E!ter att sålunda uti en ssrie hafra genomgått Revisorernes afgifne berättelser och med anledning af de deri förekommande anmärkningar hafva vidtagit da åtgärder, som med stöd sf Riksdagsordningens 29 ålegat SiatsUtskottet, samt i öfrigt till Rikets Standers vidare ompröfning hafva framlagt de erinringar, som vid hvarjs punkt uti revisionsberätte!serne sig förete, har Utskottet likväl trott, att denne, från framfarne riksdagars praxis hemtade ordning för behandlingen af statsrevisioner, icke, uppfylier sitt ändamål, då den blott framställer en siyckad bild af statsförvaltningens gång, hvarigenom Rikets Ständer icke eller blifva 1 tillfällo att uti ett sammanhang öfverskåda denna förvaltning, hvilken från eu mängd, hvar för sig, mindre betydliga tilldragelser, lånar en karakter, som endast af de spridda delarnes sammanföring blifver rätt åskådlig. Då Utskottet rörande de af Revisorerne anmärkte förhållanden, hvilka icke blifvit af KonstitutionsUiskotte:s handläggning öfverlemnade, för hvarje serskild fråga funnit föga att tillägga eller föreslå, kan likväl Utskottet icke uraktlåta att till Rikets Ständers uppmärkssmma ompröfvande afstatsmedlens förvaltning framställa följande öfversigt deraf. Med förbigående af de vigtigare frågor, hvilka här endast få anmälas såsom handlagde och äfven äro uti 8S 3, 5, 6, 67 och 131 omnämnde, såsom gifae anledningar till en mer omfattande granskning af Riksstyrelsen, återstår ett större antal anmärkningar, visserligen rörande ämnen af mindre omfång, men hvilka samfält dock vittna om den ringa uppmärksamhet, åtskillige af rikets förvaltande verk lemnat åt Revisornes ofta förnyade erinringar om en sparsammare hushållning i detalj, hvilka erinringar, i stället att föranleda underdåniga förslag till afhjelpande aflänge öfverklagade brister, endast synas hafva framkallat förklaringar (pag. 3, 414, 62, 76,) egnade att undanrödja de lagliga skälen till anmärkningar, dervid understundom uttryck blifvit begagnade, synnerligast år 4836 af Kongl. Krigskollegium, Förvaltninger af sjöärenderna och Konvoykommissariatet, som synas mindre lämplige vid bamötande af den andra statsmaktens gruadlagsenliga åtgärder. Utskottet tvekar ej att uttrycka dess på här ofvan enförda fsecta gruadade öfrertygelse, att uti Statsförvaltmningen misshushållning i flera tall egt tum, och att Rikets Ständers revisorers derom förnyade anmärkningar uti ingen väsentlig mån verkat till en bättre ordning eller undanrödjande af sådane brister i Styrelseverkens organisation och förvaltning, hvarigenom en noggrannare vård om Statens medel borde inträda; hvarför Utskottet jemta de serskilde ofvan föreslagne underdåniga skrifvelser tillika föreslår Rikets Ständer att hos Kongl. Maj:t anhålla, Det sådsne föreskrifter måtte meddelas Rikets Kollegier, och förvaltande verk, hvarigenom desamma på det strängaste tillförbindas att med största noggranhet efterkomma, hvad Kongl. Maj:t, på grund af Rikets Stänrders bestiut och gällande lagar, velst dem anbsfalla; börande desarama hafva ingen möda ospard att, uti hvarje dem åliggande förvaltningsgren, iakttaga den största sparsamhet och hushållning, samt att med skyldig grannlagenhet bemöta de anmärkningar, som af Rikets Ständers Reviserer göras emot dera: förvaltning och räkenskaper. Röservationer hafva skett af Hr doktor Thomander mot förslaget angående Kantzlirådet Ligerheims expektionslön, hvari Biskop Hedrea samt pros:arne Stenhammar och Berlin instämdt, af de två förstnämnda och He Helsingius mot det ofvanstående slutliga omdömet, och af Hr Hallenborg, hvari 40 ledamöter instämdt emot förslaget att låta revissorernas anmärkningar förfalla, blott för det de rörda små summor, emedan det är missbruken sem böra beifras, de må angå millioner eller några få riksdaler.