4840 ÅRS SALONG.
Sednare artikeln.
Vi träda utom den gröna skärmen och be-
finne oss i en annan afdelning af rummet. Här
ha vi Sandberg, Fahlerantz, Julin, Berger.
Af Sandberg finner man trenne större por-
trätter, ett mindre dylikt, en tafla föreställan-
de Ätvenne barn som lysa på en bysts, samt
ena annan med tvenne ahistorierade porträtter,
Professor Branting vid Lings marmorbyst. Af
porträtterna torde Grubbes vara det likaste,
men i intet af dem alla framträder något ut-
omordentligt mästerskap. Emedan man på den-
na samm2 exposition eger ett par porträtter af
verkligt stor och öfverträffande konswärsför-
måga och snille i denna genre, — vi komma
framdeles till dem, — har man anledning och
ursäkt att vara litet nogräknad uti ifrågavaran-
de änn: Hr S. cbarn, äro ett litet intressant
stycke. Det är omöjligt, att, i fråga om så
studerade ljuseffekter, utan eget likadant stu-
diam af naturen, afgöra om allt är till det min-
sta iktiaget, riktigt uppfattadt och sannt åter-
gifvet. Ait döma af totalintrycket, tyckas det
olika skenet från papperslyktan på barnens an-
sigten och på den hvita bysten vara lyckligt
atirappsradt. Den främre flickan är en liten
intagande och qviekt målad fysionomi. Betrak-
ta detta öga, denna näpna min!
Hr Fahlerantz, vår gamla förträffliga land-
skaps snålare, bar riktat expositionen med sex
vyer; vi hafva dem här. Tvenne af dem, aut-
sigt vid Valdemarsudden och utsigt i Wosse-
vaug i Norgenr, äro rena obetydligheter, att icke
om den sednare säga: orimlighet. Af de öfriga
är oovekligen Domnare-forssen i Dabhlelfvens
den hästs. Det strida såpgrönsvarta och lik-
söm oljiga vattenbandet är alldeles förträffligt
måilad:; tycker ni er icke se hur det med jemn
fart stryker fram för att stupa kullerbytta öf-
ver sien:Ösena; äfvenså är den motsatta stran-
den med sina mörka, lummiga buskmassor mä-
sterligt utförd, dagern på den ofvan liggande
b:cken väl tänkt, och det i venstra hörnet öf-
vr lödskapst uppstigande svarta molnet af
mycksa pittoresk effekt. Skummet i förgrun-
den är icke naturligt, det är påpensladt i löf-
verksmangr och ser ju nästan ut som buska-
ger endest med den egenhet att de äro hvita
Es utsigt af Stegsborgs ruin innebar rummet
derefter; den långt bort försvinnande kusten
och arkipelagen är vacker, äfvensom den glesa
löfskogen nere på stranden denna sidan om
vwvaitnet, Hvad säger ni deremot om utsigten
af Ö-byhu , denna vid dagen nemligen, —
ty här är äfven en tagen om nattetid, —? Ar
denna bimmel naturlig, äro dessa träd i för-
gruaden fullt som de böra vara? Man runkar
på hufvudet till ett nekande svar. Hr F. har
dock kusnat måla träd; men detta är, gud för-
låte mig! rent af trivialitet och petighet; kro-
nona äro icke modellerade, utan helt platta
på duksn, qvist- och grenbyggnaden utan fri-
hat, djerfhet och originalitet! Orbyhus vid
månosken, vore bättre, — ty här har man löf-
massor gjorda med vida mera ansats, — om
månskenet egde aldrig så litet sken, hvilket
nu verkligen icke är fallet.
Sex stora landskaper i aquarelle, af Julig,
2ro samtligen förtjenta af en mer än flygtig
bekantskap. Det är i sanning ingenting mindre
än lärt att bestämma för något visst af dem
ett afgjordt företräde; kanske skulle man dock
wsra böjd att lemna ett sådant åt utsigten af
cÅreskutan på en mils afstånd. Det är en vy
af de aldra märkvärdigaste, säkerligen äfven en
2f de för målaren mest kinkiga att på ett till-
fredsställande sätt återgifva. Hur många hafva
vi, som skulle gjort det i lika hög grad som
Hr J.? Då man betraktar Hr J:s taflor, gör
man sig den frågan, hur en artist med hans
utmärkta förmåga, med denna storartade, till
och med djerfva karakter i sina uppfattningar,
med denna oförskräckta och friska pensel, kan
fortfarande hålla sig till ett slag af måleri, som
mera synes lämpa sig för den lilla genren, som
utan tvifvel saknar flera af oljemålningens res-
surser, och fordrar långt mera tid och besvär
än deana, utan att i motsvarande mån vara
tacksamt. Men måhända är det en förlåtlig
ärelystnad, ait sedan han en gång uppdrifvit sin
aquarellmålning så pass högt, han på ett allt
mer och mer lysande sätt vill visa oss hvad i
denma spacialitet af konsten står att uträtta och
att det beror på den, under hvars händer den
kommit, att göra af nämnda i allmänhet något
styfmoderligtan sedda specialitet till och med en
rival åt mileriet i olja.
Hr Berger har utom ett antal små aquarel-
ler upplemnat fem taflor i olja. En af dessa
bar redan i den föregående artikeln blifvit om-
nämnd. Tvenne de största, föreställande Stock-
holm från Stora Varfvet och Karlstens fäst-
ning vid inbrytande stormpy, fästa här vår upp-
märksamhet. I synnerhet är den sednare der-
af förtjen. Dat i öppningen mellan fästningen
och några klippor och grund synliga öppna
hafvet är verkligen förträffligt måladt, äfven-