Om nemligen en universeltbildsd yngling från
akademien utgår för att studera i specialskolan el-
ler den melixo-chirurgiska akademien, är det gif-
vet, att han vet skilnad på sann vetenskaplighet
och endast routine, och han skall således af sig
2jolf alitid söka en rationel grund för sina hand-
lingar, d. v. s. han skall lära sig medicinska ve-
tenskapens praktiska del, ejsom ett handtverk utan
som en vetenskap.
Hvad åter angår att man bör först lära theori
och derefter det praktiska, är det något som ännu
och alltid blir högst svårt att bedöma. Jag tror
att man åt lärjungen bör och kan lemna frihet att
lära sig en vetenskap på hvad sätt han bäst kan,
och lär han sig den, kan det oekså verkligen vara
likgiltigt i hvilken ordning det skett. Men då man
beständigt omtalar theori såsom något motsatt prak-
tik ech nästan gör dem till tvenne motsatta saker,
är det skäl att tillse hvad theori egentligen mån.
de vara.
Hvad lär oss nemligen theorien? Den lär oss
hvad en eller flere forskare i en viss vetenskap
trott sig veta om det inre sammanhanget mellan
de spridda fenomener han observerat, med ett ord,
den lär oss helt enkelt hvad andra tänkt om en
sak, och det är således en gifven följd af en blott
theoretisk lärdom, att lärjungen antingen identifie-
rat sin åsigt med stiftarens af den för dagen gäl-
lande theerien, eller ock suspenderar sitt oradöme
till dess han sjelf kan komma i tillfälle att pröfva
theoriens sannolikhet eller, rättare sagdt, får ia-
gen egen åsigt. Meningen med hvarje sant veten-
skaplig bildning är dock, att en hvar som eger
den, utan att sluta sig till någon uppgifven theori,
sjelf skspar sig ett eget och sjelfständigt bogrepp
om sammanhanget af de fenomener han ser, detär
nemligen ej förmågan att gå i, men utan ledband,
som utgör bildningens resultat.
Det efter utseendet bästa sättet att förekomma
en ensidig theoretisk lexläsning utan bildande in-
flytelse, är att gifva lärjungen ett så stort fält som
möjligt för egen forskning, och det tillhör då lära-
ren, förutsatt att han är duglig, att förklara och
sammanbiada de strödda fenemenerne till ett heit
och säga lärjungen under hvilka olika synpurkter
ämnet blifvit betraktadt af andra forskare; på detta
sätt uppstår ogen forskning, egna åsigter och slut-
ligen en kunskap, som, i stället för blott lån, blif-
vit egendom, är en ärfd och förvärd skatt, som ej
förskingras. Theorien har sitt värde, men blott
relativt till den appreximätion till sanningen den
eger; denma approximatien eger ingen gräns, emo-
dan vi i sinnerverlden aldrig kunna uppnå absolut
sanning, och theori är således ingenting annat än
ett slags vetenskapernes statsreligion, som en libe-
ralare löromethod mindre kommer att afse än man
förut anat.
Man har äfven anmärkt, att institutet hittills
drifvit blott ett par auxiliär-veterskaper-anatomie
och kemi, och att det alldeles icke lemnat någon
banadledning i det praktiska.
Institutet har ännu ej visat sig såsom sjelfstän-
dig läroanstalt, det har, som förut är antydt, både
varit och icke varit en allmän inrättning, man må-
ste således först se huru institutet kommer att
handla. Att det åter ej gifvit någon undervisning
i praktisk medicin, är något som till en del är o-
riktigt.
Författaren har sjelf tjenstgjort den lilla tjenst-
göringen, hvartill han var skyldig, och har många
gånger beklogat, att den ej var längre; han tror att
de fleste skola dela hans tanka och han anser sig
med trygghet kunna fråga hvarje läksre, om han
tror sig bafva haft mesia gagnet af sin thoretiska
kurs eller af tjonstgöringen, och förmerar att man
skall svara till förmån för det sedasre.
Då Carolinska institutet blir hvad det bör blifva,
fortsättas och utvidgas de kliniska föreläsningar-
ne, hvartill redan början är gjord; och det ligger i
sakens natur, att en inrättning, i hvars intresse
det är, att som den enda i sitt slag utmärka sig,
kommer att använda alla sjukhus den eger till sitt
ändamål.
Måite imedlertid denna strid mellan olika åsig-
ter alltmera förlora karnkteren af personliga stri-
der, måtte alla läkare, som framdeles och kanske
under lyckligare tillfällen utbildas, icke genom öf-
vermod nedsästa den inrättning, der de blifva bil-
dade, låtom oss hoppas att läkarestudiet vid sin
föryngring glömmer all den koterianda, all den
trångbröstade lokalegoism, som ofta nog gjort värt
äldsta läresäte misstänkt för andra dogmer än rent
vetenskapliga. h.
— An
oo LA ra Ah NA oo 4 oo oo fel LA JAA