regående riksdag fråga varit om den nya kommit teens förordnande, så hade han yttrat den öfver tygelsen, som han nu trodde skulle komma att be kräftas af erfarenheten, att sådant skulle tjena ti. ingenting. Erinrade i öfrigt, att om Rikets Stän der och Konungen skulle besluta det nya lagverket antagande, så vore det dock omöjligt verkställa det! samma förrän många år efteråt, emcdan det förän drade straffsystemet fordrade nya materiella inrätt ningar för de antagna gradationerna ifängelsestra! fet m. m. Han funne det således nödvändigt att ti en början erhålla ett beslut åtminstone i afseend på kriminallagens antagande, om man icke skull få ett alltför långt uppskof i att vinna sjelfva än damålet. På denna grund kunde han icke anna än instämma i Hr Dalmans motion, så mycket me ra som han icke såg hvad Utskottet skulle kunn taga för befaltning med de öfverlemnade tablåernc Han ville för sin del, att Utskottet helst skulle till styrka Rikets Ständer att antaga kriminallagförsla get in totum et tantum. Det vore nästan omöjlig för Adela,liksom för de öfriga Stånden, att bedö ma lagförslagens intrinseca qvalitet i deras mindr detaljer. Man måste, enligt hans tanka, i detta fa hufvudsakligen lita på en kommittes arbete, sor bestått af de mest tänkande, upplyste och lagfarn män, som under de sistförflutne 30 åren funnit här i landet, och med hvilka han ej sett några an dra kunna förliknas. Hr Dalman trodde att Friherre Boye hade gjor bäst både emot den nya Lagkommitten och eme sig sjelf, att icke försöka besvara de mot kommit ten här gjorda anmärkningar, ty man visste doc ganska väl, att det vore Frih. Boye, som fördrö arbetet. genom sitt envisa motstand. Drog äfve Friherren till minnes, att han mer än någon anna borde veta hvad orsaken varit att arbetet med ta blåerne icke blifvit uppdraget åt den gamla kom mittens ledamöter Instämde i det beröm Grefvej gifvit den äldre Lagkommittens ledamöter och an såg det vara omöjligt att komma till slut med den na saken, utan att till en viss grad lita på dera aktoritet. Mot Frih. åkerhjelm anmälde han, at det syntes alltför menlöst af en Kouungens rådgif vare, att här framställa saken så som om den ny kommitteas arbete skulle varit ämnadt för Rege ringens räkning. Han påminte ock, att Riket Ständer redan år 1529 hade begärt utarbetandet a dylika tablåer intill påföljande Riksdag, men at denna begäran blifvit af Regeringen bortglömd, oc hemställde om sådant icke visade en stor likgiltig het för saken från Regeringens sida. Han trodd för öfrigt ingen fordra, att Regeringen skulle unde Riksdagen blifva färdig med en proposition i äm net, men förhållandet var detsamma vid förra Riks dagen. Regeriogen hade äfven då ursakat sig, at den ej medhunnit några propositioner, men då had likväl ej varit fråga om att taga några tablåer til skäl derför. Friherre Boye, Ludvig, hade intet emot att ma begärde ett preliminärt betänkande af LagUtskot tet med förslag huru saken borde behandlas. Vill att Utskottet skulle afbida de serskilda Kongl propositionerna, och önskade föröfrigt ett förslag att Rikets Ständer skulle sammanträda på ett run till öfverläggning om frågan, om de eck ståndsvi: skulle votera. Så hade det tillgått vid antagande af 1734 års lag. Erinrade jemväl (i ett anförande straxt efteråt), att det dröjt 44 år innan den ni varande lagen autogs, från den tid den först började utarbetas. Nu borde man påminna sig, at! den tid, som åtgått för det nya lagförslagets beredande af 2:ne serskilda kommitteer, hade den förre haft 20 år på sin anpart och den sednare endast? är och 9 månader. Han hade väl ej den förmätenheten, att förlikna dessa båda kommittters arbeten vid hvarandra, men trodde likväl att man skäligen ej kunde förebrå den sednare för mycken långsamhet. . Friherre Akerhjelm genmiälde Hr Dalmans ytt rande om menlösheten dermed, att om han förra gången yttrat sig menlöst, så trodde han åtminstone, att det tillika varit förnuftigt. Han hade icke någon hufvudsaklig betänklighet mot lagverket i dess helhet, men anmärkte svårigheten för regeringen, som har blott få jurister ibland sig, att kunna, så skyndsamt som man tycktes önska, komma med en roposition i ämnet. Hr Rosenblad, Bernhard. Det hade af ålder varit Svenska folkets bruk och rättighet att känna och förstå de lagar, det skulle efterlefva, och äfven Sverges representanters rättighet att sjelfve pröfva de lagar de skulle antaga. Nu hade en ny lära här blifvit framställd att besluta på grund af andras autorite i stället för egen pröfning. Tal. vördade mycket ledamöterne af Lagkommitteen, bland hvilka han räknade en såsom sin nära slägtinge, men han trodde med all aktning för deras insigter, sakkännedom och erfarenhet, att äfven andra kunde finnas lika insigtsfulle, sakkunnige och erfarne, men möjligen med en annan öfvertygelse. Detta vore dock endast ett ödmjukt och enfaldigt uttryck af Tal, som han underställde Hr Dalman. Han erinrade äfven, att Hr Dalman sjelf yttrat sig hafva betänkligheter mot civillagens antagande obesedt. Han hade icke hört någon annan än Hr Dalman här yttra betänkligheter mot denna del af kommitteens arbete, men hemställde om detta cjredan sod i någon motsats mot Hr Dalmans tillstyrkande, att besluta på kommitterades antoritå o. s.v. Hr Stråle (Justitierådet) erinrade om ett yttrande, som han redan för 13 år sedan hade haft i detta ämne att, då de ifrågavarande lagförslagen innefattade stora och väsendtliga förändringar i det nuva:ande systemet, så borde man först hafva utrönt, buruvida Kongl. Maj:t ville framställa till Rikets tänder dessa väsentliga förändringar, emedan, om det nya lagförslaget antoges, men dessa sedan blefve af Konungen afslagne, så blefve äfven en total omarbetning af verket nödvändig. Han erinrade äfven i detta hänseende, hurusom förslagen till förändringar i giftorätt och arfsrätt afslogos af Rid. och Adeln samt Bondeståndet vid 1829 års riksdag. Påminte vidare om de svårigheter, som skulle uppstå för verkställigheten i vissa delar i fall det nya systemet nu antoges; om nödvändigheten att på förhand uppgöra fördelningen för de nya domstolsdistrikterna för att tillse huruvida det lät sig göra, att hafva permanenta domstolar på landet, äfven som om förberedelserna för det nya straffsystemets antagande. Det var derföre Tal. vid sista riksdasen hade föreslagit R. St. att låta uppbygga åtminra 2o Mu KRKAlona aftarm Ja.