Johan Olsson från Stockholms lån (skriftlig:5)
yrkade återremiss, usder orkännsnde bkväl afför
tjenssen i Usskurtetss arbete. Men då U skottet
som i hufvudsaken uppfjlit motiore 8 syite, i er
så vigiig del dersf, som fouraje passevolansen, al-
vikit ifrån den allmänna principen, u beger bin
sig at: få fästa uppmärkramhaten på det mintre
ändamålsenliga dervid. — Emot U sketteis yriran
de: catt någon föränd.ing i rus bållares af ålde
eegande åligganden at: vid möien besörjs vytier-
ehästarnes fourageriag icke skäligen synes böra med
egifvas, då rusthållarne äro pligtige att bel: åre:
qunderhålla nummerhäs!arpe, ville han blot! i all
mäntet invända: ait den ökade rali ärlyxen vig re
montering, beklädnad, utredring och besäring, vig
Kavalleriet visar sig bafva medfört ännu mere
eprovortionerliga kostosder för rusthållarne, än in
om Iafanterist för ratehbållare; och att såled:s den
ringa lindrizg, som fvu:ega-passevolansens afskaf
fande för roiehållare insebår, synes vara billig.
Han hoppades af den ande, som nu råder inom
fepresentatioasen, afseende på detta förhålla
de; man lät nu lycklig vis inom detta stånd käns
Jan för det allmännas fördal leda sig ifrån all små-
sinn:d splittring; det vore icke nu, sora förr, ast
vid frågan om hvarje minskad börda för den ena
folkklassen, motskälen uppsökas i den hunodrads
rundstycksdelen sådant möjligen kunde öka för de
andra; och då skulle, som han förmodade, detta
skäl äfven i sin mån göra sig gällande, så i de an-
dra Ståadea, som i dotts. Men ännu ett skäl,
som ytterst hemtade sin styrka ifrån just dan all-
mänra fördsl, som nationen har af enkelhet och
ordning i allt kvad som rörer de admiatsirativa
detrijerma. Vill man bereda dessa; och vil mean
derigenom tillvägabringa hushållning för Staten,
på det hela, då fiaser man läst: att bidshållandet
al fourage-pass. volancer såsom en forsfaramde ser-
skild afgift, måste medföra stora kos:nader i och
för uppbörd, kontrell och redovisning, som allde-
les ej behöfdes, om medlen för fourageringen vid
möten och marcher utgingo frå samma fond, som
manskapets underhåll, m. m. Afvea då uppbörds
beloppsr åro helt ringa, gå dessa kostnader till
rätt betydligt; och douceurer, gratifikationer, arf-
voden, m. m. blifva större, i ssmma min forder-
nea äro mindre.
Härmed förenade sig Johan Persson från Upsa-
la län.
Anders Trysen från Östergöthland (muntligen)
yttrade, att om Statsutskottet icke tillstyrkt annat,
än hvsd Hr Rsutersvårds motion innehåller, eller
endast uppbäft den, på ett förrärmarde säst till-
komme skyldigheten för rust- och rotehållare att
för hvarje karl utbetala 7 Rdr bko til! dennes un-
derhäll vid exercismöten, skulle han icke talat e
mot betänkandet; men då Utskottet gått än längre
ech tillstyrkt ett arsiag af S:atsmedien till icke
mindre belopp än 476.000 Rdr, kusde ben derpå
icke ingå, då denna summa naturligtvis ytterliga-
Te skulle onerera båtsmanshållet. som icke erhållit
minsia lindring i sin rotering, utan tvärtom en ö
kad u:gift, ehuru de hemman, som äro anslagna
till båtsmanshåll, ofta äro lika och måkänta ännu
svåraro tryckta af roteringsbö: dan.
Håkan Nilsson från Skåne förenades sig med Jo-
hon Oisson och ansåg billigt, att fourage-passevo-
lansa:gifien jemväl! försvunne, likaså väl som mö-
tes-psssevolansafgiften för manskapets underhåll,
fastän han fruktade, att detta billiga yrkande skul-
le vinna motstånd från flera håll.
