varnat och ordat — ja, alltför mycket — talat och
skrifvit både mot Rikets Ständers förmåga att
bedöma försvarsverkets ställning och behef, och
mot Ständernas behörighet att derom ingå i pröf-
ning. Denna åsigt är icke allenast vådlig för all-
männa välfärden, utan ock ledande till en betänk-
lig förmärmelse mot G:undlagen. Den deruti Ri-
kets Stränder ålagda pröfning af Statsbehofven skulle
aldrig kunna till Konungens och Nationens båtnad
fullgöras, derest densamma vore af den ytliga be-
staffenhet, att den aldrig sökte rationella grunder
för omdömet — grunder, som icke bero af nycken
och stuaden, utan härleda sig från den oeftergifli-
ca synpunkt, att statsanslagen böra syfta till be-
främjande af det goda, det sanna, det ädla,
det i fosterländsk mening och statsekonomiskt af-
seende nyttiga; men icke under någon förevändning
antagas böra utgå, dels oförändrade, dels tillökade,
i ändamål att fortsätta och unrderhålla en riks-
skadlig statsförvaltning, ett bristfälligt, luxuriöst,
förtryckande, kostsamt ech ingalunda ändamålsoa-
ligt försvarsverk. Att vilja i fråger em landt- och :
sjöförsvaret umdanhålla Konungen det utarbetade
förslag, det ledsnde omdöme, det mogna utlåtan-:
de, som Rikets Ständer kollektivt utan tvifvel skulle
kunna, på ett tillfredsställandse sätt, meddela, synes!
icke instämma med det undersåtliga nit, hvarom
man alltid söker att Konunger förvissa. Då, en-
ligt hvad ea ledamot af Stånadet upplyst, till och
med den ef samtidens historieskrifvare, som mest
nitälskar för Konunagamaktens intresse, erkänt, att
aSverges krigsmän vunnit sina mest lysande segrar
i skinnpslsar och vadmalströjor, så terde åtmin-
stene böra medgifvas, att några historiska miamen
icke föranleda till Statens betungande för den del
af försvarsverket, sem endast afser lyxens ändamål
och det kast-intresse, som vill bibehålla ett Ami-
ralitet, fullt ut lika öfrerflödigt, som en ster el
af det höga krigsbefälet. Om det sednare skulle
söka från försvarsverket i allmänhet vända Rikets
Ständers uppmärksamhet under åberopaade af nå-
gen stor härförare-talang, så lärer åtminstene icke
det förra kunna, mod en likartad bländande före-
teslse, skingra Rikets Ständers hugkemster af sjö-
försvarets sorgliga öden.
Af mitt au afgifoa yttrande synes visserligen,
ait jag, med hänsigt till Svenska sjöförsvarots mär-
varands oefterrättliga tillstård, hade önskat före-
varande betänkandes återromitterande, till ämnets
närmare utredning, så i afseende på principer, sem
detaljer; men det ovazrliga förhållamde, som för
Rikets Ständer uppkommit derigenom, att HM. M:t
Kenungers nya Regering ännu leke blifvit ergani-
serad, att, i afvaktan derpå, hopade regsringsären-
der, så till sägamdes, hvila utam handläggning,
samt att under ovissheten, i afseende på Riks-
dagens. fertsättring, måste amtagas, att Hans Mej:t
afeigt är, att med fjearde riksdagsmånmadens förlopp
låta inrgevarande riksmöte afblåsa, faner jag mig
böra, af emständigheternas tvång sålunda föranledd,
frånträda min önskan af återremiss ech yrka bifall
till betänkandet i des: helhst. Skulle, emet kvad
nu visar sig sannelikt, riksdagen komma att efter
nämnde tid fortfara, så må det vara tillåtet att
hoppas, att StatsUtskottet, till afhjelpande af Ko-
nuagens och rikets högt påkallade bekef af ingri-
pande kjelp för sjöförsvaret, åter upptager detta
riksvigtiga ämme och deruti uppgifver de förslag
till sjöförsvare:s nya organisation, hvartill omstän-
digbeterne föranleda.
Den synnerliga moderation, hvarmed SstetsU:-
skottet tillvägagått, vid afgifvande af sitt förslag till
reglerande af statens militärutgifter, synes böra till-
vinna Utskottet ej blott det bifall som majorite-
ten inom detta Siåxd tyckes deråt egna, utan äf-
ven Kongl. regerisgens odelade tacksamhet. Man
påmiane sig, att Utskottet hade, på grund af sam-
manstämmande yttranden från tvenno Riksstånd, de
mest giltiga anledningar aw föreslå rätt betydliga
I nedsättniogar på de förut existerande tredje och
fjerde hufvudtitlarne. Man erinre sig jemväl, att de
nya grunder för försvarsverkets organisation, Stais-
Utskottet förespeglat Rikets Ständer, just åsyfia
dylika nedsättningar. Man återkalle likaledes i
minnet, att krigsförvaltningens uppdegades otaiiga
brister verkligon kunnat berättiga Utskottet till ett
likartadt bandlingssätt; — och man skall, på hvil-
ken politisk ståndpunkt man än må befinna sig,
icke rättvisligen kunna neka, att StatsUsskottet,
då det, i stäliet för att begagna de, att jag så må
säga, hårda åtgärder, Utskottet varit befegadt att
föreslå, beredt utväg till ett successivt öfvergångs-
system, utan vidtagande af en för mången tilläf-
ventyrs missheglig, allt för hestig rubbning af det
besiående — leranat sådane bevis på återkåilsamhet
och lugn besinning, som verkligen förtjena att tagas
i öfvervägande och väl behjertas af både Korung
och Stärder. Dearna värdiga hällning bör icke hel-
ler gå förlorad för dem, som emot Utskottets för-
slag uppträgt med allt för oblida och förnärmande
opinionsyttringar — de der utmärka ett eftertänk-
ligt partisinne, hvilket, i sine försök att sätta Ri-
kets Ständers konstitutionella verksamhet under en
prohibitiv makts välbehag och godtfinnande, bear-
betar sösdrizg mellan Rikets Ständer inbördes och
göndring likaledes mellan de båda statsmekterna.
sn s———N
Uti Presteståndets plenum sistlidne afton ab-
solverades 9:de bufvudtiteln, hvilken i åtskilliga
punkter återremitterades. I dag förehades 40:de
FE OT . 3 - 2 CR a a a