j
j
leedan 4809 biifvit tolkade. Dessutom hemställer
jag, huruvida det för Bendeståndet vore lyckligt,
om de tre öfrige Stånden tillerkändes rättighet,
latt, utan Konungens sanktion, förämdra, och
således äfven öka de ordinarie statsutgifterna,
I deraf största delen ligger på jordbruket. Jag
I vill återkalla minnet af 4723 års Riksdag. Då fick
Iman den andra statsmakten, af kända anledningar,
att bevilia allt hvad Rikets Ständer begärde. Hvad
bief följden? Jo, att de öfrige tre stånden erhöllo
sina privilegier, fri- och rättigheter; men Bonde-
ståndet fick intet. Jag har mer än ett skäl att
frukta, att hvad som då inträffade, lätteligen kan
ske åter en gång. Må vi ej låta oss hänföras der-
af, att en och annan ledamot af annat Stånd före-
slagit grundräntans afskaffande! Åfven här fram-
lyssr det vanliga motivet: aStryk Bonden om mun-
nen med det der, så tiger han nog! Den tid är
måhända ej långt borta, då vi få se liketstiga upp,
endast vi vänta; men den dagen skulle jag icke
vilja vara med och deltaga i besluten. Jeg fort-
far i mitt yrkande af återremiss. Derigenom skul-
le vi, lika litet som de öfriga Stånden, hafva för-
lorat vår beslutande rätt, när betänkandet återkom-
I mer. Jag vill väl icke förmoda, att någon på de
få dagar, som i sådant fall skulle komma att för-
löpa, tappar bort sin öfvertygelse i frågan.
Sven Heurlin från Kronobergs län: Mine bröder!
aLåtom oss ej förblindas af ögonblickets hänförel-
se. B sinnom blott, att den ifrågavarande inkom-
Istea är usel till sina följder; att den bereder mån-
ga olyckor, för hvilka lotteriet är en stamfader.
Huru ovärdigt är det icke att staten tillskapat sig
en irkomst af den spelsjuke, han, som med en då-
lig beräkning, sjelf hastar sitt förderf till mötes.
Jag vill ej förmoda, att Kongl. Nummerlotteriot är
I bygdt på så fasta grundvalar, att det icke skulle
kuaoa ramla. Grundlagen utgör åtminstone icke
någon grundlag derför, lika litet som lotteriet för
grundlagen. Jag itererar hvad jag förut yttrat.
I Per Jönsson från Skåne talade i öfverensstäm-
melsa med Strindlund och Ola Jeppsson.
Hans Jansson från Elfsborgs län: cJag har ej rätt
funnat u-pfstta i hvad ändamål brodren Ola Jepps-
Ison citerat 80 Reg.formen, den:der påtagligen ic-
ke står i något sammanhang med förevarande frå-
8. Meningen är fömodligen den, att dermed be-
I visa, det Ständerna icke utan Konungens sanktion
borttaga någon ordinarie statsinkomst.. Men jag
skulle vilja åberopa denna just för motsatsen;
ty hade icke meningen varit, att Ständerna utan !
Konungens stadfästelse kunnat borttaga öfrige or-
dinarie statsinkomster, så hade ej 80 behöftis för
att serskildt stadga, det begge statsmakternas ge-
mensamma beslut erfordras för tillvägabricgande af
rudbniog i iodelniogsverket. Beträffande frågan
hu-uvida Lotterimedlen utgöra en ordinarie stats-
inkomst, så skulle man väl kunna komma på den
tanken, vid betraktande af Kongl. prepositionen om
statsverkets tillstånd och behof, der dessa medel ä-
ro bland de ordinarie statsintraderne uppförde.
