gamla valfriheten. Af allt detta synes ock hur
djertt och oförsynt Borgaren utsatt sig för dem
skarpaste tillrättavisning, då han vågat insinuera,
att här var fråga om att vilja pålvinga Borgerska-
pet ett för dem molbjudandc militärsystem. Man
skulle i alla fall göra en alltför dalig acqvisition
af vulitärpersoner, hvilka ett tjenstgörings-regle-
mente bebhöfde pålrugas; sådane vapenbröder är
man helst utaf med.
Undertecknad anser hyarken nödigt eller läimp-
ligt, att vidare utbreda sig öfver ett ämne, som
ligger så för klar dager, som är så litet inveckladt
och som af enhvar så lätt kan uppfattas. Jag vill
blott i korthet tillägga följande:
Önskligt vore det, alt den Insändare, som på en
allmän angelägenhet vill fästa publikens blickar,
noga besinnade hvad pubiiciteten tillhör, då fråga
blir om hela och talrika korporationers intressen,
rättigheter, skyldigheter, anseende och heder; äf-
vensom då namngifna personers handlingssätt göres
till föremål för den offentliga granskningen. Att
all vidare skrviftvexling öfver detta ämne, i tidnin-
garne, måtte uteblifva, är hvad jag litligt önskar.
Borgerskapet är redan alltförmycket förfördeladt
deradt af den öfverflödiga ordstrid härutin-
nan hittills ägt rum. Det är ej den majoritet jag
tillhör, som börjat samme ordstrid; men att få slut
på den, skola vi på allt sätt bjuda till.
Borgare.