. sa för dessa begge systemer, hvilka redan på naågra få ställen i Europa, såsom Schweitz, Belgien och Skottland, funnit tillämpning, skulle likväl sådant leda till en vidlyftighet, som vore oförenlig med formen för denna framställning. Då jag derföre nu måste afstå från en mera omständlig behandling af ämnet, kan jag dock icke underlåta att uppgifva några historiska facta ech i korthet antyda de synpunkter, hvarpå sakens bedömande hvilar, hemtade från de sist utkomna arbetena i denna väg, af en författare, som med noggrann kännedom om nästan alla Europas fångelser, ech ledd af sitt varma nit för vetenskapen, företagit en resa till Förenta Staterna, i ändamål att der praktiskt studera ifrågavarande systemers nu . mera fulländade utveckling, och sedan åt vår verldsdel meddela resultatet af sina skarpsinniga forsknirgar. Det NewYorkska eller Anburnska Systemet infördes är 4823 och blef efter hand användt i 45 fängelser, nemligen 3 i staten NewYork (Anburun,, Sinsing och Blackwell), 4 i Vermont, 4 i NewHampshire, 4 i Connecticut (Wethersfield), 2 i Massachusetts, 4 i Columbia, 4 i Maryland, 4 i Gsorgien, 1 i Louisiana, 4 i Tenessec, 4 i Kentucky och 1 i Ohio. Det Pensylvaniska eller PhiladelphiaSystemet trädde först i verksamhet år 1829 (5 år senare än dess förebild, tukthuset i Glasgow). TI enlighet med grunderma för detta system, äro 8 fängelser inrättade, nemligen: statsfångelset i Philadelphia, det i Pittsburg för vestra delen af Pensylvanien, grefskapsfängelserna i Philadelphia och Pittsburg, straffanstalterna för NewJersey och Rhode Island samt NederCanada (tillhörigt Englauwd), och slutligen förvaringsbäktet i staden NewYork. Härvid bör anmärkas, att alla på de sista 7 åren byggda fängelser äro uppförda och administrerade i enlighet med sistnämnde system. Märkligast är dock, att sjelfva NewYork, den största och vigtigaste stad i hela unionen, vid uppförandet af sitt eget stadsfängelse för några år sedan, öfvergaf det Anburnska systemet och byggde efter det Pensylvaniska, eburu det förra haft sin upprinnelse oeh längst blifvit användt just i NewYork-staten. Att Philadeiphia-systemet på detta sätt, oaktadt sin sedaare uppkomst och, åtminstone till en början, drygare omkostnader, kunnat uttränga det äldre, synes mig ytterligare vara ett ibland de starkaste faktiska bevis för dess företräde. Såsom förut är nämndt, medgifver Anburnska systemet fårgarnes sam-arbete om dagen i dertillinrättade verkstäder eller större arbetssalar. För att derunder hindra all kommunikation dem emellan, är den fullkomligaste tystnad föreskrifven, och på iakttagandet deraf beror nu hela disciplinen. För detta ändamäl fordras således em aldrig hvilande uppmärksamhet och tillsyn hos bevakningen, samt eå summarisk och ögonblicklig bestraffning af hvarje försök att bryta deremot. Det är lätt att inse, buru denna godtyckliga makt i en underord nad uppsyningsmans hand kan leda till förhastande, missbruk och orättvisa. Men om ock den anbefallda tystnaden skulle derigenom kunna hanmdbafvas, har likväl erfarenheten visat, att det icke är möjligt fullkomligt förekomma de meddelanden, man sålunda velat afböja. Fångarnes verksamma fintlighet bar lärt dem, att, i stället för tal, begagna ett tyst språk af tecken, nästan omärkligt för andra, och på detta sätt gäcka förbudet. Den af sigt man baft, att göra deras sammanvistande oskadligt, är således tillintetgjord, och den vanliga följden af förderfvade menniskors gemenskap med hvarandra skall icke eller uteblitva. Tvånget till eftersinnande och tillfället till sjelfransakning, dessa enslighetens naturliga följeslagare, kunna icke bär utöfva sin hälsosamma verkan, och ett af de vigtigaste vilkoren för förbättring är derigenem upphäfvet. Dessutom bar straffet förlorat sin afskräckande karakter, genom sjelfva gemensamheten, i hvars natur det ligger, att, åtminstone i någon mån, innebära tröst och förströelse. I Philadelphia systeme tderemot är det beräknadt på den oundvikliga och varaktiga inverkan ensligligheten och besinningen måste utöfva på menniskosinnet. Öfverlemnad åt sig sjelf, sitt samvete, sina minnen och sina betraktelser, tvingas den i gin ensamma cell inslutne brottslingen förr eller! sednare att anställa en undersökning öfver sitt inre tillstånd, sin förflutna lefnad och de förvillelser, ! som fört honom till den punkt, der han nu befinner sig. Utan tillfälle till annan afsexling i sitt enformiga lif, än af arbete och religiös läsning, utan annen förströelse, än de besök, honom göras af fängelseföreståndaren och prestem, öppnar sig han sinne för de intryck, som nu tränga sig på honom med en eemotståndlig kraft. Den oböjliga trotsighet, hvarmed ofta en förbärdad brottsling inträdde i sin streffande ensamhet, förvandlas snart till eftergifvenhet, öppenhet och erkännande af sina fel. Hans själ blir innan kort) (för att nyttja en utmärkt författares ord) acsåsom en klar spegel, ahvilken äterstrålar det förflutna med en trohet, asom hvarken missvisar eller förvillar, med en astyrka, som icke kan tillbakavisas — en speagel, som, afbildande det framfarnas handlingar aoch deras bevekelsegrunder i sina naturliga färeger, innefattar för framtiden den bästa ledatråd, — hvaraf fången, då han en gång återfår afriheten, kan betjena sig för bestämmande af sitt a3andlingssätt. Det är lätt att inse, att totalintrycket af en sådan behandling måste vara djupt och varaktigt, och just derföre kunnas, vid användandet deraf, strafftiderna, till stor båtnad både för staten och den brottstige, blifva kortare än vid hvarje annat system. Arfven efter straffet viser sig en ny fördel af den ordning, som dervid blifvit föjd. Ingen af de frigifae fångarne, om ock de varit närmaste: grannar i fängelset, känner igen den andra. Såtedes äro ibland dessa inga bekantskapsförbindelser ett återknyta, inga öfverenskomna brottsliga planer att utföra, inga för den befriades rykte skadliga upptäckter om det undergångna straffet möjliga ett sprida. Att alla dessa följder äro oundvikliga vid Anburpska systemet, lärer icke, äfven af dess ifrigaste försvarare, kunna bestridas. Imedlervid hafva, emot Pbhiladelphia-systemet, vågra vigtiga inkast och anmärkningar blifvit rikfade arm förtiana alt UPPt2gas. Mån har nemli-l, fe VM ns ÖR AR AR DN AR AA —-— AA FR I ww MM ww MH MR mm rm (DM )