit oss ålagd, och hvars historia Presteståndet alltför väl känner, åtminstone mätte lyfias från våra skuldror, såsom Rustoch Rotebållare, för att läggas på dem i vår allmänna egenskap af skatidregande, göra vi 088 förvissade, att vi ej förgäfves talat till dess högre upplysning, dess rättskänsla, dess politiska insigter, och att dessa egenskiper verksamt understödjas af dess serakilda kännedom om hvad Bondestånder tarf var. Da båda Ståndens oväldigt uppskattade och väl förstådda intressen äro ailtför nära förknippsde, ej blott såsom medborgare inom ett gemenssmt fådornasland, utan äfven som lärare och åhörare, stt vi ett ägonblick skulle befara, ett do ef det bögvördiga Ståndet skulle kunna åtskiljas. I denna öfvertygelso innesluta vi detta ärende, äfvensom så många andra af våra angelägenheter i detta Stånds i bebjertande. Till Borgareståndet! Den af Vällofl. Borgareståndet beslutade återre miss af Statsutskottets betänkande rörande mö:es.! passevolsnsen och de motiver hvarpå denna åter. cemiss grundat sig, her förmått Bondeståndet at, renom 0:s åt madstånden sanförtro den oro, som; örestäl!ningen om en fortsatt orältvisa ingifvit det. samma. En orättvisa var det, som vid 4829 åra: Rikadag belastade Rustoch Rotehållare a.0d kostnaden för armeens vapenöfningar, — en kosirad,! som sörer hela landet och följaktligen bör af hela! landet bestridas. Men den tid, hvarunder sådant! sunde ske, är numera förbi, och Bondeståncget, förlitande sig på en bättre Insigt och den bättre anda, som nu röjer sig hos representationen, är: fvertygadt, att det ej talar för obenägna öron, då det päkallar sina Medständers aktgifvande å det nu frågavarande ämnet. Möterpessevolansens läggande på Rustoch Rotehållare allena är ej den första yngd, hvarmed men i sednare tider belastat dessa, ill förmån för endra samhällsklasser. Fordom utsjordes soldatens beklädnad af vadmal, som allmosen sjelf förfärdigade. Men har nuifrån den landtiga husslöjden öfverflyttat beklädnadens anskaffande ill fobriksinrättningen; och Rustoch Rotehållare nåste med 70,000 Rdr årligen i denna del bidraga ill stadsmennanäringarnes förkofran. Det klagar ;j deröfver; det vet ganska väl, att borgaren och andtmannen ej äre tvenne flendtlige klasser, med 2 RA soda fm AL AKA Lo amalmnman ass LA 1