gamla valfriheten. Af allt detta synes ock hur djertt och oförsynt Borgaren utsatt sig för dem skarpaste tillrättavisning, då han vågat insinuera, att här var fråga om att vilja pålvinga Borgerskapet ett för dem molbjudandc militärsystem. Man skulle i alla fall göra en alltför dalig acqvisition af vulitärpersoner, hvilka ett tjenstgörings-reglemente bebhöfde pålrugas; sådane vapenbröder är man helst utaf med. Undertecknad anser hyarken nödigt eller läimpligt, att vidare utbreda sig öfver ett ämne, som ligger så för klar dager, som är så litet inveckladt och som af enhvar så lätt kan uppfattas. Jag vill blott i korthet tillägga följande: Önskligt vore det, alt den Insändare, som på en allmän angelägenhet vill fästa publikens blickar, noga besinnade hvad pubiiciteten tillhör, då fråga blir om hela och talrika korporationers intressen, rättigheter, skyldigheter, anseende och heder; äfvensom då namngifna personers handlingssätt göres till föremål för den offentliga granskningen. Att all vidare skrviftvexling öfver detta ämne, i tidningarne, måtte uteblifva, är hvad jag litligt önskar. Borgerskapet är redan alltförmycket förfördeladt deradt af den öfverflödiga ordstrid härutinnan hittills ägt rum. Det är ej den majoritet jag tillhör, som börjat samme ordstrid; men att få slut på den, skola vi på allt sätt bjuda till. Borgare.