Johan Olsson från Stockholms lån (skriftlig:5) yrkade återremiss, usder orkännsnde bkväl afför tjenssen i Usskurtetss arbete. Men då U skottet som i hufvudsaken uppfjlit motiore 8 syite, i er så vigiig del dersf, som fouraje passevolansen, alvikit ifrån den allmänna principen, u beger bin sig at: få fästa uppmärkramhaten på det mintre ändamålsenliga dervid. — Emot U sketteis yriran de: catt någon föränd.ing i rus bållares af ålde eegande åligganden at: vid möien besörjs vytierehästarnes fourageriag icke skäligen synes böra med egifvas, då rusthållarne äro pligtige att bel: åre: qunderhålla nummerhäs!arpe, ville han blot! i all mäntet invända: ait den ökade rali ärlyxen vig re montering, beklädnad, utredring och besäring, vig Kavalleriet visar sig bafva medfört ännu mere eprovortionerliga kostosder för rusthållarne, än in om Iafanterist för ratehbållare; och att såled:s den ringa lindrizg, som fvu:ega-passevolansens afskaf fande för roiehållare insebår, synes vara billig. Han hoppades af den ande, som nu råder inom fepresentatioasen, afseende på detta förhålla de; man lät nu lycklig vis inom detta stånd käns Jan för det allmännas fördal leda sig ifrån all småsinn:d splittring; det vore icke nu, sora förr, ast vid frågan om hvarje minskad börda för den ena folkklassen, motskälen uppsökas i den hunodrads rundstycksdelen sådant möjligen kunde öka för de andra; och då skulle, som han förmodade, detta skäl äfven i sin mån göra sig gällande, så i de andra Ståadea, som i dotts. Men ännu ett skäl, som ytterst hemtade sin styrka ifrån just dan allmänra fördsl, som nationen har af enkelhet och ordning i allt kvad som rörer de admiatsirativa detrijerma. Vill man bereda dessa; och vil mean derigenom tillvägabringa hushållning för Staten, på det hela, då fiaser man läst: att bidshållandet al fourage-pass. volancer såsom en forsfaramde serskild afgift, måste medföra stora kos:nader i och för uppbörd, kontrell och redovisning, som alldeles ej behöfdes, om medlen för fourageringen vid möten och marcher utgingo frå samma fond, som manskapets underhåll, m. m. Afvea då uppbörds beloppsr åro helt ringa, gå dessa kostnader till rätt betydligt; och douceurer, gratifikationer, arfvoden, m. m. blifva större, i ssmma min fordernea äro mindre. Härmed förenade sig Johan Persson från Upsala län. Anders Trysen från Östergöthland (muntligen) yttrade, att om Statsutskottet icke tillstyrkt annat, än hvsd Hr Rsutersvårds motion innehåller, eller endast uppbäft den, på ett förrärmarde säst tillkomme skyldigheten för rustoch rotehållare att för hvarje karl utbetala 7 Rdr bko til! dennes underhäll vid exercismöten, skulle han icke talat e mot betänkandet; men då Utskottet gått än längre ech tillstyrkt ett arsiag af S:atsmedien till icke mindre belopp än 476.000 Rdr, kusde ben derpå icke ingå, då denna summa naturligtvis ytterligaTe skulle onerera båtsmanshållet. som icke erhållit minsia lindring i sin rotering, utan tvärtom en ö kad u:gift, ehuru de hemman, som äro anslagna till båtsmanshåll, ofta äro lika och måkänta ännu svåraro tryckta af roteringsbö: dan. Håkan Nilsson från Skåne förenades sig med Johon Oisson och ansåg billigt, att fourage-passevolansa:gifien jemväl! försvunne, likaså väl som mötes-psssevolansafgiften för manskapets underhåll, fastän han fruktade, att detta billiga yrkande skulle vinna motstånd från flera håll. Per Jönsson från Christianstads län (muntligen): Uti Skåne veta vi nogsamt hvilken börda rustningen uigör, enär kostnaden för ett nummer der uppgår till öfver 200 Rdr bkto ärligen. Kavalleri-:! et i Skåne kostar för kvart år 400,000 Rår bko,: och Iafanteriet hälften af derna summa. Det vore! en stor lättnad i detta onus, om ej allenast mötas-l:! passevolansafgiften utan äfven fourage passevolan sen för evigt försvunne. Men om båda delarne nu :! icke låta sig verkställa, så må vi icke vara alltför ! anspråksfulla, utan torde det vara bäst att bifalla utlåtavdet, sådant det förefinnes. Anders Andersson från Skaraborgs Jän (muntli-l! gen) förklarade, att han visserligen sjelf är rusthål-l4 lars, och att en stor del af hemmansegarne inom ! de härader, hvilka han representerar, äro detäfcen.: samt att de hade en rustoinpg, som är mera betungande än för andra orter i riket, enär hos dem äro ! förlagde Lifregementets husarer, hvilka ofta kom-I1 I l LJ f I g mendoras till möten vid Stockholm. Han vore således en ibland dem, gom hafva mest sköl uti att önska lindring uti de med rustningen förenade afgifter. Det vore derföre glädjande för bonom att, ehuru ban i Utskottet ofta fåt erfera, det rusthållarne i afseende på rustningen så till sägandes anses stå utom logen, emedan vid rustningstjenstenslr ätegarde många fördelar skola blifvit dem beviljade, hafva lyckats kunna tillvägabrioga ett tillstyr-s kande sådant det närvarande, hvilket han hado hop-9 pats icke skola inom Bondeståndet finna någon mot-b sägelss; hvadan det hade varit önskligt, att Johan Ols-h sons yrkande om fouragpassevolansen uteblifvit. Tala-j? ren åberopade da stäl Utskottet anförtoch tillade: Fie-r re af vårt stånds medlemmar skola måhända draga ih betänkende att lemna sin röst till bifall af Utsottetah tillstyrkan, emeden derigenomivgenlindringuppkomk mer för båtsmanshållet. Statsutskottet har visserligen a ifven tagit det i betraktanda, men icke funnit båtsI manshållet hafea anledning till något yrkande ild igt med den år 1899, rot Bondeståndets protest, ri så ofarligt och våldsarat beslutna mötes-pessevo-)b S detta afseende, som kan hafva ett föremål jomför-!s r janssfsiften. Ingen skulle kellrs än jag önska, nåzon iindring för båtsmanshållet, hvilket äfvonledes ychöfver en sådan, men jag tror, att denra fråga lh icke står i samband med den närvarande, utan bör a jerskildt behandlas. Jag yrkar på det högsta bifeil!b ill utlåtandet, till hvars afgifvanda Utskottet haft!k ;å mycket större skäl, som Konungon i sin propoa ition om Statsverkots tillstånd och behof uttryckigen gifvit sin åsigt tillkänna, att lindring företräd lesvis bör beredas i de bördor, som hvila på jordruket. Ib En stor del af Ståndet hördes häruti isstömmea. sc Nils Persson fr. Södermanisnds län (muntligen) I upptog till hesvarande Johan Olssons skrift. Tal. sc lade önskat, det nämnde värde Ledamot lätit sig töja med Utskottets tillstyrkande, enär ruetbållarno le afssende på den föreslagna lindringen blifyi: ställja uti samma kategori som rotehållare, dymedelstP tt usphörande af passavolsnsen för karlen blifvit