Uti Dagligt Allehanda för i dag läses följan de artikel: aIcke mer än 2:ne år äro förflutna sedan baro: Flemings befordran till major vid Svea Lifgarde framför Majoren (n. m. Öfverstelöjtnant) anckar svärd, blef en oskyldig anledning till de mess o behagliga uppträden, och man är redan färdig at inom ett annat af de Kongl. Gardesregementerna vidtaga en befordringsåtgärd i samma syfie. Iva kansen efter afl. Öfverste Boije lärer fråga neml vara att, med förbigåsade af den redan 1835 til major i regementet med ftjenstebref utnämnde H O. af Klinteberg, till 3:je majorsplatsen vid Kongl 2:ara Lifgardet befordra kapitenen vid regemen tet, majoren i armeen samt kammarkerren a Klercker. Det gifves väl knappast någon enda in faniericfficer i hela Svenska armeen, som genom sin utmärkt praktiska skicklighet, sin låtthet at så väl i undervisningsväg, som behandlingen i öf rigt göra sig förstådd af Svenska soldaten, vun nit en så ofantlig popularitet som Hr af Klintcberg och detta icke blott inom armeen, utan öfverall der Hr af Klinteberg genom sitt öppna flärdfris väsende tillvunnit sig medborgares vänskap oct förtroende; Hr af Klinteberg tillhör, med få ord det ringa antal af mån i den gamla tidens anda som å: krigsmannens sträfva yrke och allvar för. stodo att gifva en älskvärdbet och kordialitet, som af kontrasten vann dubbelt behag. För att ej gå längre tillbaka, hvilken militär kan utan en käns: la af högljudd approbation erinra sig det sätt, hvarpå den 4:sta insiruktionsbataljonen vid Drottning holm blef instruerad och anförd i exercis, manö ver och fälttjanst, och har den väl någonsin blifvi på detta sätt anförd sedan? Jemförelser äro förhatliga, heter det, men vi fråga på samvete: ha väl någon i vårt land, på denna väg, kunnat jam: föras med det sätt, den ledighet, den hållning, hvarpå denna batsljon manövrerade vid en simu: lacre på Drottningholm, som anställdes till Herti gens af Leuchtenberg förlustelse. Man trodde sig skåda en af dessa krigsvanma trupper, som, i med vetandet af sin kunskap och känslan af att vars väl anförda, visa en säkerhet och takt, som är vi da skild från det machinmessiga hos den vanliga soldaten. Också skördade H: af K. at H. K H. Kronprinsen ett bifall, som säkert delades a alla närvarande så väl kompetenta som icke kom: petenta domare. Denna trupp: rörande afsked frår sin befälhafvare bär dst skönaste vittna om ben: undervisningsmethod. Gå vi tillbaka till Hr af K:: första tjensieår, finna vi honom redan vid 46 är: ålder såsom fändrik deltaga i det evigt minnes värda 4808 års krig, der så allmän och bög tapperhet förgäfre3 slösade ansträngningar och blod för att rädda och bibehålla det oförgätliga Finland vi finna honom, säger jag, som 46 års yngling, käm. pande vid dettappra och utmärkta Kronobergs rege: menta, der ban på det blodiga slagfältet förvärfvadesig tapperhetens belöning, i den guldmedalj honom till: delades; hans enda hatt och rock voro genomskjutne af kulor, och i denna drägt inmarcherade han : hufvudstaden. Det är förlåtligt, om ycglingen här: vid kände er spartansk stolibet genomst ömma sit inre, och om han för sin framtid såg en helsnnar perspektiv, än den man nu tyckes vilja bereda bonom. —— ER