reservation att nummerlotteriet ej mätte afskaffas annorlunda än i förening med ett allmänt förbud emot inoch utländska lottsedlars försäljande. Detta sednaro ansåg han likväl för en lagstiftningsåtgärd, som borde till annat Utskott remitteras.. Talaren talade för öfrigt i samma syftning som doktor Björkman. cKunona Riksens Ständer, yttrade han, daförena sig om det af en sund Statsskonomi, af religion och moral högt påkallade beslutet om spelhusets upphörande, så bör så mycket mindre befaras, att Kongl. Maj:t deråt skulle vägra sin sanktion, som Kongl. Maj:t sjeif vid 4829 års riksdsg framställde en nådig proposition i detta ämne. Han föreslog återremiss af den del af Utskottets bstänkande, som rör letteriinrättningens upphäfvande, gillade förslaget å framställningen af klasslotteriers inrättande samt yrkade hänvisning af frågan om förbud emot inoch utländska lowterisedlars försäljaing till Lagutskottet. Kontraktsprosten Tunelius tillstyrkte 4:a, 2:a, och 3:e punkterne i Utskottets betänkande; men dock ovilkorligen och uttryckligen med det tillägg reservanten, Prosten Stenhammar, förbebållit; neml. att derå i underdånighet måste begäras Konungens nådiga sanktion, då ingalunda den ena Statsmakten kunde äga rätt att härutinnan besluta. Kontraktsprosten P. G. Svedelius: cNummerlotteriet har utgjort en fråga, eller för att nyttja ett icke så förkastligt ord, en skinnlapp, som länge varit omtuggad, och ännu torde tåla att tugga uppå. Denna är af underordnad vigt, åtminstone i jemförelse med den af Utskottet uitalade princip, som är egnad att öppna porten för de öfriga ordi narie skatternas grundlagsvidriga borttagning, och hvilken jag anser fordra en allvarlig tillrättavisning, emedan han annars torde komma att spöka vid flera tillfällen under riksdagen, Talaren instämde för öfrigt uti Prosten Stenhammars ressrvation och tillade följande skäl: cRegeringens rättighet att skattlägga nya hemman, hvilken hop, efter stadgade grunder, opåtaldt utöfvat, skulle, om den nu uttalade principen vore riktig, onekligen hafva varit ett ingrepp i Ständernas rättighet, och kunde Stärderne, utan Konnngens sanktion, borttaga de ordinarie Skatterna, så hade ock i förerämnde fall ett prerogativ af Konungamakten blifvit u:öfvadt, hvi!ket icke tillkom densamma. Hvad angår upphäfvandet af ordinarie, eller grundskatterne, skulle j:g anse oundvikligen nödigt, att Utskottet först upprättade en tablå öfver dem samtlige, och jag är öfvertygad, att af densamma blefve uppenbart att, med få undantag, de äro så ojemnt tryckande, i olika landsorter, att de samtlige skulle berttagas, eller ock ingen af dam, emedan, då de äro så olika fördelade, kunde ett sådant partielt borttagande aldrig låta sig med rättvisa förenas. Dessförutan hafva en del af grundskatterne i vissa landsorter öfvergått till prestationer, som svårligen kunde borttsgas utan en stor rubbning i allmänna samhällsförhållanden. Det är icko i de ordinarie, eller grundskatterras förminskning, som lindring i den omtalade och genom fördelningens ojemnhet äfsen tryckande skattebördan bör sökas, utan det är i nedsättvingen af bevillaningen, utan att likväl helt och hållet neka, det kunde äfven med de ordinarie skattbidragen en förändring komma att äga rum, i vissa till lika belopp och allmännaeligen utgående gärder såsom mantalspenningarne. Af nu anförda skäl, anser jag i motionsväg framställda förslag till grundskatternas borttagande ej annorlunda än såsom frön till söndring och misstroende, ej blott inom representatienen, men ock, inom den stora massan sf folket. Da äro utkastade eldbränder, som möjligen kunna komma flera andra nyttiga reformförslag att uppgå i rök. Skulle grundskatterna afskaffes, ansig Talaren det böra ske grundlagsenligt och yrkade återremiss af betänkandet. . Professor Thomander: aDen här förda diskussionen bar rört icke allenast frågan om nummerlotteriets upphörande, utan äfven en i Höglofl. Statsutskottet föregången, men till Ständernas hännedom icke meddelad omröstning, beträffande en så kallad principfråga, neml. den, huruvida Konungens sanktion erfordras för grundskatts upphäfvande. I Statsutskottet yttrade jag för min del den önskan, att en sådan omröstning icke måtte der företagas, dels derföre att den, om än den tillhörde Statsutskottet, dock för tillfället icke syntes ef bebofvet påkallad; dels derföre att jag icke trodde grundlagen i saten innehålla något egentligt stadgande. Ostridigt är grundlagen i detta hänseende åtminstone ganska tvetydig, då man jemför t. ex. 57 och 69 SS R. F., å ena sidan, med 39 och 64 SS, å den andra. Med den vändning, öfverlöggningarna inom det Högv. Ståndet nu tagit och då jag finner det här tagas för alldeles gifvet att, i kraft af de 2:ne sistnämnda SS:na, ett Rikets Ständers beslut, hvartill Konungen bifaller, skulle vara tillfyliestgörande för awt få en grundskatt eller annan ordinaris inkomst upphäfven, bör jag för min del bestrida att något sådant medgifrande i närande stadgarden innehålles. Der förekommer, så vidt jag kan se, icke ett ord om ordinarie statsnkomsternas upphäfvande, der nämnes hvearken att Ständerna ensamt ej, eller att Konung och Stänler gemensamt kunna derom fatta grundlegsenligt beslut. Finnes inga andra stadganden än dessa, så lära de ordinarie Statsinkomsterna vara af grundagsstiftarne tänkta såsom rent af omöjliga att upphäfva annorlunda än med sjelfva grundlag :ne. Vi äro välsignade med en grundlag, som skall efer sin ordalydelse i hvart serskridt fall tillämpas. Tvart och ett misstag i detta hänseende är således ned den största lätthet vederlagdt; det behöfves cke mer än att citera den ordalydelse, som förnär att ordinarie Statsinkomster kunna upphäfvas enom tre Stånds beslut, när Konungen dertill samycker. Biskop Hedrån delade den uti Prosten Stenhamnars reservation yttrade åsigt, uti hvilken Talaen tillkännagaf sig uti Utskottet hafva instämt, huru hans namn blifvit uteglömdt, samt yrkade terremiss. Biskop Heurlin yttrade sig hufvudsakligen lika 2ed doktor Björkman och instämdo dessutom uti rosten Stenhammars reservation. Prosten Lundblad instämde uti Statsutskottets tlåtande med undantag af den delen deri, som tilltYrktö Ständarna at hacltnute Hnnhärandat af I.e.s t —-— so RR KRK KR RR ÅA OM je AA vd få MA -—få sm