Ständers lramsialningar til regeringsmarten, som
under 30 år understundom alstrat så betydliga miss
tag om Rikets Ständers verkliga meningar oci
åsigter.
På de grunder jag nu anfört, anhåller jag om
återremiss af Statsutskottets betänkande; men til
undvikande al alla öfverraskningar och till undan:
rödjande af framtide påminnelser, i afseende å Ri
kets Ständers förbiseenden, begagnar jag tillfället
att begära Statsutskottets uppmärksamhet på be.
bofvet af ett rent uttaladt stadgande, i afseende i
vilkorer för och beloppet af pensionsrätt vid af-
gången ifrån dessa nu föreslagna högre löner. Jag
anser rikets väl verkligen kräfva något stadgande
af pensionsrätt för Departementschef, som funns
sig föranlåten, att vid möjligt tillfälle lersna sin
plats, heldre än att biträda beslut, hvilka, ehuru
icke äsyfiande någon bestämd öfverträdel!se af grund-
lag eller andra lagar, likväl vore stridande emot
rikets sanvskyldiga nytta. Ett stadgande I denna
del är, efter mitt begrepp, så mycket nödvändi-
gare, som uti vårt mera fattiga än rika land den
större skickligheten utan förmögenhet skulle nöd-
gas afhålla sig ifrån dessa administrativa platser,
så länge en billig fruktan, att utkomsten möjligen
kunde komma att sättas på spel, vid valet mellan
ett obegränsadt biträdande af beslutande rättens
vilja och öfsertygelsen om fordringarna för all-
mänt väl. Jag skulle önska, att af Statsutskottet
få föreslaget, att för ingen händelse pensionsbe-
leppet för innehafvare af dessa löner någon gång
kunde blifra högre än 3,500 Rdr Bko, utan Ri-
kets Ständers serskilda uslåtande, men, att vid
tillfälle af resignation från ministerplatsen, till
följe af bristande afseende å föreställningar och
råd, hela lönen alltid måtte bibebållas, intill dess
Rikets Ständer förbållandet pröfvat och deröfver
beslutat. Då Statsrådets nya organisation och Stats-
sekreterareembeiets upphörande möjligen kan kom-
ma att föranleda anspråk å statssekreterarelönernes
bibehållande såsom lifstidspension, så avhåller jag,
att Statsutskottet i förväg måtte för Rikets Stäs-
der utreda det rättsenliga förbållandet, och, i fall
något pällande lagstadgande för ett så oförutsedt
förhållande icke skulle fionas påbudet, i afseende
å innehafvare af förtroandesyssior, så är min an-
hållan, att Statsutskottet måtte till Rikets Ständer
iokomma med förslag, huru i sådant fall förbållas
bör, under begrundande af nödvändigheten, att fö-
rebygga folkets belastande med högre pensionsut-
gifter, än gifna föreskrifter i sådant hänseende re-
dan antyda. Jag förnyar min anhållan om å:er-
remiss af betänkandet, med begäran, att dssse mine
anmärkningar måtte få återremissen medföljs.
— AA
OM FRÄMMANDE RELIGIONSFÖRVANDTERS
RATT I SVERGE.
Presteståndets plenum den 44 Mars.
(Forts. från J4 82.)
I Ordningen förekom Hr Professor Doktor
Thomanders motion om ett tillägg Ull 17841
års författning, angående religionsfriheten. Den-
na motion, som finnes intagen i M 74 af
detta blad för den 26 Mars, innehöll för-
slag till åtskilliga, ytterligare försigtighets-
mått mot främmande lärors införande här i!
landet, och deribland äfven det stadgande, att
tillstånd till besökande af Judarnes synagoga
borde meddelas af Polisen. Det kunde förut-
ses, att en sådan motion borde väcka en hflig
diskussion inom det högvördiga Ståndet, och
en sådan har icke heller uteblifvit. Lyckligt-
vis har den blifvit förd med vida större tole-
rans och humanitet, än man, i betraktande af
ämnets kitlande natur, haft anledning befara,
och då den tillika involverar något af flera ut-
märkta Ståndsledamöters religiösa och politiska
trosbekännelse, förmoda vi, att den skall läsas
med intresse, och meddela den derföre in ex-
ienso.
Lektor Laurenius: Jag instämmer i Doktor
Thomanders motion, så vidt den åsyfiar, att väcka
uppmärksambeten på de främmande religionssam-
fund, dels nybildade, dels gamla, som ibland oss
finnas och som, utom gudstjensten på vårt moders-
mål, genom sjelfva sin beskafenhet af religions-
sekt eller genom det förmätna anspråket, att vara
allena saliggörande, nödvändigt tendera till utvidg-
ning på vår kyrkas område. Att någon egentlig
fara af dessa samfunds verksamhet för närvarande
är för handen, tror jag väl lika litet, som jag för-
nekar möjligheten deraf i en framtid. Men äfven
för en sådan händelse vill jag icke tillstyrka några
prohibitiva åtgärder. De äro för protestantismen
förkastliga. Jag skulle derföre öneka, att 3:0 mo-
mentet af motionen varit borta, emedan det synes
innebära ett återupplifvande af 4781 års Kongl.
författning, hvilken kan anses såsom de facto upp-
häfven. Samma författning stadgar dock, att främ-
mande religionsförvandter ej må vid vite förmenas
tillträde till vår gudstjenst; det vore då illiberalt,
att tillträde till deras förnekas någon af vår be-
kännelse, och det kunde tydas såsom en benägen-
het för just det, som Motionären vill förekomma —
proselytmakeriet. 1 allt fall anser jag all farhåga
för den judiska kyrkan både pu och framdeles
kunna lemnas ä sido. Den har, såsom en urartad
fariseisk mossism, med Kristendomen föga eller
ingen beröring. Jag skulle således hufvudsakligen
vilja inskränka mig till hvad 2 mom. innekåller, om
den årliga uppgiften å främmande trosförvandter.
Den kunde blifva af intresse, måhända icke blott!
för svenska presterskapet. Den vore ock ett sup-
plement till Tabellkommissionons berättelse, hvil-
ken väl serskildt apptager medlemmarne af der
judiska, men den af de kristna bekännelserna en-
dast under rubriken utlänningar.
; Biskop Agardh: I afseende först På judiska
gudstjensten, inser jag icke, hvartill ett sådant för-
bud skulle tjena, då det väl är utam exempel och!
alltid torde förblifva det, att någon Svensk öfver-
gått till judiska religionen och låtit omskära sig.
Väl medgifves, att den judiska religionen är ex-
klusiv och således förhindrar dess bekännare att
-öfvergå till det folks nationalitet, bland hvilket dej
blifva upptagne, hvadan Inder aldrig kunna med!
j
q