fintliga anvisningar. Vi äro också öfvertygade,
att afsättningen på detta vademecum skall för
hvarja år tilltaga, helst sedan antalet af resande
numera blifvit så betydligt sommartiden genom
ångbåtskommunikationerna.
EN LEDAMOT AF FANGSTYRELSEN, AN-
GÅENDE FÄNGELSESYSTEMET.
(Slut fr. gårdagsbl.)
Enligt den approximativa kalkul, som en kunnig
arkitekt, på min begäran, uppgjort öfver bygg-
nadsuppgifterne för ett fängelse af sten, inrättadt
efter cell-systemet, uppgår kostnaden för hvarje
cell, sådan den erfordas för en ransakningsfånge,
d. v. s. för ep kortare tids förvaring, till minst
300 Rdr Bko. Detta belopp, fördeladt på alla de
länsfångelser i riket, som hafva behef af ombygg-
nad, skulle, då det beräknas efier det nu varande
fångantalet per medium, hvilket, under nu gällande
lagstiftning, icke kan antagas blifva mindre, sam-
manlagdt utgöra en ganska betydlig summa. Föl-
jande speciella förteckning utvisar närmare behof-
vet af cellernas antal och dertill erforderliga sum-
mor för hvarje häkte:
Calmare ..... 400 celler å 300 Rdr Bko 39 000.
Carlskrona . ... 60 q 138.000.
Christianstad. . . 90 27,000.
Faehlun ...... 30 135.000.
Gefle ....... 40 12,000.
Götbeborg ...-. 100 30 000.
Helmstiad. .... 26 7.800.
Warberg . .... 56 oo 46.800.
Hernösand . .. . 46 a 413 800.
Medelpad .... 45 4,500.
Jönköping .... 65 49 500.
Linköplnag . ... 100 q 30 000.
Malmö ...... 105 31,500.
Mariestad .... 90 a 27 000.
Nyköping. . . . . . 45 13,500.
Piteå ....... 20 4 6.000.
Umeå....... 20 6.000.
Upsala ...... 350 s 413.000.
Wexiö ...... 40 42 000.
Westerås. .... 850 15.000.
Wenersborg . .. 65 a a 19,000.
Alingsås ..... 418 a 5,400.
Wisby ...... 16 4.800.
Örebro . ss... BB 46.500.
Carlsstad . .... 60 418 000.
Lardskrona ... 48 a 5,400.
1 400 celler. — S:a Rdr Bko 420 000.
Då jag förut antagit, att kostnaden för hvarje cell
skuile utgöra minst 500 Rdr, innefattar detta ett
medgifvande, att densamma möjligen, genom så-
dane opåråknade utgifter, som ofta vid byggnader
inträffa, kan uppgå till ett högre belopp. För sä-
kerheten skull torde det vara bäst att öka ofvan-
stående summa med ännu 80,000 Rdr, hvarigenom
hela omkostnsdsbeloppet skulle utgöra det jemna
talet af 500 000 Rdr. Det kan icke nekas, att en
så betydlig utgift skulle för statsverket vara gan-
ska kännbar, och möjligt vore det ock, att dess
böga belopp skulle alldeles afskräcka från hela
förbättringsplanen, samt hädanefter som hittills låta
den förblifva ofullbordad. Till undvikande bäraf
synes mig ett annat förslag vara att framställa,
hvilket på samma gång, som det befriar staten från
ransakningshäktenas anläggande och underhåll,
skulle leda till minskning af de många olägenheter,
vid fångars forslande och vård, som nu med så
mycket skäl öfverklagas.
Enligt 26 kap. 4 byggningbalken skall vid
hvarje tingsställe finnas ett fängelse, ather miss-
agerningsmän måge i förvar hållas. Aut detta
förvar bör omfatta hela den tid ransakningen på-
går, synes vara obestridligt. Också har Lagkom-
mitteen, i dess förslag till ny kriminallag, 10 kap.
regeriogsformen, antagit denna grundsats ocn der-
ifrån mntgått vid detaljbestämmelserna för ransak-
ningsfångars förvarande. Huru stort ett sådant
fängelse bör vara, eller på bvad sätt detskall vsra
inrättadt, finnes väl icke i lagen föreskrifvet, men
naturligt är, att detsamma, för att motsvara sina
bestämmelse, icke får vara mindre, än hvad hära-
dets vanliga fångantal kan erfordra, äfvensom att
förvaringssättet der bör hvila på samma allmänna
grunder af mensklighet och rätt, som man anser
böra gälla i de af staten inrättade och underhållna
häkten, Om man således antsger, hvad erfarenhet
och upplysning, på sätt här ofvan blifvit fram-
stäldt, nu mera oafvisligen påkalla, att äfven ett
ransakningsfängelse bör innehålla ensliga förva-
ringsrum, ett för hvarje tilltalad, så synes ock den
skyldighet häradet, enligt Jag i detta fall har sig
ålagd, vara bestämd. Visserligen skulle det, till
en början, synas hårdt, att utkräfva denna lagens
fordran, såsom förenad med icke obetydliga kost-
nader; men jag är nästan öfvertygad, att de flesta
kommuner, vid en öppen framställning derom, grun-
dad på de bevekande skäl, som här så lätt kunna
hemtsas både från rättvisa och mensklighet samt
från det närvarande olycksbringande tillståndet, fri-
villigt skola ingå på dessa omkostnader, hvilka i
betydlig mån blifva minskade om, i likhet med
Lagkommittens förslag, hvarje domsaga får blott
ett tingsställe. Jag har i detta ämne, under mina
många embetsresor i och för fångvården, till ser-
skildta delar af riket, sökt tillfälle att samtala och
öfverlägga icke allenast med många utmärkta och
aktningsvärda domare, utan äfven med upplysta
och medborgerligt sinnade män afalla klasser, och
jag har öfverallt funnit samma erkännande af sat-
sens riktighet, samma beredvillighet för dess til-
lämpning och utförande. Ett högst tillfredsstäl-
lande faktiskt bevis derpå kan jag anföra i det
beslut, som för några veckor sedan i en af de
större domsagorne i södra delen af riket, enligt
hvad dess förtjenstfulle innebsfvare sjelf gifvit till-
känna, blifvit, på hans uppmaning, af häradsbo-
erne feattadt, att vid tingsstället uppbygga ett nytt
fängelse med cell-inredning, till fångars förvarande
under hela ransakningen och derigenom upphäfva
behofvet af deras insändande i länshäktet. Genom
detta vackra och hedrande exempel hoppas jag, att
början skall vara gjord till antagande och använ-
dande af ett fångförvaringssystem, hvars följder, i
mnsaliskt afsasanda kola hlifva lika aå välsärande
I