i underd. anmälas.s Efter denna anvisning skuile
beslutet således blott ad Botitiam meddelas Kongl.
Maj:t och detts, såsom det bör förefalla, till följe
af en inom Utskottet förut företagen votering öf-
ver sjelfva den abstrakta principfrågan, hvilken
då ännu synes hafva saknat hestämdi föremål, men
som man vid detta tillfålle vill söka göra gällande,
kalverensstämmelse med den röstande majoritetens
sigt.
Det är denna principfråga jag nu utber mig att
något närmare få skärskåda under den tredubbla
synpunkten af våra gruadlagars, för mig å:minsto-
ne, icke tvetydiga mening, af dessas speciella för-
hållanden till nu ifrågavarande inrättnings serskil-
da beskaffenhet, och slutligen i afseende på hittills
iakttagen praxis.
Det torde vara obestridligt att, om på sätt 83 S:a
Regeriogsformen innehåller, våra grundlagar skola
efter ordalydelsen tillämpas, får detta icke så tillgå,
att man lösrycker en enstaka och tillägger den
sedan en extensiv eller restriktiv tydning. Hvarje S
mäste tvertom, för att blifva riktigt tillämpad, tagas i
sammanhang med alla öfriga SS i grundlagen, hvil-
ka röra samma ämne. Denna allmänna princip
ber jag nu att få tillämpa på den ö7 S:n i Rege-
ringsformen; på denna S, som så ofta varit åbere-
pad till stöd för det påstående, att Rik. St. ega, u-
tan KE. M. sanktion bestämma de ordinarie statsin-
traderna. 59 S:n innehåller: cEfter rikets och
statsverkets tillstånd och behof låte Konungen till
Utskottens öfverläggning framställa hvad staten kan
tarfva utöfver de ordinarie inkomsterna, och hyvil-
ka behof genom bevillningen böra fyllas. Häraf
synes tydligt, att grundlagsstiftaren ansett de ordi-
narie intraderne såsom något fest bestående, hvil-
ket icke vid hvarje riksdag är öfverläggning under-
kastadt, och således icke heller hvart ö:te år upp-
hörande, såsom 61 :n Regeringsformen stadgar om
bevillningen. 62 S:n af samma gruadlag innehåller
vidare: sedan Statsverkets behof blifvit af Statsut-
skottet uppgifna och af Rik. St. pröfvade, ankom-
mer det på Rik. St. att en deremot svarande be-
villning sig åtega etc. Det synes sålunda, åtmin-
stone för mig, vara tydligt, att den Rikets Ständers
beskattningsåtgärd, som uti 57 S:n bestämmes, ge-
nom den 62 S:n, jemförd med den 59, blifvit så
modificerad, att den endast har till föremål de be-
villningar som Rik. St. sig äåtaga till fyllande af
bristen uti de ordinarie intraderna. Dessa bevill-
ningar äro uppräknade i 60 S:n. Till öfver flöd sä-
ger den 64 G:n af nämnde grundlag: aså väl rikets
ordinarie stiatsmedel och inkomster, som hvad ua-
der namn af extraordinsrie utlagor eller hevilnin-
ger till statsverket af Rik. St. anslås, varder un-
der Konungens disposition. Märaf visar sig äfven
tydligen, att de medel, som af Rik. St. anslås, be-
nämnas extra ordinarie utlagor och bevillningar,
och att de ordinarie inkomsterne så mycket min-
dre kunna derunder räknas, som de genom orden
så väl tvärtom ställas i motsatts mot bevillningar-
ne.) Jag hemtar för denna min öfvertygelse ett
ytterligare stöd af hvad S:n 71 Regeringsformen
stadgar beträffande formen för bevillnisgens åte-
gande. Den 71 :n föreskrifver för dessa frågors
behandling nära nog samma ordning, som för grund-
lagsfrågor är fastställd, nemligen den, att ett en-
samt dissentierande Stånd kan, emet 3:n8 Stånds
beslut göra sin mening gällande uti förstärkt Stats-
utskott. Jeg frågar då, om en konseqvent grund-
lagsstiftare — och såsom sådan måste han väl få
anses — jag frågar om han skulle med så omsorgs-
fullt skyddande former hafva omgifvit bevillnings-
frågor, om han velat, i bredd dermed, öfverlemna åt
85 Stånds i vanlig form fattade beslut att afgöra om
rikets ordinarie och permanenta intrader, hvilkas
brist bevillningen är ämnad att fylla )
468 S:n Regeringsformen innehåller äfven, att
om Rikets Ständer efter 4 månaders riksdag af
Kongl. Maj:t åtskiljas, utan att nägon ny bevillning
dessförinnan är fastställd, skall den förra bevill-
ningen fortfara intill nästa riksdag. Antages nu
den tolkning af 57 Y:n Regeringsformen, att Rik.
St. ensamme, utan Kongl. Maj:ts samtycke, kunde
anskaffa de ordinarie intraderna, så vore det all-
deles icke grundlagsstridigt om Rik. St. under de
4 första månaderne af sin sammanvaro, boarttaga
) Detta försök att räsonnera är visserligen så brå
gjordt, som sakens beskaffenhet tillåter; men
iaför logikens pröfning är det väl den lösaste
argumentation man kan tänka sig. Hvad är det
Frib. vom Schulzenheim vill bevisa? Jo! att de
ordinarie skatterna få af Ritsets Ständer utan
Konungens bifall förändras. Hvad gör han för
deita ändamål? Grundlagen säger väl uttryck-
ligen, att Rikets Ständer allena utöfra Svenska
folkets beskatiningsrätt, och grundlagsrna skola
efter deras ordalydelse tillämpas. — Men, säger
Friherrn Uti grundlagen står taladt om såväl
ordinarie inkomster, som de !bevillningar, hvilka
af Rikets Ständer anslås — de behof, som ge-
nom bevillningar böra fyllas. Häraf visar det
sig tydligen, att lagstiftaren med de ordinarie
statsintraderne menat mågot mera beståndande,
något som ej hvarje riksdag benöfver beviljas
ja, hvem hin har nekat det, men hvad bevisar
det i afssende på Konungens sanktionsrätt? Ha-
de Hr Friherrn ärligt citerat 64 G:n till slut, så
hade man sett, att der står ett vilkor för dessa
både ordinarie inkomsters och bevillningars stäl-
lande under Konungens disposition, att till de
af Rikets Ständer pröfvade behof och efter den
(jemväl af Rikets Ständer) upprättade staten an-
ordnas. Långt ifrån således, att i dessa 88 fin-
nes den ringaste ordalydelse, som upphäfver ö7
:ns, utgör Friherrns egen citatlon, om den sker
årligt till slutet af G:n, ett ytterligare bevis, att
Ständerna allena hafva sig beskattningsrätten
tillerkänd af grundlagen, fastän icke af Hr Schul-
genheim och dem, som talade i samma anda med
konom.
) Här nödgas vi åter fästa Friherrns uppmärk-
samhet på att han har tappat bort den lo-
giska tråden i bevisningen. Frihern bar sjelf
eiterat, hurusem grundlagen i tydliga ord uttryc-
ker sättet om att förordna om nya skatter ge-
nom bevillningar. Häraf följer också, att någon
ny, vare sig ordinarie eller extra ordinarie skatt
22? ooo 3 annan ardnineg än ememedlansn sänvav Ita.