Men dessa tillfälliga medel innebära i sig en mot-
sägelse emot sjelfva begreppet af en ordinarie stats- ;
inkomst; ty om ingen spelts på lotteriet, hvad blef-
ve det då ulaf den ständiga ordinarie inkomsten? ;
D3 olika meningar, som nu i Ståndet vexlas, angå!l
en rättighet åt den andra statsmakten. För denna:
rättighet talas alldeles så, som Konungens rådgif-.
vare skulle hafva talat. Jag känner igen hvartenda
ord. Den omständighet, att de tre öfrige Riksstån-
den återremitterat förevarande betänkande, inne-
fattar icka någon förbindelse för Bondeståndet att
göra detsamma, helst vi på moraliska grunder stöd-
ja vår mening derom, att betänkandet bör bifallas.
l
1
l
)
:
För min del fruktar jag i sanning icke, det de i
hemmavarande kommittenterre skulle blifva miss-
nöjda med lotteriets indragning, äfven om deras
Statsu gifter sku!le ökas med en eller annan skil- i
ling för dem hvardera. i
Anders Andersson från Skaraborgs län (muntli- t
gen) förundrade sig ingalunda deröfvor, att några 1
ledamöter vilja rubricera lotterimedlen såsom en
ordinarie statsiokomst, då han till och med en- l
skildt hört ledamöter, som gifvit dessa medel namn t
af grundskatt. Taleren instämde i de åsigter Hans!
Jansson yitrat om det högst tillfälliga uti den in-
komst, staten bar af Nummesrlotteriet. Hvad för-
bud mot lottförsäljning för utländska lotterier vid-)
komme, så hade Utskottet ej förbisett frågan derom,
ehuru ingen lärer kunna hingras från att genom
enskilda kommissionärer förskaffa sig utländska lott-
sedlar. Derföre att det ena onda icke kunde i grund
borttagas, borde man icke arbeta för bibehållandet
af ett annat ondt. I
Johannes Christoffersson från Kronobergs län
(muntligen) yttrade sig för bibehållande af num-
mer-lotterist, enär det icke vore väl betänkt att!
betaga vårt fattiga land denna inkomst. Talaren
ansåg, att om lotiterist indroges, skulle uten tvifvel.
er mängd andra enskildta spel sättas i stället, som
inneburo ett vida större moraliskt ondt, än det
förstnämnda ; ty dervid kan den spelande beräkna
sin. förlust. Talaren kunde ej lemna sin röst åt
nummerlotteriets indragning, utan i förbindelse
se med förbud mot andra spel, gärdeles sådana,
som rikta utlänningen och draga penningar ur
landet. Yrkade återremiss.
Lars Larsson från Elfsborgs län (muntligen) ansåg
det icke kunaa vara förnärmande för den andra
statsmakten, om Ständerna sätta en annan inkomst
stället för nummerlotteriet och dymedelst afsäga !
sig för statens räkning den inkomst, som genom
otteriet beredes. Namnet lotterimedel komme der-
genom att försvinna, liksom sjelfva denna inrätt-!
ning. Yrkade återremiss, samt föreslog, det Stän-
lerna må uttsla den önskan, att nummerlotteri-
medlen icke må vid nästa Riksdag uppföras bland!
statsinkomsterna, samt att under tiden alla nya tjen-
stemän vid verket endast måtte erhålla tillsvidare-
förordnande, och att med detsamma som lotteri-
spelet försvinner, alla andra offentliga spel och lott-
försäljningar jomväl måtte förbjudas.
Olaus Eriksson från Göthebdorgs och Bohus länfi
förenade sig med Lars Larsson. kl
Nils Persson från Södermanlands Län: En värd b
Talere har yttrat, att, eniigt hans tanka, Riksens)b
Ständer icke borde taga något förmynderskap öf-e4
ver de fattigare folkklasserna i hufvudstader, hvilka
ruinera sig genom lotterispelet. Men jag hemstäl-e
ler till hans och öfrige Ståndsbröders bedömande, s
- 3 mm MA AN - DD ln DD vt MR MM TR DD FA AA HA DM FA er AA le ACA AA