4840 ÅRS SALONG. Sednare artikeln. Vi träda utom den gröna skärmen och befinne oss i en annan afdelning af rummet. Här ha vi Sandberg, Fahlerantz, Julin, Berger. Af Sandberg finner man trenne större porträtter, ett mindre dylikt, en tafla föreställande Ätvenne barn som lysa på en bysts, samt ena annan med tvenne ahistorierade porträtter, Professor Branting vid Lings marmorbyst. Af porträtterna torde Grubbes vara det likaste, men i intet af dem alla framträder något utomordentligt mästerskap. Emedan man på denna samm2 exposition eger ett par porträtter af verkligt stor och öfverträffande konswärsförmåga och snille i denna genre, — vi komma framdeles till dem, — har man anledning och ursäkt att vara litet nogräknad uti ifrågavarande änn: Hr S. cbarn, äro ett litet intressant stycke. Det är omöjligt, att, i fråga om så studerade ljuseffekter, utan eget likadant studiam af naturen, afgöra om allt är till det minsta iktiaget, riktigt uppfattadt och sannt återgifvet. Ait döma af totalintrycket, tyckas det olika skenet från papperslyktan på barnens ansigten och på den hvita bysten vara lyckligt atirappsradt. Den främre flickan är en liten intagande och qviekt målad fysionomi. Betrakta detta öga, denna näpna min! Hr Fahlerantz, vår gamla förträffliga landskaps snålare, bar riktat expositionen med sex vyer; vi hafva dem här. Tvenne af dem, autsigt vid Valdemarsudden och utsigt i Wossevaug i Norgenr, äro rena obetydligheter, att icke om den sednare säga: orimlighet. Af de öfriga är oovekligen Domnare-forssen i Dabhlelfvens den hästs. Det strida såpgrönsvarta och liksöm oljiga vattenbandet är alldeles förträffligt måilad:; tycker ni er icke se hur det med jemn fart stryker fram för att stupa kullerbytta öfver sien:Ösena; äfvenså är den motsatta stranden med sina mörka, lummiga buskmassor mästerligt utförd, dagern på den ofvan liggande b:cken väl tänkt, och det i venstra hörnet öfvr lödskapst uppstigande svarta molnet af mycksa pittoresk effekt. Skummet i förgrunden är icke naturligt, det är påpensladt i löfverksmangr och ser ju nästan ut som buskager endest med den egenhet att de äro hvita Es utsigt af Stegsborgs ruin innebar rummet derefter; den långt bort försvinnande kusten och arkipelagen är vacker, äfvensom den glesa löfskogen nere på stranden denna sidan om vwvaitnet, Hvad säger ni deremot om utsigten af Ö-byhu , denna vid dagen nemligen, — ty här är äfven en tagen om nattetid, —? Ar denna bimmel naturlig, äro dessa träd i förgruaden fullt som de böra vara? Man runkar på hufvudet till ett nekande svar. Hr F. har dock kusnat måla träd; men detta är, gud förlåte mig! rent af trivialitet och petighet; kronona äro icke modellerade, utan helt platta på duksn, qvistoch grenbyggnaden utan frihat, djerfhet och originalitet! Orbyhus vid månosken, vore bättre, — ty här har man löfmassor gjorda med vida mera ansats, — om månskenet egde aldrig så litet sken, hvilket nu verkligen icke är fallet. Sex stora landskaper i aquarelle, af Julig, 2ro samtligen förtjenta af en mer än flygtig bekantskap. Det är i sanning ingenting mindre än lärt att bestämma för något visst af dem ett afgjordt företräde; kanske skulle man dock wsra böjd att lemna ett sådant åt utsigten af cÅreskutan på en mils afstånd. Det är en vy af de aldra märkvärdigaste, säkerligen äfven en 2f de för målaren mest kinkiga att på ett tillfredsställande sätt återgifva. Hur många hafva vi, som skulle gjort det i lika hög grad som Hr J.? Då man betraktar Hr J:s taflor, gör man sig den frågan, hur en artist med hans utmärkta förmåga, med denna storartade, till och med djerfva karakter i sina uppfattningar, med denna oförskräckta och friska pensel, kan fortfarande hålla sig till ett slag af måleri, som mera synes lämpa sig för den lilla genren, som utan tvifvel saknar flera af oljemålningens ressurser, och fordrar långt mera tid och besvär än deana, utan att i motsvarande mån vara tacksamt. Men måhända är det en förlåtlig ärelystnad, ait sedan han en gång uppdrifvit sin aquarellmålning så pass högt, han på ett allt mer och mer lysande sätt vill visa oss hvad i denma spacialitet af konsten står att uträtta och att det beror på den, under hvars händer den kommit, att göra af nämnda i allmänhet något styfmoderligtan sedda specialitet till och med en rival åt mileriet i olja. Hr Berger har utom ett antal små aquareller upplemnat fem taflor i olja. En af dessa bar redan i den föregående artikeln blifvit omnämnd. Tvenne de största, föreställande Stockholm från Stora Varfvet och Karlstens fästning vid inbrytande stormpy, fästa här vår uppmärksamhet. I synnerhet är den sednare deraf förtjen. Dat i öppningen mellan fästningen och några klippor och grund synliga öppna hafvet är verkligen förträffligt måladt, äfven