skulle kunna försöka och ha fördel af att åt-
komma vårt fattiga, men ännu icke af yttre fi-
eader inkräktade fosterland.
oo oDen öfverlägsenhet Svenska allmogen äger öf-
ver andra länders är jag lika med Petter Petters-
son stolt öfver; men att vi derför hafva att
tacka vår åldriga statsform betvifllar jag, lika-
som att den sammanhållit staten i både onda
och goda tider. Sverge var aldrig närmare
branten al sitt fall än 4809, då vår nuvaran-
de konstitution upprättades, som lyckligtvis ha-
de till följd det gamla och absoluta konunga-
väldets afskaffande, utan hvilket det nu icke
skulle kunnat räknas bland sjelfständiga stater.
Det framdragna skälet, att en representations-
reform skulle leda derhän, att vi, jemte alla
andra friheter kunde vinna befrielse från om-
sorgen att deltaga i statens styrelse, och att
våra riksdagar skulle blifva förvandlade till
berredagar, är af samma grundlösa och förledan-
:e halt som de föregående. Mine bröder! Lå-
ten eder icke vilseledas af dessa nödrop, ut-
gångne, ieke från Petter Petterssons egen öfverty-
selse, utan från någon hatare af vårt Stånd, och
älskera af de gamla institutionerne, hvilken ger-
aa önskar ännu i 5 å 6 år, fast med darrande
hand, hålla i en länk af regeringstömmarns, för
att ytterligare af oss sjelfva och våra hemma-
varande kunna utkräfva den ena skatten, den
ena förhöjningen efter den andra. Hvad har
vårt Siånd, ägare af 9,o:del af Sverges jord, att
frutka 2f en representationsreform? Mindre än
intet. Är icke hvar och en, han må bhbet2 a-
delsman, borgare eller possessionat, och som ä-
ger skattskyldig jord på landet, så framt han
icke är i Statens tjenst, att betrakta såsom
iandthushållare eller bonde, han må af en tom
ärelust sträfva efter de maktegandes titlar och
hadersbatygelser? Aga de icke samma fri- och
skyldigheter, der ena icke större än den an-
dra, såsem fria medborgare i ett fritt land?
Och huru är det tänkbart, att vårt Stånds re-
presentationsrätt skulle borttagas? Tag då bort
jorden först och dess innebyggare.
Petter Petterssons framställning, att Riksdagens
förkortande skulle försätta Regeringen ur stånd
ett styra riket och ombesörja landets yttre och
inre säkerhet, förråder en obekantskap med
grundlagarne, icke förlåtlig hos der, som bivi-
stat ficra Riksdagar; ty i dessa lagar är möj-
ligheten af Riksdagens upphörande efter ire
månader icke förbisedd, mycket mindre än ef-
ter sex; och hvad hafve vi att befara af en
urlima Riksdag? Jo, den fördelen, att Rikets
Ständer hafva bättre tillfälle att följa statsma-
chiaens gång, än nu, efter så lång mellantids!
förlopp. Någon besparing för våra kommitten-
ter i deras omkostnader vianes ej eller deri-
genom, att vi hafva en Riksdag om 47, å 2
års längd, eller om vi få 2 om 4 års; men!
blifva deremot i sednare fallet folkets rättig-
heter bättre bevarade.
Dea tankan, att få af vira medbröder i
landsorterna önska en representationsförändring,
torde de flesta af oss bide finna och veta vara
grundfalsk. Liksom ropet härom höjt sig från
den ena ändan af landet till den andra, bar
äfven nyttan och nödvändigheten blifvit insedd
ifrån det ena året till det andra, och behöfver
Petter Pettersson i sanning anlita större cch
bättre krafter än dem han nu användt, för att!
nedtysta dessa rop, som dagligen tilltaga i
styrka och uthållighet.
Om Petter Petterssons tankar äro foster af hans.
egen bjerna eller någon annans, är svårt att
veta: någon opinionsyttring från dess kommit-
:enter, ehuru han i sitt enförande låtit sådant
våskina, kan jag icke inbilla mig det vara.
Värdsaste Ståndsbröder! Vi äro här samlade
tt med all makt och förmåga söka, efter ti-
lens fordringar, omskapa det gamla, föråldra-
2 och odugliga, ej för att låta det, likt en
sammal och murknad stam, qvarstå såsom ett
ninne för efterverlden, ty då hade vi icke bär
tt skaffa; och föga lönade det mödan att balla!
lessa för landet och staten dyra Riksdagar.
Titte derföre enighet, och inga splittringar, r
tädse i vårt Stånd fortfara! I
i
j
8
d
Skulle icke Petter Pettersson finna sig hugad,
tt återtaga sitt anförande, hvarom jag vänligen
ir honom erinr:, torde jag få fästa mine med-
röders uppmärksamhet på det hibliska språ
et: Vakter eder för de falske profeter; af)?
eras frust skolen J lära känna dem; och!!
nhåller att detta mitt anförande måtte, såsom ;
var på Petter Petterssons, till vederbörande Ut. t
skott, jemte Hans Janssons ingifne motion, åt. 4
ilja. r
Härmed förenade sig till alla delsr Anders h
sansson i Tuna, från Östergötblands lin, A. p
ilsson från Ostergöthland, Johan Johansson d
ch Pehr Mårtensson från Jönköpings lön. e
Peter Persson från Ädslfors, Jörköpings län:
Min länskamrat Petter Pettersson i Slåtbu!t afla
estrahärad har för någre Plenidsgar sedan iStin I.
et inlemnat en motion, som innefattade det stör- NM
ta åtlöje och spektakel, som i vårt stånd existe- :.
at. Ståndet snsåg då alldeles ovärdigt. att enre-4q
RAN