MR IVER BRATE SAS 8 BÖNER RSTINAAS SN
aMan ernar här icke inlåta sig uti någon me-
ningsstrid, huruvida framlidne Grefve Adlersparre
gjort sitt fädernesländ några tjenster, hvarom ef-
terverldsn torde blifva den oväldigaste domaren,
eller huruvida han, för de tjenster, han tilläfren-
tyrs gjort, kunde anses belönad med en taburett,
med ett län, med titlar, stjernor och band. Såsom
en man med vidsträckta kunskåper och med dug-
lighet, borde han väl icke glömmas vid besättan-
det af landets vigtigare embeten,. och den, som
har hjerta för sina pligter och gör dem, får nog
med sin person betala den lön, som staten består.
Hvad åter angår nyssnämnda vanitetskram, så är
Insändaren fullt öfvertygad, att sådant af Grefve
Adlersparre aldrig söktes. För flärd och fåfänga
hade han ingen svaghet.
Maza vill här blott meddela några faetd till upp-
lysning för opinionen, med hänsigt till de ekono-
miska omständigheter, hvaruti Grefve Adlersparre
lemnat sin familj, och till ådegaläggande, huruvida
det må finnas någon sanning uti vissa offentligen
framställda uppgifter, att Enkefru Grefvinnan Ad-
lersparre lefver med furstlig stats och med astor
svit företagit en utländsk resa, allt maturligtvis i
följd af förment ägande rikedom.
Att framlidne Grefve Adlersparre i lifstiden icke
ägt någon enskild förmögenhet är allmänt bekant,
likasom att han i sitt offentliga och enskilda lif
aldrig fanns ledd af egennytta och snikenhet efter
slem vinning. Oesegennyttan var ett utmärkande
drag i hans karakter; — ett drag, som, besynner-
ligt nog, hans panegyrister synas hafva glömt och
förbisett. Någon rikedomssamlare kunde han, vid
sådant förhållande, icke blifva, och blef det ieke
heller. Gustafsviks egendom, värd omkring 80 å
60,000 Rdr Bko, tillföll hans Fru såsom arf efier
hennes föräldrar, och det var der han bosatte sig
och lefde flärdlöst och tarfligt, sedan han lemnat
den offentliga banan. Det måste antagas, att af-
kastningen af Gustafsvik varit otillräcklig för lef-
nadskostnaden och för bekostandet af trenne unge
söners uppfostran, enär det är en känd sak, att
Grefye Adlersparre, då han år 4829 på arrende
bortlemnade Gustafsvik, häftade uti betydlig skuld
och måste för lån utur en publik kassa pantsätta
berörde egendom. Att skulderne. icke serdeles
minskades under de sednare åren af hans lefnad,
är oetvifvelaktigt; och Insändaren har sig med tem-
lig visshet bekant, att det var tanken på de min-
dre lyckliga lefnadsvilkor, hvaruti Grefve Adler-
sparre befarade att lemna sin familj, som i Janu-
ari månad 4834, då han angreps af em svår sjuk-
dem, ledde honom att nedskrifva följande rader:
Mitt fäådernesiand!
Om jag i någon stor faras stund vågat allt hycd
menniskan är kärt, så torde det förlåtas och så-
lunda ej allt för hårdt bedömas, att jag ber om
vård och omsorg för hustru och barn. Gustafsvik
den 91 Januari 4834. Georg Adlersparre;
svårt sjuk.
a tergo: cRikets Ständer.
Den ekonomiska ställning, hvaruti Grefve Ad-
lersparre, vid sitt år 18335 timade frånfälle, lemna-
de sin familj, var också i sanning ingenting min-
dre än afvundsvärd, då man tager i bestraktande,
att sterbhuset befanns och ännu befinnes skuldsatt
till omkring 36 å 40,000 Rdr Rikegäldssedlar, utan
annan tillgång, än förutnämnda fastighet jemte ett
föga kostbart lösörebo och ett ringa antal skep-
pund smids uti Uddeholm.
Originalet till förestående skrift af framlidne Gref-
ve Adlersparre har insändaren med egna ögon sett,
och de här meddelade facta kunna officielt bestyr-
kas, i fall de dragas uti tvifvelsmål.
Man har mot Grefvinnan Adlersparre framkastat,
att hon tillbragt vintrar uti Sveriges hufvudstad
och hela år i Paris, hvaraf man ansett följa, att
hon har öfverflödiga inkomstkällor att ösa utur för
lefnadsbehofven. Visserligen kunna dessa uppgif-
ter finnas talande inför den eiler dem, hvilka icke
närmare känna förhållandet; men detta måste, för
sanningens och det rättas skull, framställas i oför-
villad dager, huru föga angenämt det än må vara
att speja inom det enskilda lifvets område.
Sedan Grefve Adlersparre gått hädan från en äl-
skad familj, ökades snart sorgen öfver hans från-
fälle af en lika smärtsam, genom den enda efier-
lemnade dottrens död i nytändningen af hennes lif
— det var då, som Grefvinnan Adlersparre, djupt
nedtryckt af sorg och bekymmer, tillbragte en vin-
ter i Siockkolm, der de fleste af bennes närmaste
anhörige vistades, för att i deras krets vinna tröst,
med afseende å de lidna smärtsamma förlusterna.
Se der en förklaring öfver den anmärkta vistel-
son i Sveriges hufvudstad!
Hvad åter angår resan till Paris, så har den in-
galunda företagits i afsigt att frossa af lyx och nö-
jen derstädes, utan endast för ett litterärt och ar-
tistiskt ändamål, då nemligen, som bekant är, fru
Grefvinnan åtföljes af dels tvenne unga söner, hvil-
kas fromsteg i kunskaper och bildning hon såme-
delst velat befordra, äfven med uppoffring af egna
obetydliga tillgångar, dels ock af tvenne unga frun-
timmer, som önskat utbilda sin inom fädernes-
landet kända talang i målarekonsten och på sådan
grund deltaga uti resans omkostnader, hvilka, efter
hvad insändaren med visshet känner, äro beräkna-
de med största inskränkning och spsrsamhet. 8
Sålunda torde anledningen till sistnämnda resa
kunna nöjektigt förklaras, och uppgifterna om furst-
lig stat och astor svit anses vederlagde. Omin-:
sändaren härigenom lyckats att värja en akinings-
värd qviolig personlighet mot oblida bedömanden
och grundlös2, om än af misstag uppkomna, till-
rmälen, så är målet för denna Uppsats ernådt, hvar-
vid man äfven föreställt sig, att detieke vore främ-
mande för en Svensk mans ära att försvara den
frånvarande. FKA
Uti frågan om den sökta pensionsns rättmätig-
het, eller icke, tillåter sig insändaren af skyldig
grannlagenhet, icke något omdöme, emedan denne
fråga beror på den konstitutionella statsmaktens
pröfning; men en enda reflexion framställer insän-
daren utan väld och fruktan: han har nemligen en
och annan gåno vakt att rararing ach ständer