Om nemligen en universeltbildsd yngling från akademien utgår för att studera i specialskolan eller den melixo-chirurgiska akademien, är det gifvet, att han vet skilnad på sann vetenskaplighet och endast routine, och han skall således af sig 2jolf alitid söka en rationel grund för sina handlingar, d. v. s. han skall lära sig medicinska vetenskapens praktiska del, ejsom ett handtverk utan som en vetenskap. Hvad åter angår att man bör först lära theori och derefter det praktiska, är det något som ännu och alltid blir högst svårt att bedöma. Jag tror att man åt lärjungen bör och kan lemna frihet att lära sig en vetenskap på hvad sätt han bäst kan, och lär han sig den, kan det oekså verkligen vara likgiltigt i hvilken ordning det skett. Men då man beständigt omtalar theori såsom något motsatt praktik ech nästan gör dem till tvenne motsatta saker, är det skäl att tillse hvad theori egentligen mån. de vara. Hvad lär oss nemligen theorien? Den lär oss hvad en eller flere forskare i en viss vetenskap trott sig veta om det inre sammanhanget mellan de spridda fenomener han observerat, med ett ord, den lär oss helt enkelt hvad andra tänkt om en sak, och det är således en gifven följd af en blott theoretisk lärdom, att lärjungen antingen identifierat sin åsigt med stiftarens af den för dagen gällande theerien, eller ock suspenderar sitt oradöme till dess han sjelf kan komma i tillfälle att pröfva theoriens sannolikhet eller, rättare sagdt, får iagen egen åsigt. Meningen med hvarje sant vetenskaplig bildning är dock, att en hvar som eger den, utan att sluta sig till någon uppgifven theori, sjelf skspar sig ett eget och sjelfständigt bogrepp om sammanhanget af de fenomener han ser, detär nemligen ej förmågan att gå i, men utan ledband, som utgör bildningens resultat. Det efter utseendet bästa sättet att förekomma en ensidig theoretisk lexläsning utan bildande inflytelse, är att gifva lärjungen ett så stort fält som möjligt för egen forskning, och det tillhör då läraren, förutsatt att han är duglig, att förklara och sammanbiada de strödda fenemenerne till ett heit och säga lärjungen under hvilka olika synpurkter ämnet blifvit betraktadt af andra forskare; på detta sätt uppstår ogen forskning, egna åsigter och slutligen en kunskap, som, i stället för blott lån, blifvit egendom, är en ärfd och förvärd skatt, som ej förskingras. Theorien har sitt värde, men blott relativt till den appreximätion till sanningen den eger; denma approximatien eger ingen gräns, emodan vi i sinnerverlden aldrig kunna uppnå absolut sanning, och theori är således ingenting annat än ett slags vetenskapernes statsreligion, som en liberalare löromethod mindre kommer att afse än man förut anat. Man har äfven anmärkt, att institutet hittills drifvit blott ett par auxiliär-veterskaper-anatomie och kemi, och att det alldeles icke lemnat någon banadledning i det praktiska. Institutet har ännu ej visat sig såsom sjelfständig läroanstalt, det har, som förut är antydt, både varit och icke varit en allmän inrättning, man måste således först se huru institutet kommer att handla. Att det åter ej gifvit någon undervisning i praktisk medicin, är något som till en del är oriktigt. Författaren har sjelf tjenstgjort den lilla tjenstgöringen, hvartill han var skyldig, och har många gånger beklogat, att den ej var längre; han tror att de fleste skola dela hans tanka och han anser sig med trygghet kunna fråga hvarje läksre, om han tror sig bafva haft mesia gagnet af sin thoretiska kurs eller af tjonstgöringen, och förmerar att man skall svara till förmån för det sedasre. Då Carolinska institutet blir hvad det bör blifva, fortsättas och utvidgas de kliniska föreläsningarne, hvartill redan början är gjord; och det ligger i sakens natur, att en inrättning, i hvars intresse det är, att som den enda i sitt slag utmärka sig, kommer att använda alla sjukhus den eger till sitt ändamål. Måite imedlertid denna strid mellan olika åsigter alltmera förlora karnkteren af personliga strider, måtte alla läkare, som framdeles och kanske under lyckligare tillfällen utbildas, icke genom öfvermod nedsästa den inrättning, der de blifva bil dade, låtom oss hoppas att läkarestudiet vid sin föryngring glömmer all den koterianda, all den trångbröstade lokalegoism, som ofta nog gjort värt äldsta läresäte misstänkt för andra dogmer än rent vetenskapliga. h. — An oo LA ra Ah NA oo 4 oo oo fel LA JAA