de nuvarande fästningarne till fångars förvaring, emedan han förestälide sig att kommendanten på en fästning, i händelse af krig och belägring af fienden, skulle finna sig ganska besvärad af en fångpersonal, med hvilken provianten måste delas. Friherre Cederström, Thure, yttrade sig instämanande med Frihb. Boije och Hr Rosenblad, gaf den nya kommittten en kompiiment för den grundlighet, hvarmed den gått till väga i sitt arbete, och ansåg det böra uppskjutas med forsligets antagande till dess förberedande arvangementer, enligt hvad Hr Stråle nu yttrat, hunnit vidtagas. (lutet följer.) Hr Petrås anförande i Borgareståndet den 22 April, vid remissen af Kongl. Maj:ts skrifvelse till Rikets Ständer med det nya lagförslaget. Vid 1809 års Riksdag beslöts, att Sverges lagverk, inveckladt genom en otalig mängd vid sidan af 1734 års lag tillkomne författningar, skulle, till afhbjelpande af derifrån oskiljaktig oreda och osäkerhet i lagskipningen förenklas och rättas efter det skick, hvartill förändrade och utvidgade samhällsförhållanden samt sednare tiders mera utbildade begrepp i lagstiftningens läror borde föranleda; Rikets Ständer begärde, att för detta ändamål en Kommitte måtte tillförordnas, och anslogo erforderlige medel dertill. Ett sådant lagverz är ock längst för detta af Kommitteen utarbetadt, samt i åtskilliga riktningar bedömdt och pröfvadt. Ifrån tiden, då Kommitteen nedsattes, hafva redan 30 år framflutit, och man synes då med skäl hafva kunnat vänta, att nationens uppoffringar skulle bära någon frukt: men genom det nådiga meddelande Koogl. Maj:t nu mera täckts afgifva, och som antyder, att Ständerna ännu 5 år härefter ej ega att med säkerhet påräkna, utan blott hoppas en proposition i ämnet, har denna väntan helt och hållet slagit felt. Jag tror dock ej, att Rikets Ständer böra betrakta denna samhällssngelägenhet med nog sorglöshet, för att dermed låta bero: och är det i denna öfvertygelse, som jag skall taga mig frihet! framlägga ett förslag, åsyftande, att bereda någon verksammare behandling än den, som blifvit i den nådiga skrifvelson förespeglad. För att ådagalägga nödvändigheten häraf, torde dock vara lämpligtf att till minnet återföra de föranstaltanden, som föranledt möjligheten, att det utarbetade lagverket, efier en sådan tidlängd af år, ännu kan framställas såsom föremål för ett nytt åsidoläggande, hvars slut ingen lärer kuona an2. Jag börjar således för sjutton år tillbaka eller vid 4823 års Riksdag. Uti Kongl. Maj:ts då afgifna berättelse underrättas Rikets Ständer derom, att Lagkommitteens förslag till civillag blifvit genom trycket till allmän kännedom och granskning öfverlemnadt, och att Kommitteens arbetande ledamöter sedermera sysselsatt sig med beredning till författande af förslag till kriminallagen, som endast nu återstede. Med anledning af gjorda motioner efläto Ständerne i Oktober månad samma år en underdånig skrifvelse, med anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes vidtaga nödiga mått ech steg till påskyndande af arbetet, så att hela förslaget till; ny både civiloch kriminallag så tidigt måtte fullbordas, från trycket utgifvas och allmängöras, att! detsamma, i den ordning 27 Riksdagsordningen och 87 Regeringsformen bestämde, kunde vid! påföljande Riksdag, så vidt möjligheten medgåfve, komma under Ständernas pröfaing. I Berättelsen till 4828 års Riksdag innehåller, att, efter for!satt revision af civila lagen, bade förslaaet, med dertill hörande protokoller och motiver, ör 4826 utgått af trycket; att detsamma vore öfverlemnadt till Högsta Domstolen; att jemväl Hofrätterne blifvit anbefallte, att deröfser afgifva motiverade utlåtanden; att cirkulärer utfärdats till samtlige Landshöfdingar och kungörelse i tidningarne: utgått till allmänbeten, om afgifvande af anmärkningar inom den 4 Augusti 4827; att de från Hofrätterne inkomne anmärkningar blifvit genom trycket sllmänhsten meddelade; att för förslagets alut-! liga granskning i Högsta Domstolen och hos Kongl. Maj:t i Statsrådet oundvikliga kinder mött; att förslaget till kriminallag ej kunde blifva förr än påföljande år färdigt till vidare granskning, så att lagverket i alla fall icka nu kunnat i hela sitt sammanhbang till Rikets Ständer öfverlemnas; att flere I gällande civillagen utsatta straffoch ansvarsbestämmelser voro utur förslaget uteslutne, för att i strafflagen införas; att jorda-, handelsoch byggningabalkarna i 4734 års lag innehöllo flere föreskrifter, hvilka, såsom hörande till ekonomiska lagstiftningen, voro uteslutne från den nya civillsgen, och hvarom Kongl. Maj:t beslutat, att i annan väg åta sammandraga och utarbeta författningar, samt tt Kongl. Msj:t utur sådana grunder ansett nya sivillagen på det hela sakna den fullständighet, att jen kunde till efterrättelse antagas, samt derföre unnit sig föranlåten, att än vidare uppskjuta lagerkets öfverlemnande till Rikets Ständer. g Med dessa alltför litet sägande framställningar, 2 om hotade att för all framtid lemna hela lagverh et i ett obestämdt skick, visade dock Rikets Stänt d e 1 OM Må -—— I mm be LJ BR Aa få OA mA AR nm LL ler sig föga tillfreds. På sätt Lagutskottets utlåande den 47 Juni 1829 utvisar, gjordes hos Rikstånden en mängd motioner, rörande utvägar att ereda lagverkets fortskridande och möjligheten af lesg slutliga granskning. Arendet stadnade dock a lervid, att Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse ( September månad sistnämnde år i underdånighet ; inhöllo, dat Lagkommititeen kunde få sig uppdra-ly et att, sedan hela lagförslaget blifvit färdigt och pn commit i det skick, i hvilket Kongl. Maj:t, efter 0 statsrådets och Högste Domstolens hörande, funneg letsamma böra, genom nådig preposition, till Ri-4 ets Ständers pröfning öfverlemnas, författa och ilc od tid, före nästa Riksdags början, från trycketk tgifva en tydlig och lält ölverskådlig framställ-i ing af arbetets plan samt allmänna grundsatser pn ch motiver, tillika med uppgift och jemförelse afz le väsendtligaste skiljaktiyheterne mellan den nu!gq fällande lagens stadganden och dem, som till an-.4i agande voro föreslagna, jemte skälen till dessa sedir jares afvikelser från de förra, så att denna fram-s, tällning under fortgången af Rikets Ständers granskg ingsarbete, ehvad det komme att å en eller flerer likdagar försiggå, måtte tjena till stödjepunkt, led-r, ina och rättelse