skatternas utgörande, alla dess bshof af förbättrad
sambhällsinrättningar, af stränga:e rättvisa, ordent
ligare förvaltning och utvidgade friheter, med snar
sagdt en hånande likgiltighet behandlas af dem
som suga landets must och märg, utan att egn:
några mödor åt landets ssonskyldiga nytts; — at
eftar sådene rön af en hittills alltför ansvarslö
makts godtyckliga sträfvanden blott för sig sjel
och ej för den nation, som så länge tålmodigt: a
dem vänta: bjelp och lättnad, nu med Petier Pet
tersson från Wästra härad vilja förlusta sig i huf
vudsätet för alla dessa folkets olyckor ännu ett år
för att fruktlöst vänta på resuliater, dem vi reder
tydligen kunna se hvad de innebäre; sådant mått
ej Svenska bondeståndet vid 4840 års Rikdag kun
na önska. Det skulle väl då vara, för att åter oju:
ta samma glädje, som Petter Pettersson tyckes baf
va pjutit vid Riksdagen 1828—530, nemligen, att se
eSvenska Bondeståndets öfverlägsenbet åter glöm-
ma sina kommittenters iniressen, deras varniocgar
och deras råd. Nej! Mine bröder! Vi måtte vä
ej vu mera låta dåra oss af falska löften och före-
speglingar, hvilka ytterst innebära ökandet af na.
tionens lidanden och uppoffringar. Icke endas
pligterna emot bemmavarande ålägga oss, såsom de
ras ombud, ett bestämdt krafifullt och oegennyttigi
handlingssätt; vår egen värdighet såsom medborg2
re bjuder det. Nu måtte det väl vara siut med
detta gyckel, att höra talas om lyckan af ei till.
stånd, som med hvarjs skattstermin fordrar tusen:
tals familjers ruin; om sällheten af en faderlig re
gering, som genom ett godtyckligt förmycdsrskar
förstör våra näringar och det lilla välstånd som v
förut ägt, samt genom sitt ombytliga lynne, crik.
tigt kaliadt asystem), föder osäkerhet, hoglöshet oct
kanske snart förtviflan; om hoppet på en sjelfsiän-
dighet, som skall köpas med armod. och en frihet
som utportioneras mot kontant. Vi måtte väl nu
kunna förskonas ifrån dessa loya!a uppmaningar
att vänta alandets allmänna och våra kommiten-
ters enskilda besvär afbjelpte genom dem, som
hälsat oss med löften om skattenedsättning genom
ökade statsutgifter; och om stora riksdsgsresulta-
ter, medelst hästlass afkommitte betänkanden, em-
bets-utlåtazrden och outarbetade grunder för be-
skattning och lagstiftming. Dat måtte för hvarje
ärlig vån af fosterlandet och af Sveriges allmoge
nu vara klart som dagen, att det ej fionss annat
sätt till beredande af sakernas bättre ordning, än
att genom ett raskt beslut nedsätta statsinkomster-
na; göra nya Ständers sammankomst nödvändie; i
ett öppet och redligt språk underrätte Konungen om
landets behof af en förändrad administration, för-
bättrade inrättningar och sparsammare bushål!ning,
samt på detta sätt allvarligt ådsgalägga, ait det
numera för Sve:iges3 regering icke återstå annat,
än att med nit och verksamhet för rikets sanna
nytta bereda och utföra allt hvad Rikets Ständer i
öfver tjugu årg tid yrkat, utan att ännu sa utfördt;
samt hvad de förordnat i en hop angelägenheter,
hvari deras beslutande rätt är leglig, men varit
misskänd och missakttad.
Jag anser sålunda Petter Petterssons försök, att
genom sitt anförande hos Utskottet och Medstån-
den uppväcka ett tvifvel om den enhälliga mening,
som råder inom Bondeståndet i dessa vigtiga om-
ständigheter, vara högst förkastlig; men då jag ej
vill bestrida hans rätt att få sitt yttrande remitte-
radt, önskade jag endast att detta Stård ville för-
ena sig iden önskan, att Utskottet och Medstånden
icke måtte tro oss vara så glömska af våra pligter
emot hemmavarande kommittenter, attivi skulle kun-
na dela Petter Petterssons från Wästra härad ytt-
rade åsigter.
Jag anhåller att detta måtte få medfölja hans an-
förande.
J. E. Widegren från Östergöthlands län:
Med serdeles indignation och förtrytelsa har
jag, och, som jag tror, de fleste af detta Stånd
afhört Patter Petterssons från Slätthult i Jönkö-
pings län i plenum den 7 dennes uppläste an-
förande emot Hans Janssons ingifae motion om
medlen för denma riksdags förkortande. De åt-
gärder den värde medbrodren Hans Jansson för
detta ändamål uppgifvit hedra som vanligt den-
ne för allt fosterländskt och folkets väl nitäl-
skande mannen; och lika med honom anser jag
dena enda utvägen att verka en förändrad re-
presentationsform och riksdagens förkortande
böra sikas i anslagens nedsättande, en rättighet,
som ingen kan betaga Riksens Ständer och li-!
ka önskad af representanterne sjelfve, som de-
ras kommittenter. Det förundrar mig derföre
huru en medlem af detta Stånd kunnat uppträ-
da såsom försvarare af våra gamla utnötta, för
tidens fordringar ej passande, af Konung och
Ständer samt största delen af nationen i mer
än tiotal af år öfverklogade grundlagar och for-
mer, med deras intrasslade, tidsödande, motsä-
gande och sällan till något resultat ledande
stadganden, med derss ståndsskilnader, arbets-:
sätt i icka ett uten fyra serskilda rum, obe-
fäknadt Uiskotten, motioners och förslagers
remitterande, återremitterandem. fl. nu ej upp-
repade olägenheter. Petter Pettersson må kalla
Jet företag bhrodren Hans Jansson framställt
för brådstörtande och ovanlig; han rå säga,
it vi skulle utmana den ena statsmakten till.
n oviss kamp mot don andra, för båda säkert
förderflig; ech stt, i ett ögonblick, då våra
srannar i öster och vester stå rustade till strid,
emna vår regering utan erforderliga tillgångar, !
och blotta lind och rike på försvar. Dessa
raser klinga väl i öronen och förespegla faror,
vilka i verkligheten icke finn:s; men deras.
örföriska ljud bortdö snart, då men vet att.
ampan icke blir farlig; att sedan Konung Carl
er XI:s tid rikets utländska skuld icke varit
nindre än nuv; att våra finanser äro goda, fast- I
n folket icke förmår att uthärda de dryga och)
RA
Ila so sn 8 Lava vibadrdam fRURL. 9 oc