reservation att nummerlotteriet ej mätte afskaffas
annorlunda än i förening med ett allmänt förbud
emot in- och utländska lottsedlars försäljande. Det-
ta sednaro ansåg han likväl för en lagstiftnings-
åtgärd, som borde till annat Utskott remitte-
ras.. Talaren talade för öfrigt i samma syftning
som doktor Björkman. cKunona Riksens Ständer,
yttrade han, daförena sig om det af en sund
Statsskonomi, af religion och moral högt påkalla-
de beslutet om spelhusets upphörande, så bör så
mycket mindre befaras, att Kongl. Maj:t deråt
skulle vägra sin sanktion, som Kongl. Maj:t sjeif
vid 4829 års riksdsg framställde en nådig proposi-
tion i detta ämne. Han föreslog återremiss af
den del af Utskottets bstänkande, som rör letteri-
inrättningens upphäfvande, gillade förslaget å fram-
ställningen af klasslotteriers inrättande samt yrka-
de hänvisning af frågan om förbud emot in- och
utländska lowterisedlars försäljaing till Lagutskottet.
Kontraktsprosten Tunelius tillstyrkte 4:a, 2:a,
och 3:e punkterne i Utskottets betänkande; men
dock ovilkorligen och uttryckligen med det tillägg
reservanten, Prosten Stenhammar, förbebållit; neml.
att derå i underdånighet måste begäras Konungens
nådiga sanktion, då ingalunda den ena Statsmak-
ten kunde äga rätt att härutinnan besluta.
Kontraktsprosten P. G. Svedelius: cNummerlot-
teriet har utgjort en fråga, eller för att nyttja ett
icke så förkastligt ord, en skinnlapp, som länge
varit omtuggad, och ännu torde tåla att tugga up-
på. Denna är af underordnad vigt, åtminstone i
jemförelse med den af Utskottet uitalade princip,
som är egnad att öppna porten för de öfriga ordi
narie skatternas grundlagsvidriga borttagning, och
hvilken jag anser fordra en allvarlig tillrättavis-
ning, emedan han annars torde komma att spöka
vid flera tillfällen under riksdagen, Talaren in-
stämde för öfrigt uti Prosten Stenhammars ressrva-
tion och tillade följande skäl: cRegeringens rättig-
het att skattlägga nya hemman, hvilken hop, efter
stadgade grunder, opåtaldt utöfvat, skulle, om den
nu uttalade principen vore riktig, onekligen hafva
varit ett ingrepp i Ständernas rättighet, och kun-
de Stärderne, utan Konnngens sanktion, borttaga
de ordinarie Skatterna, så hade ock i förerämnde
fall ett prerogativ af Konungamakten blifvit u:öf-
vadt, hvi!ket icke tillkom densamma. Hvad angår
upphäfvandet af ordinarie, eller grundskatterne,
skulle j:g anse oundvikligen nödigt, att Utskottet
först upprättade en tablå öfver dem samtlige, och
jag är öfvertygad, att af densamma blefve uppen-
bart att, med få undantag, de äro så ojemnt tryc-
kande, i olika landsorter, att de samtlige skulle
berttagas, eller ock ingen af dam, emedan, då de
äro så olika fördelade, kunde ett sådant partielt
borttagande aldrig låta sig med rättvisa förenas.
Dessförutan hafva en del af grundskatterne i vis-
sa landsorter öfvergått till prestationer, som svår-
ligen kunde borttsgas utan en stor rubbning i all-
männa samhällsförhållanden. Det är icko i de
ordinarie, eller grundskatterras förminskning, som
lindring i den omtalade och genom fördelningens
ojemnhet äfsen tryckande skattebördan bör sökas,
utan det är i nedsättvingen af bevillaningen, utan
att likväl helt och hållet neka, det kunde äfven
med de ordinarie skattbidragen en förändring kom-
ma att äga rum, i vissa till lika belopp och all-
männaeligen utgående gärder såsom mantalspennin-
garne. Af nu anförda skäl, anser jag i motions-
väg framställda förslag till grundskatternas bort-
tagande ej annorlunda än såsom frön till söndring
och misstroende, ej blott inom representatienen,
men ock, inom den stora massan sf folket. Da ä-
ro utkastade eldbränder, som möjligen kunna kom-
ma flera andra nyttiga reformförslag att uppgå i
rök. Skulle grundskatterna afskaffes, ansig Ta-
laren det böra ske grundlagsenligt och yrkade å-
terremiss af betänkandet. .
Professor Thomander: aDen här förda diskussio-
nen bar rört icke allenast frågan om nummerlot-
teriets upphörande, utan äfven en i Höglofl. Stats-
utskottet föregången, men till Ständernas hänne-
dom icke meddelad omröstning, beträffande en så
kallad principfråga, neml. den, huruvida Konun-
gens sanktion erfordras för grundskatts upphäf-
vande. I Statsutskottet yttrade jag för min del
den önskan, att en sådan omröstning icke måtte
der företagas, dels derföre att den, om än den till-
hörde Statsutskottet, dock för tillfället icke syntes
ef bebofvet påkallad; dels derföre att jag icke trod-
de grundlagen i saten innehålla något egentligt
stadgande. Ostridigt är grundlagen i detta hänse-
ende åtminstone ganska tvetydig, då man jemför
t. ex. 57 och 69 SS R. F., å ena sidan, med 39
och 64 SS, å den andra. Med den vändning, öf-
verlöggningarna inom det Högv. Ståndet nu tagit
och då jag finner det här tagas för alldeles gifvet
att, i kraft af de 2:ne sistnämnda SS:na, ett Rikets
Ständers beslut, hvartill Konungen bifaller, skulle
vara tillfyliestgörande för awt få en grundskatt eller
annan ordinaris inkomst upphäfven, bör jag för
min del bestrida att något sådant medgifrande i
närande stadgarden innehålles. Der förekommer,
så vidt jag kan se, icke ett ord om ordinarie stats-
nkomsternas upphäfvande, der nämnes hvearken att
Ständerna ensamt ej, eller att Konung och Stän-
ler gemensamt kunna derom fatta grundlegsenligt
beslut. Finnes inga andra stadganden än dessa,
så lära de ordinarie Statsinkomsterna vara af grund-
agsstiftarne tänkta såsom rent af omöjliga att upp-
häfva annorlunda än med sjelfva grundlag :ne.
Vi äro välsignade med en grundlag, som skall ef-
er sin ordalydelse i hvart serskridt fall tillämpas.
Tvart och ett misstag i detta hänseende är således
ned den största lätthet vederlagdt; det behöfves
cke mer än att citera den ordalydelse, som för-
när att ordinarie Statsinkomster kunna upphäfvas
enom tre Stånds beslut, när Konungen dertill sam-
ycker.
Biskop Hedrån delade den uti Prosten Stenham-
nars reservation yttrade åsigt, uti hvilken Tala-
en tillkännagaf sig uti Utskottet hafva instämt,
huru hans namn blifvit uteglömdt, samt yrkade
terremiss.
Biskop Heurlin yttrade sig hufvudsakligen lika
2ed doktor Björkman och instämdo dessutom uti
rosten Stenhammars reservation.
Prosten Lundblad instämde uti Statsutskottets
tlåtande med undantag af den delen deri, som till-
tYrktö Ständarna at hacltnute Hnnhärandat af I.e.s
t- —-— so RR KRK KR
RR ÅA OM je AA vd få MA -—- få sm