riksdag, det är så styggt att de vilja tala om
försvarsverket, då de veta att Konungen icke
tycker om det. Han försäkrade också, att
blott man kunde vinna rågon lindrirg i rust-
ning och ,roteringa, så hade han för sin del
intet emot lustlägren och grannlåternax (mili-
tärlyxen), hvilket allt Konungen bättre förstod,
och som i alla fall icke träffade bondeståndet,
— att en del af bevillningen stryker med till
grannlåterna, låg :;stom den goda representan-
tens förmåga att sammanbinda orsaker och ver-
kan.
Att man nu koromit till ett något vidsträck-
tare begrepp om representantens skyldighet att
sjelf, så långt hans förmåga sträcker sig, äfven
egna sin omtanka åt den vigtiga samhälls-
angelägenheten försvarsverket, synes bäst af de
animerade diskussionerna om tredje hufvudtiteln.
Ingen fraktion försummar sin rättighet att in-
fluera på besluten angående denna titel; skil-
naden är blott, att de devuerade alltid votera
för anslag, då de andra stundom votera emot.
De förre söka icke mindre än de sednare att
stödja sina vota på skäl och skulle finna sig
föga smickrade af den föreställningen, att de vote-
rade af purt devuemang. De begära blott, att
motsidan ville hafva den artigheten att, jem-
väl af devuemang, innebålla med sina skäl och si-
na vota, och då undfaller dem lätt det påsti-
endet, att ständerna äro obefogade att inlåta sig
i undersökningar rörande försvarsverket, och
att detta helt och bållet tillhör regeringens de-
partement.
Att detta är falskt ligger redan i begreppet
af representativ styrelse; med detta begrepp lå-
ter nemligen icke förena sig, att folkets ombud
skulle göra sig till voterings- eller jamachiner,
så snart frågan rörde en viss, högst vigtig sam-
hällets angelägenhet. Dernäst kommer i ordnin-
gen, alt ständerna allena skola bestämma an-
slagen till armen och, hvad ej mindre är, dessa
anslags fördelning; och detta skulle de utföra
utan att ingå i undersökning af försvarsverket i
allmänhet — försvarssystemet — eller försvars-
verket i synnerbet — systemets organisation!
Vidare förekommer R. F: s 80 , som säger:
pkrigsmakten till häst och fot så väl som båts-
manstållet af rotering och indelning förblifver
vid de med landet och städerne upprättade kon-
trakter och indelningsverk, hvilka till deras
bufvudgrunder skola orubbade vara intill dess
Konung och RB. St:r finna nödigt någon ändring
deru!i samfälldt att göra, kunnande ingen ny el-
ler tillökad rotering, utan genom Konungs och
Ständers sammanstämmande beslut, tillkomma ,a
och hvilken tydligen ålägger Ständerna att
äga och använda kunskap om försvarsverket
både i dess allmänhet och i dess detaljer, för-
utan hvilken kunskap och dess användning Stän-
derna omöjligen kunna fatta beslut i de mil,
nyssnämnde till deras pröfoing och beslut an-
befaller.
Ändtligen ser man vid jemförelsen emellan
nyssnämnde 80 RB. F. och den 89 samt R.
0:s 32 , dels att den förra är en uttryck-
lig inskränkning af den åt Konungen genom den
sednare förlänade rätt att organisera allmänna in-
rättningar, dels ock att Ständerna äga fullkom-
lig rätt att angående försvarsverket ej allenast
för sin del beslutac åtskilliga förändringar
efter 80 RB. F. utan äfven att i enlighet med
34 RB. 0. öfverlägga om försvarsverket i hela
dess vidd och, om så nödigt finnes, för Konun-
gen framlägga planen till ett helt försvarssystem. i
Men allt hvad grundlagen åt Ständerna, om än!
såsom en blott tillåtelse, uppdragit, det är en j
befallning, i moralisk mening.
ANS e—
— Dagens annonsblad underrätta oss om det
benefice-spektakel, som i deg åtta dagar tilll
kommer att ocifvas för enkefru Sällström. hvil-