VA f CB SETT RARERRRARAEARO SA SA
borde uadantagas de hufvudstäder, der de enskilde
teatrarne stå under en ovilkorlig censur. Hvad å-
ter angår teatrarne i delagbundna länder, der man
systematiskt förfarer, och der publicitetslagstiftningen
icke stadgar om en afgublicitetens former, men om dem
alla och der teatercensuren är vida mera bunden, der
hade sjelfsvåldet gålt längre än man kunde före-
ställa sig. Grefven menade dock icke egentligast
Ergland. B detta likväl så fria land äger Öfverste
Kemmarherren fullmyndig uppsigt öfver de stora
teatrarne samt Coveontgarden och Drurylane; ech de
ringare tyglas någorlunda af den Engelska offentli-
ga återhållsamheten i vissa ämnen, hvilken åter lätt
förutsättes i ett land, der ännu de religiösa sederna
icke medgifva ljudet af en violin, än mindre skå-
despel, på sön- och högtidsdagar. Dock går den
sceniska otvungenrheten, äfven i Ecglaed, längre,
än hvad enskilda teatrars förespråkare hos oss skul-
le vilja tillåta. I Frankrike gick det längre, ja vi-
da längre än mången, som ej sett det, torde sam-
tycka att tro. Der hade Grefyven sett de tvenne
första personerna i Treenigheten, och Jungfru Ma-
ria, Jakobs stege, Paradiset och helfvetet på sce-
nen framställas. Han hade sett regerande kejsare
framställas på ofördelaktigaste sätt, och samtidiga
konungamerd, bland andra kejsar Paul I:s, på sce-
nen verkställas. Och hvad den erotiska genren be
träffade — ja — så hade han sett saker, som icke
på detta rum kuade skickligen beskrifvas och som
han icke ens borde asmtyda, enär han såg damer
närvaraede på läktaren. Sådant vore dock ökändt;
men sem värre är, mödrar, hvilka föra sina döttrar
på småteatrarne, utan att i förväg hafva läst pje-
serna, årgrade sig ofta och bitterligen. Genom
Septemberlagarne och regeringens allvarsamma åt-
gärder hade tillståndet visserligen blifvit väsendt-
ligen förbättradt. Afven kar Theatre Frarcnais be-
mögat sig om en reaktion (men kan njuter en sub-
vention) motsvarande 100,000 Rdr bko. Sannmt är
eck, att Franska allmänheten visat en reaktionär
vämjolse vid det beskrifne oskicket. Mvad angick
Stenborgs teater, så kunde den här ej komma i.
beräkning. Stemborg var aktör vid operan, han .
lydde den minsta vink från vederbörande och ha-
de för intet pris velat misshaga sir kung.
En annan värd Talare tycktes anse, att enskilta
teatrar icke skulle uppföra osedligare stycken än
vissa som på Kongl. Teatern blifvit uppförda. Gref-
ven bestred, att sådana blifvit derstädesrgifna. Väl!
hade han sig bekant, att Viclorine blifvit af teater-:!
recensenter så bedömd, men denna Victorine vore
ett stycke af vacker, sedlig syftning, och garska
sedligt utfördt.
Hr Hjertss anmärkning angående bristande loka-
lisering af de pjeser som den medgifva, hade sin
fullkomliga riktighet, och Grefven vidhöll belt och
hållet publikens rättmätiga anspråk på undanröd-
jande af det osammarhang, och den osannolikhet
som uppkommer genom onödigt bibekållande af ut-
ländska termer och blomständigheter.
Något som enskilda teatrar omöjligen förmå är
4) skolor och 2) persionsansatalter. Men utan skola
eges icke sådana sujetter, som Grefven nyss anfört.
