för att med största framgång vårda fäderneslandets sak, måste representationen ibland sig söka upptaga allt, hvad inom fäderneslandet är utmärkt ge-j nom upplysning, kunskaper, skickligbet oca förfarenhet — och få representerado klasser synas mig kunna med så mycket skäl göra anspråk på at upptagas ibland fäderneslandets iagstifiare, som lärarne vid elemeniarläroverken. Talaren fö klara-! de slutligen, att han yrkat berörde rättighet icke derföre, att dess medgifvande vore liberalt, utan j kelt enkelt derföre, att det vore rättviet. Biskop Tegner förklarade sig ärna med sin röst understödja förslaget, chu-u ban i likhet med Biskop Nibelius ej kunde u dgå finna öfverflödigt, att! ofvannämnde tjonstemän blifva representerade inom Presteståndet, och det af samma skäl, som Biskop Nibeiius derför andragit. Kontrakteprosten Nordhammar talade i samma syfining, som Kontraktsprosten Gumaelius: och dem, som röstat för bifall. Professor Moren gaf sitt fulkomligaste bifall till förslaget, emedan han ansåg, att statens alla medlemmar äro berättigade att representeras. Genom antrgandet af detsamma yttrade Tal., ckomma vi väl ej så långt framåt, och låt äfven vara, att det, såsom en utmärkt talare nyligen här uttryckt sig, endast vore ett tuppfjät; men detta anser jag bättre än ett för hastigt framilsnde, emedan derigenom å ena sidan missnöjet hos dem, som önska stetsskickets förblifvande i dess nuvarande tillståcd, icke så betydligt förökas, om denna mindre vidsträckta förändring antages, samt på den andra antalet dock minskas af dem, som våldsamt söka att rubba och kullkssta den nuvarande statsbyggnaden. Doktor Agrell erkände prioc!pens riktighet, men gjorde samma anmärkning som Prosten Säve, i af seende på orden: til annat Riksstånd ej hörande. Kontraktsprosten Hallström talade mot försleget, anförande ungefär samma skäl som Biskoparne Nibelius och Hedren. Biskop Nibelius förklarade ru, att det ej vore mot principen han yttrat sig, utan emot den misslyckade redaktionen af det föreslsgna tillägget. Prsofessoren Thomander ansig förhållandet, att icke ens de sex ledsmöter af högv. Swåndet, hvilka utgjorde Konstitu:ions utskottet vid förra riksdagen, alla äro ense, buruvida detta förslag åsyftade att lärarne vid e!emeniarläroverken skulie få välja 4 eller 43, vara sf en så högst egen och oerhörd beskaffenhet, att Talaren sisom vilkor för sist bifall måste bemställa, huruvida den ledamot, som yttrat sig för förra meningen, skulle täckas öppet till S:åndets protokoll förklara, det hen genom diskussionen fuone sig öfvertygad att, på grund af det föreslagna g:usdlagsstadgandet, elementar1 lärarae inom hvarje swift skulle vara berättigade att ; utse en serski!d fullmäktig, eller tillsammans 13. j Prosten Ödman instämde hufvudsakligen med: Koaotrakisprosten Guwmlius och tillade ärnu et: skäl för bifall, nemiigen stt ett stöd de:igenom skul!e lemnas åt det förslag till ny representstion, I med hvars u:arbetande Kontitutionsutskottiet nu är oc sysselsatt. I Biskop Agardh fö klarade, att han, på professor Thomanders vili honom swallda uppmaning, icke fåI tade det ringaste afseende (!); att han vidblef sing nka; att orsaken till otydligheten låg uti borto-, jon af ett enda bestärsmende ord, neml. att ia a Het för orden: avälja en riksdagsman antingen bordt stå: Ävälja hvardera en rtiksdagsmann, då !T Ståndet blefve ökadt med 43 representanter, eller avälja tillsammans en riksdaysman, i hviiket fall u Ståndet kom at! ösas med 4 representant; att det som gjorde att talaren under denna otydlighet måste antaga den sednare meningen vote ossnnolikbes ten, att Riksens Ständer sku:le förra riksdagen hafr va antagit ett grundlagsfö :sleg såsom hvilande, ui fc hvilket stadgades, att ett R kestånd skulle på enm gårg kunna ökas med nära !V, af dess närvarande ledamö:ers antel. I Biskop Heurlin instämde väl med biskop Agardh de:u:j, att denna kusrat tydas så, som han anmärkt, till stöd bvarför kunde anföras, att i 43 Sä 2 mom. R O., rörende uuiversitetens represeniation, förekommo orden: atv i universiteten i Upsala och Lund ege. .. utse hvartdera 2:ne professarer etc., då ordet hvartdera här aldeles seknsedes; men talaren förklarade, att han icke förstått G:n i berörde inskräntande mening och skulle fiana orätt, om alla stiftess läroverk gemensamt icke ägde att utse mera än en onda fullmäktig. Stais:ådet Poppius: aut bestämdhet och klarhet i uttrycket af denna seknadez, derom vore tsalaren öfvertygad, då ban erfor, att stiftarna i den na stund de äro beredde awt antsga lagen, sjelfve voro siridige om dess mening. Talaren erkände principen för atadgendet, men instämde med Biskop Nibelius och dem, som yttrat sig emot förslaget i dess närvarande skick. Piåsten Åstrand: då förslsget innehåller, att lä rarne vid elementarläroverken i hvarje stift, skola inom sig väjja en riksdagsmnen, ansåg talaren ingen osäkerhet kunpa existera derom att lärarne inom de serskilda stiften äga att stiftvis utse hvar sin riksdagsman. fö Professor Thomander: Det är klart, att den e-!? nes rätt att få sin öfvertygelse respekterad, är lika VY helig som den andres, och jag har endast velat utSK trycka att det är äfventycligt att antaga ett Jag-! fy stedgande, om hvars rätta förstånd lagstiftarne ej sjelfve äro ense.n jda Kostrsktsprosten Sandberg ersåg S:os redaktion Th i af:sende på valsätt och antalet af fullmäktige titla räck!iet tydlig, då man jemför den med hvad sam-; ma 43 S i slutet al 4 mom. innehåller, angående 2 komministrarne. l vi Uppå proposition på bifall till det föreslsgna til eP lägger och deraf följande förändriog uti 49 och 22 M SS RB. O., svarades både ja och nej. Votering äXY skades, och 29 nej emot 25 ja, befriade, för CN sannolikt 40 år det högv. Ståndet från vådan att) se de sina utmärktaste ledamöter uppträda i re-) fal presentantförsamlicgen. al Emot beslutet reserverade sig Biskop Tegner, år Professorerae Geijer, Moren och Bexell, doktor så Walling Prostarne Ödman, Nordhammar, Lind-? mark, Afzelws, Källgren, Berlin, Thuden, Sandan berg och Säve i B) S 14 R. O. nytt moment. de Kontraktsprosten Sandboras vaterade för C:ns an. !ka