skatternas utgörande, alla dess bshof af förbättrad sambhällsinrättningar, af stränga:e rättvisa, ordent ligare förvaltning och utvidgade friheter, med snar sagdt en hånande likgiltighet behandlas af dem som suga landets must och märg, utan att egn: några mödor åt landets ssonskyldiga nytts; — at eftar sådene rön af en hittills alltför ansvarslö makts godtyckliga sträfvanden blott för sig sjel och ej för den nation, som så länge tålmodigt: a dem vänta: bjelp och lättnad, nu med Petier Pet tersson från Wästra härad vilja förlusta sig i huf vudsätet för alla dessa folkets olyckor ännu ett år för att fruktlöst vänta på resuliater, dem vi reder tydligen kunna se hvad de innebäre; sådant mått ej Svenska bondeståndet vid 4840 års Rikdag kun na önska. Det skulle väl då vara, för att åter oju: ta samma glädje, som Petter Pettersson tyckes baf va pjutit vid Riksdagen 1828—530, nemligen, att se eSvenska Bondeståndets öfverlägsenbet åter glömma sina kommittenters iniressen, deras varniocgar och deras råd. Nej! Mine bröder! Vi måtte vä ej vu mera låta dåra oss af falska löften och förespeglingar, hvilka ytterst innebära ökandet af na. tionens lidanden och uppoffringar. Icke endas pligterna emot bemmavarande ålägga oss, såsom de ras ombud, ett bestämdt krafifullt och oegennyttigi handlingssätt; vår egen värdighet såsom medborg2 re bjuder det. Nu måtte det väl vara siut med detta gyckel, att höra talas om lyckan af ei till. stånd, som med hvarjs skattstermin fordrar tusen: tals familjers ruin; om sällheten af en faderlig re gering, som genom ett godtyckligt förmycdsrskar förstör våra näringar och det lilla välstånd som v förut ägt, samt genom sitt ombytliga lynne, crik. tigt kaliadt asystem), föder osäkerhet, hoglöshet oct kanske snart förtviflan; om hoppet på en sjelfsiändighet, som skall köpas med armod. och en frihet som utportioneras mot kontant. Vi måtte väl nu kunna förskonas ifrån dessa loya!a uppmaningar att vänta alandets allmänna och våra kommitenters enskilda besvär afbjelpte genom dem, som hälsat oss med löften om skattenedsättning genom ökade statsutgifter; och om stora riksdsgsresultater, medelst hästlass afkommitte betänkanden, embets-utlåtazrden och outarbetade grunder för beskattning och lagstiftming. Dat måtte för hvarje ärlig vån af fosterlandet och af Sveriges allmoge nu vara klart som dagen, att det ej fionss annat sätt till beredande af sakernas bättre ordning, än att genom ett raskt beslut nedsätta statsinkomsterna; göra nya Ständers sammankomst nödvändie; i ett öppet och redligt språk underrätte Konungen om landets behof af en förändrad administration, förbättrade inrättningar och sparsammare bushål!ning, samt på detta sätt allvarligt ådsgalägga, ait det numera för Sve:iges3 regering icke återstå annat, än att med nit och verksamhet för rikets sanna nytta bereda och utföra allt hvad Rikets Ständer i öfver tjugu årg tid yrkat, utan att ännu sa utfördt; samt hvad de förordnat i en hop angelägenheter, hvari deras beslutande rätt är leglig, men varit misskänd och missakttad. Jag anser sålunda Petter Petterssons försök, att genom sitt anförande hos Utskottet och Medstånden uppväcka ett tvifvel om den enhälliga mening, som råder inom Bondeståndet i dessa vigtiga omständigheter, vara högst förkastlig; men då jag ej vill bestrida hans rätt att få sitt yttrande remitteradt, önskade jag endast att detta Stård ville förena sig iden önskan, att Utskottet och Medstånden icke måtte tro oss vara så glömska af våra pligter emot hemmavarande kommittenter, attivi skulle kunna dela Petter Petterssons från Wästra härad yttrade åsigter. Jag anhåller att detta måtte få medfölja hans anförande. J. E. Widegren från Östergöthlands län: Med serdeles indignation och förtrytelsa har jag, och, som jag tror, de fleste af detta Stånd afhört Patter Petterssons från Slätthult i Jönköpings län i plenum den 7 dennes uppläste anförande emot Hans Janssons ingifae motion om medlen för denma riksdags förkortande. De åtgärder den värde medbrodren Hans Jansson för detta ändamål uppgifvit hedra som vanligt denne för allt fosterländskt och folkets väl nitälskande mannen; och lika med honom anser jag dena enda utvägen att verka en förändrad representationsform och riksdagens förkortande böra sikas i anslagens nedsättande, en rättighet, som ingen kan betaga Riksens Ständer och li-! ka önskad af representanterne sjelfve, som deras kommittenter. Det förundrar mig derföre huru en medlem af detta Stånd kunnat uppträda såsom försvarare af våra gamla utnötta, för tidens fordringar ej passande, af Konung och Ständer samt största delen af nationen i mer än tiotal af år öfverklogade grundlagar och former, med deras intrasslade, tidsödande, motsägande och sällan till något resultat ledande stadganden, med derss ståndsskilnader, arbets-: sätt i icka ett uten fyra serskilda rum, obefäknadt Uiskotten, motioners och förslagers remitterande, återremitterandem. fl. nu ej upprepade olägenheter. Petter Pettersson må kalla Jet företag bhrodren Hans Jansson framställt för brådstörtande och ovanlig; han rå säga, it vi skulle utmana den ena statsmakten till. n oviss kamp mot don andra, för båda säkert förderflig; ech stt, i ett ögonblick, då våra srannar i öster och vester stå rustade till strid, emna vår regering utan erforderliga tillgångar, ! och blotta lind och rike på försvar. Dessa raser klinga väl i öronen och förespegla faror, vilka i verkligheten icke finn:s; men deras. örföriska ljud bortdö snart, då men vet att. ampan icke blir farlig; att sedan Konung Carl er XI:s tid rikets utländska skuld icke varit nindre än nuv; att våra finanser äro goda, fastI n folket icke förmår att uthärda de dryga och) RA Ila so sn 8 Lava vibadrdam fRURL. 9 oc