j närvarande, dessa egenskaper hafva något mycket inbjudande, men jag fruktar likväl, att ett förbud, att bivista gudstjensten i katolska kyrkan, skulle göra detta ännu mycket mera förledande. NyfiI kenheten, uppmärksamheten skulle ännu mera fäI stas derpå. Jemförelser skulle göras, som icke alla bade upplysning och lärdom nog att genomföra. Trånget skulle här, som alltid, göra begäret stari kare och trängseln utanför den förbudna ingången I skulle blifva ännu större, Snarare och rättare böra vi vända våra blickar inom oss sjelfva, undersöka, hvad som i vär egen gaudstjenst kan vara tillfälligt och hvad som i vårt religiösa lif kan vera kallnadt eller nära att utsiockna. Reden har en värd ledamot fästat Ståndets uppmärksamhet på bristfälligheten i vårt predikosätt. Mycket annat kan vara att förbättra i vårt kyrkoskick, hvaraf jag blott vill nämna kyrkosången, och i församlingens förhållande till själasörjaren, hvilket måbända icke alltid är så innerligt, som det borde och kunde vara. Man besöker presten mer för veridsliga bestyr, t. ex. för att blifva antecknad, för att få attester, för att få sockenstämma utlyst, för att få sine barn döpte, sina lik jordade etc., än i inre religiösa angelägenheter och af andeoligt behof. I samma mån, som det förra tilltagit, har det sednare aftiagit. Sjukbesöken, synnerligen bland de bättre klasserna, hafva mycket förminskats. Behofvet af nattvarden är mindre allmänt nu, än förut. Det finnes månge, som, fastän de till namnet stå qvar inom församlingen, aldrig deltaga utinattvarden och derigenom i sjelfva verket ådagslägga, att de hafva utträdt utur den kristna kyrkan. Skulle på detta sätt det religiösa lifvet småningom kallna, så är sannolikt, att katolicismen skall göra en rik skörd äfven hos oss, D:t är i allmänhet ett sådant tillstånd inom hela den protestantiska kyrkan i Europa, som den katolska synes afvakta, för att åter utbreda sig öfver (orden. Den kommer då egentligan ej att bringa dem, hvilka den upptager i sitt sköte, till affall ifrån den kristna kyrka de förut tillhört, ty affallet är redan gjordt långt förut. Så är det äfven hos oss icke öfvergången till katolska kyrkan ifrån vår egen, som vi behöfva motarbeta, ty den eger egentligen aldrig ellsr sällan rum, utan i stället sjelfva det inre och hemliga affaliet från den protestantiska, hvilket sker ibland oss utan ringoste inverkan a katolicismen. Häri instämde Komminister Dahlgren. Professor Thomander: Hvad. den värde Tealaren anfört, gäller till en stor de! icke min motion, utan fest heldra den författning, i hvilken åtskillige rättelsör al mig föreslås. Näåmnde författning föreskrifver absolut förbud mot bevistandet af icke-luthersk gudstjenst. Detta förbud anser jag för min del böra i vissa hänseenden upphöra. Det lärer vara ge lämpligt och möter säkerligen i verkställigheten ståra hinder, att, såsom i författningen föreskrifves, utiaga 40 dalers böter af hvarjs obehörig gudstjenstbesökare. Deremot anser jag vederbörlig polismyndighet böra bevilja inträde, och lagen bör bålla sig till den kyrkopolis, vaktmästare eiler hvad hen må kallas, åt hvilken uppsigten öfver ordningen vid gudstjensten är uppdragen, så att han allena kan fällas till ansver. Hvad den värde Talaren anfört om vissa materiella uppoffringar såsom enligt katholska läran ersättande moralisk förbättring, beror efter mitt förmenande på ett uppenbart missförstånd och är, så vidt jag känner Romerska kyrkans dognatik, endast en karikatyr af katholicism, som den Romerska kyrkan icke sjelf vidkännes, och hvilken jag således för min del skulls finna mycket betänkligt att påbörda henne. Såsom motiv för de stadganden jag tagit mig friheten föreslå, har jagitcke att åberopa mig någon enskild dogm, utsn på riktningen i det hela och på det förledande i hela den katholska kyrkans sätt att verka dess ritus icke undantagen. Försleget kan så mycket mindre anses intolerant, som det icke åsyftar den ringaste inskränkning i endras religionsfrihet, utan, i visst hänseende lindrigare än 4784 års författning, allenast afser en större möjlighet för stat och kyrka att uppfylta sina förbindelser att emot vilsefarande lärors erkändt skadliga inflytelse skydda den svaga och epfaldige. Hvad den värde Talaren anfört rörande beskaffenheten af vår egen kyrkas sätt att besörja själavärden, stul!e jag kuuna biträda, utan att jag detföre är i stånd att inse, huru omsorgen derom verkligen skulie utesluta omtankan om bevarandet met andra lärors inflytolse. Eller skulle verkligen vår kyrkas själavård blifva bättre derigenom, att man lemnar öppet tillfälle åt hvar och en att infina sig der främmande läror offentligen förkunnas? Hittills har man tvärtom ansett det tillhöra en skyldig vård om själarna att söka sådant förekomme. Hå:i instämde Kontrakisprosten P. P. Svedelius. Professor Morön anköl!, under åberopande af 56 S R.-O och i sammashanvg med nu förevarande ämne, att vid nästa plenum få väcka motion rörande en från trycket härstädes utkommen, på vårt språk författad katbolsk kateches. Kontraktsprosten Nordhammar: Hvad vidkommer tillvaron af en Romersk-katholsk kateches på Svenska språket, så kan det väl icke vara någon helighet, att en sådan länge varit för handen. Den fanns åtminstone för 45 å 20 år tillbaka. Om någon ny sedermera tillkommit, vet jag icke, men att katechss icke mera nu än förr kan såäknas, det kan man väl, utan särdeles våda att irra sig, taga ör afgjordt, likasom att man ej behöfver gå tilloaka till 4780 telet, för att finna dess tryckning. Min afsigt, då jag anhållit om ordet, är för öfigt icke att deltega i diskussion öfver ämnet. Jeg; örmodar, att tillfälle dertilltorde framdeles erbjuda ig. Men här hafva yttranden fallit, öfver hvilka ag ej kan återhålla uttrycket af min sergliga förvåning, ehuru det förbållarde, hvars tillvaro de ä0 ämnade att tillkännagifva, efter min öfvertygelse yckligtvis icke finnes. Att folket nu skulle vara kallsinnigare för det åndeliga, än tillförene, det är nemligen en föreställning, den jag med ful! tillförsigt hoppas vara en efgjord irring. Tvertom är, efter all min öfvertygelse, grundad på skäl, dem jsg framdeles förpehåller mig få anföra, intresset för det andeliga, ag menar dermed det kristliga — nu lifligare än ör 50, att jag ej må tala om 40 å 50 år sedan. Tär gäller frågan naturligen den klass, som vill helas för dem bildade. ARA AA ÖS MH Ö fed AB ÅA MA HH AA KK Cw MM mm m-— ss ten er nm Mm