Hy CL SJUTUISValCIS TOTVAINg StaAanll at CV
blifvit utfordt på ett sätt, som utvisar att den
materiella delen varit osystematiskt styrd, och
att vi efter en tjugufemårig fred ega mindre
styrka till sjös, än för 30 år sedan; torde nå-
gon kanhända tro, att den personella delens
organism, kunskaper och öfning blifvit så för-
bättrade och vårdade, att vi åtminstone skulle
kunna påräkna, att i detta afseende vara betryg-
gade för framtiden, i händelse nationen åter
ville anstränga sig, för att blifva hvad den va-
rit och ännu, tillsammans med Norge, onekligen
när som helst skulle kunna vara: Europas tredje
sjömakt; ty vi ega i detta fall beviset från
1780:talet, då Sverge på 7 års tid dels nybygg-
de, dels ombyggde och iordningssatte den ör-
logsflotta, som år 1789 bestod af 40 linieskepp
och fregatter (skärgårdsfregatterne inberäknade),
samt af 300 skärgårdsfartyg, samtelige nybyggde
och utredde afrån år 1776. Vi ege nu flere
varf der fartygen kunna byggas, ja till och med
60 kanonskepp efter Chapmanska modellen,
eller 60 kanonfregatter efter den Amerikanska,
hvilka, såsom bäst passande för våra farvatten,
vårt stridssätt och våra tillgångar, synes böra
utgöra styrkan af vår skärgårdsflotta.
Men beklagligtvis måste vi svara nej till en
sådan förmodan om styrelsens verksamhet. Föl-
jer man den personella delens förvaltning, så
skall man finna samma obestämdhet, samma
vankelmod och slapphet, som i öfriga delar af
administrationen. Efter föreningen med Norge
yttrade konungen, vatt i gemensamhet med sjö-
försvaret i Kongl. Maj:ts nya rike, skulle half-
öns marin erhålla den förändrade organisation,
som läget påkallar och nationernas krafter
medgifva., Man trodde då att man skulle få
se något bestämdt system antaget. R:s St:r
hade tre år förut lemnat 5 beväringsklasser, ut-
görande omkring 13,000 man till flottans tjenst
i krigstid och ungefär 2,700 man deraf kunde
hvarje år öfvas. Man väntade alltså att skåda
3 å 4 af de vid brobänken liggande linieskepp
och fregatter årligen utrustas, för att med flot-
tans matroser, skeppsgossar, Blekingska sjöbe-
väringen och några hundrade båtsmän, fördela
sig åt rikets östra och vestra kuster; i kuststä-
der och hamnar upptaga den der lätt församiade
ortens sjöbeväring, inöfva denna i manövrer och
kanonernas servering, m. m., hvarigenom under
tiden ett stort antal befäl kunde fullkomna kän-
nedomen i sitt yrke, samt om våra kuster och
farvatten. Kostnaderna för dessa expeditioner
skulle kunnat stanna inom vårt eget land. Man
föreställde sig att på detta sätt den krigstheater,
som synes vara den egentligt vigtiga för vår
flotta att känna, skulle för densamma blifva nä-
stan så bekant, som sjelfva brobänken; och att;
med de aflägsnare expeditioner, som icke kunna
vara utan pytta för flaggans anseende i aflägs-
nare farvatten, men hvartill beväringsmanskap !
ej kan begagnas, all den stund de fordra längre
tid, se förenadt något syfte att kolonisera eller
åtminstone, att på ett ändamålsenligare sätt än
som sker begagna den enda koloni vi ega. Man
trodde, att i samma mån, som ett sådant system
efter fem år erbjöd en betydlig ökning i den
exercerade och sjövanda personalen, såväl bland
befäl, som manskap, regeringen skulle skyndat
sig alt förminska de två värfvade regementerna i
Carlskrona och de två korpserna i Stockholm
och Götheborg, samt lindra landet genom båts-
mansindelningens förminskande: åtgärder hvar-
igenom hela expeditionskostnaden kunnat lätt!
bestridas; man tänkte sig möjligheten af en in-
dragning i befäls- och soldatpersonalen, så att
det till med kunnat medgifva omkring 200,000
R:dr årlig besparing, och det hade blott i några
år behöfts en sådan summa till dockor och skjul,
för att förekomma den förrattnelse af skepp och
virke, som nu medtager andra 200,000. Man
beräknade, att regeringen sålunda efter 6 å 8 år
skulle kunna använda 400,050 R:dr, utom det
nu varande byggnads- och reparations-anslaget
till flottans förökande: man trodde sig se på 4
å 5 varf i riket fördelade: tillhugget virke, fär-
diga smiden, passande bestyckning, likformiga 7
inrednings- och utrednings-persedlar, m. m.,
som, väl förvaradt, i behofvets stund, kunde be- .
gagnas att med hastighet och kraft ihopsätta och
utrusta flera hundrade flytande kanonlavetter
(kanopjollarna), för att spärra våra sund, försvara
våra inlopp, kringgå fiendtliga fartyg som in
lupit i skären, o. s. V. Man såg i ångfarten
en gryende. dag af ära och nytta för Sverige —
detta Sverige, som kunde bygga och med ma-
chiner förse otaliga ångfartyg, för vida mindre
kostnad än det vestra Europa derpå behöfver)
nedlägga, att tillräckliga försvarskrafter sålunda i
skulle kunna hastigt förflyttas till hotade delar
af kusten, och ganska betydliga anfallskrafter emot
den fiende, som skulle våga eftertrakta kriget.
Snart, tänkte man, är Sverge, i förening med I
Norge, en vördnadsbjudande sjömakt, söm ejl!
på hafvet behöfver frukta sina grannar; som ;
med ett raskt anfall kan betaga sin vestra gran- ;
i
l
:
l
4
DM — - AA rt rr Mt 6 hk
ne all hog, att oroa dess kuster vid ett befa-
radt krig i östern, och hålla sin östra grannes
flotta instängd i Finska viken, eller lemna den
en icke osäker strid i Östersjön. Med ett ord:
man väntade sis mMmvekaa — ARh hvad har man