och endast i detta hänseende torde ett kort sam-
mandrag ega något intresse.
Biskop Heurlin öppnade diskussionen med den
förklaring, att ifrågavarande tillägg under förra
Riksdagen tillkommit förmodligen i afsigt att be-
reda större förtroende till realisationen och gifva
garanti åt dess framtida bestånd. Talaren fann
det deremot icke det ringasto öka garautien för
realisationen; det antydde tvertom ett möjligt in-
solvent tillstånd hos Banken och kunds i sin til-
lämpning medföra de förderfligaste följder. Under
en olycklig handelskosjunktur eller ett krig skulle
sedlarne strömma till Banken och denna nödgas
inställa silfverutvexlingen, dess sedlar förlora sitt
värde, allmän villervalla uppstå, kronoutskyldernas
utgörande blifva omöjligt och statsmachinen stanna.
Riksens Ständer skulle då ej hafva annan utväg,
än att tillåta sedlarnes emettagande i Kronans upp-
börd, d. v. s. att öfverträda arundlagen. Häruti
instämde Prostarne Lyth, Hallbeck, P. P. Svede-
lius och Berlin.
Professer Geijer bestred ieke möjligheten af de
vådor, Biskop Heurlin förespeglat, men medgaf ej
eller derföre, att följderna förBanken och dess sed-
lar skulle blifva sådana, som Biskopen synes be-
fara. Sedlarne skulle ändock ej upphöra att vara
gällande, och agio gjorde sig sje!ft. Bankens när-
varande goda förhållandem borde ej förblända och
föranleda en sorts skadlig säkerhet, i afseende på
realisatiorens bestånd. Häri instämde Statsrådet
Poppius, Professsor Bexell, Doktor Hvasser och
Prosten Gahne.
Professor Moren delade ej eller de framställde
farhågorna för Banken. Skulie ock en stockning
inträfa i Banken, vore dock silfret utkommet i
rörelsen, så att denna oförhindrad kunde derige-
nom underhållas, och agiot kunde ej blifva af be-
tydenhet. Förlägenhet kunde stundom uppkomma
äfven med full säkerhet. Sedan närvarande fråga
en gång blifvit väckt, ansåg Talaren det vara af
högsta betänklighet, att afslå det för ändamålet
framställda förslaget.
Prosten Astrand biföll förslaget, äfven derföre,
ätt det skulle tillförbinda Ständerna, att icke vid-
taga sådana åtgärder, i afseende på Banken, hvaraf
följden kunde blifva, att de tvungos till öfverträ-
delsa af grundlagen. Deruti instämde Kommini-
ster Dahlgren.
Prosten Ödman erinrade, att förslaget utgjorde
endast inflyttandet i gruadlagen sf hvad som redan
finnes i bankolagen, hvilken är en civil lag, samt
att, så vida Rikets Ständer iskttaga a!la nödiga ga-
rantier för Banken, och förståndigt disponera dess
vinst, de icke hafva något att för Banken frukta.
Deruti instämde Doktor Björkman och Kontrakts-
prosten Afzelius.
Biskop fedren anförde bufvudsakligen samma
skäl ör förslagets antagande, som Prosten Astrand,
med tillägg, att banklagon härigenom vunae både
ett stöd och tillika en förenkling.
Kyrkoherden Bergvall trodde äfven, att om för-
slaget, sedan det en gång blifvit väckt, blefre af-
slaget, fara vore, att detta hade ett menligt iofly-
tande på Bankens både in- och utländska kredit.
Biskop Heurlin anmärkte, att i farhågor för Ban-
kens framtida bestånd, i nödens stund, då Banken
ej lärgre förmådde infria sina södiar, och de icke
ens fingo emottagas å kronouppbörden, det voral:
möjligt, att nationen icke för ögonblicket mäktade
göra de uppoffringar, som erfordrades, för att åter-
bringa sedlarne till deras normalvärde. Vore det
möjligt, att genom den döda bokstafven betrygga
realisationen, så vore likväl tilläget öfverflödigt,
och den vid sista Riksdagen så mycket omordade
46 Regeringsformen kunde anses icke blott till-
fyllestgörande, utan till och med kraftigare.
Professor Thomander: Ett förkastande af det nu .
ifrågavarande grundlagsförslaget skulle icke kunna
betraktas annorlunda än som misströstan om ban-
kens soliditet och Ständernas redlighet. Hvarje
folk mäste i helgd hålla — nationaläran, — och :
näst denna, nationalkrediten.
Kontraktsprosten P. P. Svedelius:. Drog af Ban-
kofuilmäktigen Prosten Bergvalls yttrande den slut-
sats, att tillägget till 72 R. F. vore öfverflödigt;
men ville, i händelse det antoges, bafva det tilläg-
get dervid, att bankens sedlar, om de ock ej inlö-
ses med silfver, likväl må gälla för mynt i kronans
liqvider och emellan enskilda. ;
Doktor Agrell befarade det i grundlagsförändrings-
förslaget gjorda tillägget komma att verza motsat-:
sen af hvad man åsyftade. :
Kostraktsprosten Nordhammar yttrade sig huf
vudsakligen i samma anda som Kyrkoherdon Berg-
vall och Prof. Morn.
Biskop Heurlin upptog Doktor Agrells skäl, er-
inrande, att just genom ifrågavarande tillägg förut
opåtänkta farhågor för realisationen eller sedelmyn-
tet kunna väckas — emedan det antydde möjlig-
beten, att bankens sedlar icke blifva med silfver
efter ordalydelsen inlöste; fann med dessa ord in-
genting vunnet, men endast grunden legd till out-
sägligs olyckor, och måhända till ett nödtvunget
grundiegsbrott. I afseende på Doktor Thomanders
yttrande om nationalära och nationalkredit, ville:
talaren i minnet återkalla, huru Rikets Ständer of-
ta förut vårdat banken och nationalkrediten. Han!
erinrade buru, till gäldande af trängands krigsom-;
kostnader, 4809 års Ständer nödgades tillgripa ban-
ken, huru återbetalning för de lemnade förskotten 1
utlofvades, — och Rikets Ständer dertill åtogo sig C
en betydlig bevillning; den fortfor väl att längro t
tid utgå — men snart tillföll den ej längre banken t
utan disponerades för andra statsbehof. Icke bok-a
stafven kunde för framtiden lemna stöd åt banken;!g
det vore att finna uti vunnen erfarenhet oeh spridd s
allmän kännedom om bankoväserde och banklag-r
stiftning, uti en stigande nationalupplysning och h
derigenom utbildade rättsbegrepp. I hufvudsakena
bäraf instämde Kontraktsprosten P- G- Svedelins.! 1
Biskop Agardh delade helt och hållet Biskop
Heurlins åsigter och ansåg det gjorda tillägget ilr
72 ganska betänkligt. Han förutsåg som en följd 1
deraf, att vid krig och om hufvudstaden hotas, in-lT
nebafvarne af bankens sedlar skola hasta att begär 7
ra silfver och hvad man kallar, run uppkomms3, S
j
;
ms bt NR MM AR OA RR AA
gamt banken urståndsättas att inlösa sina sedlar.
eFörblifver deremot S sådan den förut var, så upp-
står , sede han, cingen sådan panisk fruktan. Ban-