Per Jönsson från Christianstads län (muntligen):
Uti Skåne veta vi nogsamt hvilken börda rust-
ningen uigör, enär kostnaden för ett nummer der
uppgår till öfver 200 Rdr bkto ärligen. Kavalleri-:!
et i Skåne kostar för kvart år 400,000 Rår bko,:
och Iafanteriet hälften af derna summa. Det vore!
en stor lättnad i detta onus, om ej allenast mötas-l:!
passevolansafgiften utan äfven fourage passevolan
sen för evigt försvunne. Men om båda delarne nu :!
icke låta sig verkställa, så må vi icke vara alltför !
anspråksfulla, utan torde det vara bäst att bifalla
utlåtavdet, sådant det förefinnes.
Anders Andersson från Skaraborgs Jän (muntli-l!
gen) förklarade, att han visserligen sjelf är rusthål-l4
lars, och att en stor del af hemmansegarne inom !
de härader, hvilka han representerar, äro detäfcen.:
samt att de hade en rustoinpg, som är mera betun-
gande än för andra orter i riket, enär hos dem äro !
förlagde Lifregementets husarer, hvilka ofta kom-I1
I
l
LJ
f
I
g
mendoras till möten vid Stockholm. Han vore så-
ledes en ibland dem, gom hafva mest sköl uti att
önska lindring uti de med rustningen förenade af-
gifter. Det vore derföre glädjande för bonom att,
ehuru ban i Utskottet ofta fåt erfera, det rusthål-
larne i afseende på rustningen så till sägandes an-
ses stå utom logen, emedan vid rustningstjenstenslr
ätegarde många fördelar skola blifvit dem bevilja-
de, hafva lyckats kunna tillvägabrioga ett tillstyr-s
kande sådant det närvarande, hvilket han hado hop-9
pats icke skola inom Bondeståndet finna någon mot-b
sägelss; hvadan det hade varit önskligt, att Johan Ols-h
sons yrkande om fouragpassevolansen uteblifvit. Tala-j?
ren åberopade da stäl Utskottet anförtoch tillade: Fie-r
re af vårt stånds medlemmar skola måhända draga ih
betänkende att lemna sin röst till bifall af Utsottetah
tillstyrkan, emeden derigenomivgenlindringuppkom- k
mer för båtsmanshållet. Statsutskottet har visserligen a
ifven tagit det i betraktanda, men icke funnit båts- I
manshållet hafea anledning till något yrkande ild
igt med den år 1899, rot Bondeståndets protest, ri
så ofarligt och våldsarat beslutna mötes-pessevo-)b
S
detta afseende, som kan hafva ett föremål jomför-!s
r
janssfsiften. Ingen skulle kellrs än jag önska, nå-
zon iindring för båtsmanshållet, hvilket äfvonledes
ychöfver en sådan, men jag tror, att denra fråga lh
icke står i samband med den närvarande, utan bör a
jerskildt behandlas. Jag yrkar på det högsta bifeil!b
ill utlåtandet, till hvars afgifvanda Utskottet haft!k
;å mycket större skäl, som Konungon i sin propo- a
ition om Statsverkots tillstånd och behof uttryck-
igen gifvit sin åsigt tillkänna, att lindring företrä- d
lesvis bör beredas i de bördor, som hvila på jord-
ruket. Ib
En stor del af Ståndet hördes häruti isstömmea. sc
Nils Persson fr. Södermanisnds län (muntligen) I
upptog till hesvarande Johan Olssons skrift. Tal. sc
lade önskat, det nämnde värde Ledamot lätit sig
töja med Utskottets tillstyrkande, enär ruetbållarno le
afssende på den föreslagna lindringen blifyi: ställ-
ja uti samma kategori som rotehållare, dymedelstP
tt usphörande af passavolsnsen för karlen blifvit