sig redo för vigten af det ändamål man sökt
med hans underskrift befrämja och som se-
cdermera, med uteslutande af andras pröfning
coch rätt att yttra sig, blifvit framställdt såsom
chela korpsens önskan. En på sådan väg till-
ckommen framställning anser Ins. kunna utan
cöfverdrift kallas olämplig, och han tror den
cicke blifva det mindre, om det skulle kunna
xvisas, att den utnämnde befälhafvaren sjelf der-
cati varit medverkande. Det skulie, menar Ins.
d sådan händelsa blifva för den utgämnde ett
af politiken föreskrifvet råd att resigaera.n
Af den andra uppsatsen meddelas här nedan
öljande utdrag:
a Det har intill denna stund varit en grundsats, un-
lerstödd lika mycket af rättsbegrepp, som lag, att en
var väl kan tala och handla uti egen sak och egne an-
;elägenheter, men icke utan uppdrag, i frågor som
ingå andras rätt och hvad dermed äger gemenskap.
Försöket af några individer utaf Stockholms Bor-
serskap, att, genom en underdånig petition till Ko-
nungen, åstadkomma en omstörtning af nuvarande
förhållanden grundade på ett frivilligt medgifvande
å ena sidan, emot vilkor, sanktionerade å den an-
dra sidan, kan leda derhän, att rättigheter, gällan-
de för hela Borgerskapet, skulle tillintetgöras, och
förvandlas endast till skyldigheter och utgifter.
Derföre väckte saken genast delade åsigter, samt
förvåning och förtrytelse hos många, och de flesta
jfyverensstämde deruti, att om än förslaget möjligen
vore förtjent af uppmärksamhet, borde dock Borger-
skapet höras och få tillfälle yttra sig i en fråga, så
inyverkande på dess ställning och rättigheter.
Besinnar man nu petitionens ändamål, att en Ka-
piten vid Lifbeväringen, om än med Majors vär-
dighet, skulle förordnas till ständig Chef för en
korps, som efter sitt frivilliga åtagande ej samman-
träder till tjenstgöring i annan händelse, än i krigs-
tid och, derest hufvudstaden är i saknad af garni-
son, och då Borgerskapet har rätt att sjelf välja sitt
befäl, så framträder bär en nog skarp motsatts e-
mellan den ständiga Chefen och den mest tillfälli-
ga af alla korpser, och somy tilläfvensyrs, ej kan på
lifstiden komma i fråga till tjenstgöring. Man skall
då lätt finna, att petitionen möjligen torde åsyfta
ingenting mindre än att igensopa spåret af den ur-
sprungliga tillkomsten utaf Borgerskapets åtagande
och vilkoren för detsamma, hvilket en gång förän-
dradt, snart sagdt ovilkorligen allt jemt mäste re-
formeras, så vida man ej tror sig kunma vinna nå-
got ändamål med en ständig Chef, utan manskap,
som kan befallas.
Är det vidare troligt, att denne nya Chef, hvars
åligganden äro lika outvecklade, som den verksam-
het han skall hafva, och den nytta han kan åstad-
komma, framgent kan vilja tjena utan lön?
cAf det ständiga Chefskapet synes äfven följa be-
hofvet af Adjutanter och Chefs-expedition m. m.
Skola nu dessa kostnader utgå af statens medel, så
måste saken vara förtjent af Riksens Höglofl. Stön-
ders uppmärksamhet. Eller skola de komma att
ensamt betunga Borgerskapet i Stockholm, som lika
med Sveriges öfrige innevånare deltager i bevärin-
gen, och derigenom uppfyller den medborgerliga
pligten att försvara Fäderneslandet, och dertill får
vidkännas dryga inqvarteringskostnader?
I detta sednare fallet skulle Stockholms Borger-
skap få en ny, opåräknad, i lagarne ej stadgad ut-
skyld, som icke någon annan korporation i riket
vidkännes, men hvars tyngd hufvudsakligen skulle
trycka handtyerkaren och den mindre bemedlade,
hvars idoghet knappt nog afkastar dagligt bröd.
Det är af denna anledning, som Stockholms Bor-
gerskap hoppas få bibehålla de rättigheter, som stå
i ett oskiljaktigt samband med deras frivilliga och
sillade erbjudande, att i krig och då hufvudstaden
ir i saknad af garnison, uppträda till dess försvar,
under eget, af dem sjelfve valdt eller af H. Maj:t
nåder, på korpsens, icke några individers deribland
begäran förordnadt befäl, -