Doktorens ordirationer, innehållande og eftertänk-
liga misskrifoingar, i afseende på dosis af opiat
och subiimat, apotekarne blifvit förbjudna att vi-
dare expediera på hans recepter; men hvem hin-
drar en, att till eget och sin nästas bruk hålla ett
litst husapotek ?
Man har hört, att Hr Bahrman föregifvit såsom
skäl, hvarföre ban ej vidare velat undergå förhör,
av i diplomet förekommer ett slags edsförpligtelse,
att ej vidare undergå någon examen; men då denna
edsförpligtelse icke i sjelfva Preussen, derifrån han
kommit, gäller till befcielse, så får han väl vara
god och äfven här krypa tili korset. Hvad de ut-
ländske diplomaterne beträffar, så må han genom
sin uppvaktning hos någon af dem vara än så väl
anskrifven, så förmodar man, att de äro nog grann-
lege, för att icke genom sitt inflytande vilja till-
vagsbringa en olaglighet.
—— —— AL
(Insändt.)
Något om Centonalen och dess beräknande.
Vid 4834 års Riksdag beslutade Rikets Ständer,
att den såkallade centonalen, som utgått enligt äl-
dre författningar med en procent af löner och arf-
voden, borde, i stallet att som dittills, utgå genom
direkt inoehålloing på lönerne, påföras deras inne-
hafvare, i egenskap af förhöjd bevillning till sam-
ma belopp, samt att Ständerna å Riksstaters 6:te
hufvudtite!, uppfört ett å:ligt anslag af39,000 Rdr,
hvartill centonalen, efter de sednare årens medium,
ungefärligen uppgått. Detta beslut blef till efter-
rättelse lemnadt genom Kongl. Kungörelsen den 4
Nov. 4834. Wi 1835 års Riksdagsbeslut 4 pag.
11, är cenptonalen beräknad bland statens inkom-
ster till 39,000 Rdr, och i samma års bevillnings-
förordnings 2 peg. 3 stadgas, att af alla löner,
af hvilka centonal dittills utgått, erlägges en för
bundradet, motsvarande den dittills, under benäm-
ning af centonalafgift, på löner skedde innehåll-
ning; och slutligen har Kongl. Statskontoret i cir-
kulär den 46 Juli 1835 förständigat samtelige Ko-
nungens befallningshafvande att tillse, det förhöjd
bevillaing, svarande mot den förut genom direkt
innehållning å aflöningsbeloppen uppburne cento-
nalafgiften, varder vederbörande löntagare påförd.
Af allt detta synes temligen klart, att Ständernas
mening icke varit att förhöja centonalen, utan blott
att förändra uppbördssättet deraf, men i tillämpnin-
gen blef det helt annorlunda. Några få exempel
må nämnas. En Häradshöfding, som förr erlade
56 sk. i centonal på sin lön 75 Rdr, vid lönens
uppbärande på ränteriet, påföres nu samma 36 sk.
å debetsedeln hos kronofogden, hvilket är riktigt,
men han debiteras emot förra vanligheten, äfven
centonal för tingsgästningspenningar. Uppgå des-
fe till 200 Rdr, måste han erlägga 2 Rdr i cento-
nal. Nämnden, som åtnjuter hälften i tingsgäst-
ningspensingarne, hvilka sednare icke äro lön, u-
tan en ersättning för uppehållet på publika embets- !
förättningar, enligt Kongl, brefvet den 20 Jan. 1753,
debiteras äfven för centonal med 8 rst. på hvarje
Rdr. Till och med gästgifvare, som njuta frihet
för skjutsfärdspenningar, betala nu centonal för des-:
fe sednare med några runstycken.
På sådant sätt har cenatonalberäkningen, i stället
att förblifva hvad den var före år 4855, cirka 39,000
Rdr, måogdubblats. Om detta varit sista Ständers
mening är skäl att betvifla. I annat fall vore väl
rättvist, att det olagligen uttagna återbäres, och;
att Ständerna för framtiden bindra det obehöriga:
förfarandet, derest icke all centona! upphörer, som
ej kunde kallas obilligt; ty att staten skall återta-
ga en del af lönen hos sina tjenstemän, utöfver den:
egentliga bevillningen, är lika märkvärdigt, som
det skulle blifva, om en husbonde förfore på sam-
ma sätt med sia enskilde tjenare. I