verken, som derigenom gå förlorade, och erinrar sig, att en dag under sommaren är för land!mannen lika vigtig som 40 under vintern. Största delen af Siåndet hördes instämma med Strindiund. Nils Persson från Sädermanland: aSedan år 184: har Staten beskosiat öfver en och en haif miilion: riksdaler för beväringsmenskapets vapenöfoisgar, utan att detta manskap hisuills beböft anvärdas. Uader fredstid synes mig 8 å 40 dygns exercis vara fuilt tillräcklig. För lindtmasnen är dat af yttersia vigi, ott besparing äfvsn härutinnan iakttages, ej blott i anseende till de dryga kostnader, som Btaten får vidkännas, uten ock af ds många dyrbara dagsverken, som gå förlorade, helst det ofta bänder, att en rindre bemedlad husbonde måste släppa från sg sia enda arbetare, under en tid då arbetet är som nödigast. Skulle krig uppkomma, så lärer väl ej brådskan blifva så ssor, att ju icke beväriagen får tillfälle till 44 dagars oller 3 veckors öfaing, hvilken i ett sådant ögonblick biefve för densamma så mycket mera nyttig, som ständigt nja uppfinnisgar och förändringar ske usi militärväsendet, så att en beväringsyngliag, hvilken för några år tillbaka undergått vapenöfaiog, är måhända alldeles främmande i afsecade på den exsreis, som några år derefter kommit i bruk. I likbet mod Hans Jansson, afstyrker jag a:t uppföra ifrågavarande anslag såsom ost förslagsansleg. Häruti instämde en mäsgi ledamöter. Ola Jeppsson från Blekinge: aPå de skäl, hvilka så väl af Hans Jansson och Strindiund blifvit an: förda, yrkar jag återremiss af förevarande punkt ech får upplysa, att frågan om Baväringsmanskapoets vaperöfsingar äfven blifvit remisterad till all männa Bssvärsoch Ekonoemi-U:skottet, samt att den afdelning, som, i följd af Johan Olofssons från Stockholms län rmeoiion i ämnet, handlads frågan, tillstyrkt, dst boväringers vepsnöfningar skulle äga rum endast hvart femte år, samt ett hvad som derigenom besparades af anslaget, skulle användas till upphjelpande af klädasoch vapenförråderns; hyvarvid i afdelningens minne återkallades det olyckliga landtvärnet och dess svåra öda, orsakadt genom brist på det nödvändiga. Utskotte: underkände detta af delningens förslag, på det skäl att en öfvad och disciplinerad trupp icka skulle kunna erhåll!ag vid påkommande krig, i kändelse ej vapsenöfalngarne blefvo tätare. Man besinne dock bärvid den stora arbetskraft, som ryckes från jordbruket, och bvaral saknaden är för landtmannes, hvilken måste anse hvartenda d:gsverke för dyrbart, ganska kännbart. Jeg upprepar mitt yrkande om återremiss.n, Anders Larsson från Upsala län talade i öfrerenastämmelse med Ola Jeppsson. Nils Persson från Örebro län tilkänregaf, stt Bordesiåndets ledamöter uti StatsUtskottet äfven i detta fall sökt iakttaga all möjlig sparsamhet, man stadnat bland minoriteten, samt upplyste, att man inom Utskottet till och med velat uppdrifva tiden; för beväringsmanskapets årliga vapenöfaingar till 21 dygn. Henrik Hansson från Elfborgs Län åberopade sin i ämnet väckta motion, om hvars innebål! hsn erinrade, samt förenade sig i öfrigt med Nils Persson från Södermanland. Hans Jansson från Elfsborgs Län yttrade, att, så frasat den önskade indragningen af halfva stå ende armeen komme att ega rum, skulls han visserligeo icke hafva någet emot förlängning af tiden för beväringsmanskapets årliga vapenöfningar; men under närvarande förhållanden medförer en sådana förlängning endast en ökad tyngd, utan nigon motsvarande nytta. Sven Johnsson från Jemtlands Län instämde med Strindlund och Nils Persson från Södermanland. Denna punkt återremitterades. . 25:09 Försvarsverket i allmänhet eller Kongl. Krigskollegii departementer, hvarunder äfven upptagas indelta räntor för Åkers krutbruk och Husqvarnarna gevärsfaktori. Hans Jansson från Elfsborgs Län: De under deana puokt omnämnde 70,000 riksdaler utgöra ett talande bevis, huruledes tillfälliga statsanslag vanligen öfvergå till ständiga. Da beviljades vid en Riksdag såsom extra anslag, och vid en annan uppfördes de på Ordinarie stat. Uader denna punkt fianets jemväl en utgiftspost för Carl Gustafs Stads gevärsfaktori. Då man erinrar sig historien om detta fektori, Motala verkstad, m. m., så är det svårt ait veta, hvar det till slut stadnar med dylika anslag. Jag yrkar återremiss, på det Utskottet måtie komma i närmare tillfälle att bestämme, huru de under denna punkt inbegripne anslag skola användas. Med Hans Jansson förenade sig Nils Persson mn Södermanland, Zetterberg, Kiklblom och Lindck. Fredrik von Zweigbergk från Skaraborgs Län: Vid denna punki har jag uti mitt statsregleringsförslag yttrat: U:ii den af Rikets Ständer vid sista E Ritsdag beviljade riksstat förekommer, i min tanka, aet fel, att de anslagno 696,000 Rdr icke äro tilll serskilde föremål bestämde, och behofven i och : för detaljerne sålunda mycket svåra att bedöma. Ifrån deita snslag utgår till värfvade armeens beklädoad en feumma af 324 570 Rdr, som redan är intagen ibland utgiftsgosterne för hvarje serskildt regemerie. Den äåterståonde delen lärer utgå till artilleriets material, till gevärsförråder och befästcingsarbaten, och torde det vara ävdamålsenligast, om Ststsutskotiet, till vinnande af någon tillförlitiig stadga, efter de många försöken, och för att någon gång vinna förklaring öfver meningen med de fragmenter af befästningskonst, hvilkas ruiner skådas utom hufvudstaden, skulle finna för godt föreslå inskränkning uti detta ansiag, intill dess krigsadministrationen återvunnit det förtroende, att representanter med godt samvete kunde anförtro åt detsamma nationens medel; i hvilket afseende jag föreslår, att för denna utgiftspost, utan specifikation, bevilja endast 475 000 Rdr Bio, då emot nu erhållet anslag en minskning af nära 200,000 Rår Bko uppkommer. I öfrigt känvisar jag till hvad som blifvit uti min ofia berörde motiop försslaget, angående lifmunderingen för indelta armeen. Jeg yrkar Återremiss, Återremitterades. 26:0 Lifmundering för indelta infanteriet. Bifölls. ee — 9 ER ba bg nn AA.