Att han bland dessa icke nämnde den ypperst älsk-
värda aktrisen Mamsell Högqvist, hade hvarken va-
rit en glömska, eller en oräicvisa, ty han hade ta-
lat om de uader de sednare sju årens direktion
bildsde elever, och hon engegerades ef Hr Gref-
ve Puke. Den buvarande direktionens förtjenst i
anseende till henne, var att genast hafva uppfattat
hennes ovanliga värde. ) — aMen då så utmärkta
sujetier som hon, fortfor Grefren, coch män af så
genialisk talang som t. ex. Hr Almlöf, (åtskilliga
af hans förtjenie kamrater icke att förtiga), —
män, säger jag, af en bildning som i ungdomen
egnat dem till hvad väg som hällst, dom erhåller
man icke, med mindre ålderdoms-utsigt dem bere-
des. En god teater kan icke i Stockholm existera
utan sitt Carlberg och sitt Ulriksde hl, och vid mia-
net af min styrelse blir mig alltid tillfyilestgörande,
att jag anlagt skolor sådana, att en Torsslow der-
ifrån utgått, och att jag är stiftare till teaterns,-
orchesierns- och machineri-statsns pensionskassor.
Hvad beträffar konstnärens lott vid enskilda tea-
trar, så gifves visserligen undantag, men i regeln
är den hårdare än tänkas kan. — Ja, konsinärs-
känslan, som trifves vid det engagement till en
Kongl. teater, hvilket tecknats å Konungens väg- S
nar, ech stälit konstnären i Konungens tjenst, den- i
na artistiska känsla reser sig emot engegement attlg
vara en esskild direktörs sujett; ech jag säger, jeg;
må enskilda teatrar uppsättas, men de skola icke k
örmå engagera sådana personer, sådane som de,j
hvilka jag i detta anförands namngifvit.
Må jag dock icke vara envisare än den Kongl.
Teaterns direktörer, Teaterdirektionen; i samtal
med dem har jag inhemtat, att de alldeles icke äro
emot enskilda teatrar i Stockholm, enär de sf dem
befara föga eller åtminstone blott ett hastigt öfver-
sående intrång. — Jag tror, att de se saken väl
anguiniskt, dock kunna de bedöma närvarande för-
rållandet riktigare än jsg. — Må jag imedlertid
safva utredt att jag icke fört deras talan och att
ie med all liberalitet åse frågan om enskilda tea- D
rars tillåtande.,
Hr Dalman erinrade, att han icke trodde Rid-
lerskapet och Adeln konstitueradt till ett kritiskt -.:
ribunal för bedömande, vare sig af sceniska pro- k
lukter eller af sceniska artister. Talaren hade så--.
edes ej ingått i något omdörse öfver arten af del,,
tycken, som uppfördes på den Kongl. Teatern. Han re
ade icke gjort någon beskyllning, utan endast dra-!1,
it den slutföljd, att då enskilda teatrar voro un- 4;
lerkastade censur, det icke vore sannolikt, att den-
a skulle vare mindre sträng i sin granskning mot!
lessa, än mot den Kongl. Teatern, och att följakt-st
igen någon mer osedlig pjes icke skulle tillåtas
ill uppförande på privat-teatrarna än på den mo-;!;
ropoliserade. ls
Hr Munck af Resenschöld väckte i anledning af s
imnet en ny motion om anslag will premier åt in- Db
emska författare af pjeser, hvilka kunde uppföras
Kongl. Teatern. I Danmark voro dessa premier m
00 Riksbanksdaler. I sc
Plenum på Biddarkuset d. 15 Maj f. m. Is
(Slut från Lördagsbladet). 3
Statsutskottets betänkande N:o 57, rörande utgif- m
erna å Sjelle hufvudtiteln (Milda stiftelser). I
Anslaget till Institutet för Blinda och Böfstumma. sj
ER vn KR RR RR KR ARR Fra pr Vore
HR — AV -- RUTA I RA RR
Am
PD Orm FH ) FA FT
2 mv nn AH
ti
d
få
c on 5
ll
om
3